Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Udda fåglar i Fågelsta

Publicerad 2017-03-27 17:00:00 i Allmänt, Flygföretagande, Piper, Propulärkultur,

 

För några månader sedan publicerade jag ett inlägg om Flygbesprutning inom jordbruket och skogsnäringen. Har länge tänkt följa upp det och likt en skänk från ovan kom det en text från Mats Karlsson, en gång i tiden en av mina lärare vid journalistutbildningen på Ädelfors Folkhögskola. Mats minns när han som ung pojk såg jordbruksflygarna i aktion i Östergötland...

När jag sitter och läser dina blogginlägg drar jag mig till minnes ett stort flygäventyr. I alla fall för oss småkillar i Fågelsta på den tiden. Det borde varit i början av 1970-talet, eller möjligen i slutet av 1960-talet. Två fantastiska flyghjältar kom till vår lilla del av världen och landade sina Piper Pawnee på gärdet vid Kalle Meurlings jordkällare på gården Hallingstorp i Fågelsta. Det var en dansk pilot och en svensk. Svensken var en tidigare stridsflygare från Söderhamn. Tyvärr minns jag inte hans namn. De var inhyrda av bönderna runt byn för att sprida vad jag tror var gödningsämne på deras odlingsmark.

Det var en enorm sensation att två riktiga flygplan med två riktiga Bigglesfigurer vid spakarna kom till byn. Jag kommer ihåg när jag för första gången såg dom kliva ur sina plan, klädda i ljusa pösiga overaller, läderhuva på skallen och svarta pilotglasögon. Jävlar, vilka hjältar!

De flög i skytteltrafik mellan landningsbanan vid Kalles jordkällare och åkrarna vid Västra Stenby, Fivelstad och runt Fågelsta. Ut och sprida sin gödning, tillbaka till Hallingstorp och lasta. Starter och landningar. Upp och ner. Och vi ungjävlar cyklade runt i trakten för att titta på planen när de strök marken ute vid gårdarna. Sen trampade vi tillbaka för att se när de startade och landade.

 

Mellan varven blev det tillfälle att prata några ord med dom och det var inte bara vi ungar som var nyfikna. Med månlandningen i färskt minne frågade Kalle Meurling dansken om det gick att flyga till månen med en sådan maskin. Det gick inte. Det var två Pawnees, den ena med registreringsbeteckningen: OY-BDA och den andra var svensk med beteckningen SE-EIE.

Något jag aldrig glömmer från deras besök var när jag cyklade ner till ”Jöns i Herrgårns” gärde mellan järnvägen och Herrgården för att titta på planen och såg den vita Pawneen komma någon dryg meters höjd rakt ner mot järnvägsspåret och flög under den strömförande ledningen! Det var det häftigaste jag någonsin upplevt. Och jag har inte sen den gången sett något liknande. Så mycket flygande action hade aldrig tidigare upplevts i lilla Fågelsta och det blev ett minne för livet för oss.

OY-BDA registrerades ny 69-05-14 på Korn- & Foderstofkompagniet. SE-EIE var tillverkad 1964 och ägdes vid denna tid av Firma Eslövs Flygtjänst, E Carnland, som bedrev verksamheten under namnet Skåneflyg.

Från det tidigare inlägget: "Besprutningsflyget var en inte helt oviktig del av svensk flygnäring på 60- och 70-talet. Dess verksamhetsområde geografiskt innefattade långt mer än "bara Sverige". Under decenier gjorde flera av dessa  firmor uppdrag till exempel i Egypten och Sudan.

Någonstans och någongång borde det svenska puderflygets historia sammanställas och presenteras på ett rättvist sätt, kanske i en bok?"