Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Idag bjuds det några intressanta bilder på samma flygplan, detta av en typ som kan sägas varit Junkers första utkast (proof of concept kanske man skulle kunna säga) för det som senare kom att bli störtbombaren Ju 87 Stuka. Det vi ser på bilderna är en Junkers K 47 som på den övre av dem bär registreringen S-AABW och maskinen är fotograferad på Malmö/Bulltofta. Flygplanet var under framtagningen typbetecknad J 48 - detta var på den tiden då  en hel del Junkers tillverkning och utprovning skedde via ett svenskt dotterbolag, AB Flygindustri. Så här skriver Lennart Andersson på sidan 132 i "AB Flygindusti i Limhamn 1925-1935":

Den 28 september 1928 lyfte J 48/1 för första gången från flygplatsen i Dessau med Jfa:s chefspilot Wilhelm Ziimmermann vid spakarna. Planet döptes snart på professor Junkers begäran med namnet "Plauth", till minne av Karl Plauth som hade omkommit i november året dessförinnan när han havererade med K 39 S-73. Eftersom A 48/K 47 var ett uttalat krigsflygplan som inte kunde "friseras som sportflygplan eller trafikflygplan" fick dopet inte offentliggöras i pressen. Redan i november presenterades dock flygtidsskriften Illustrierte Flugwoche den nya typen Junkers J 48 Plauth som ett "tvåsitsitsigt sport- och konstflygplan för studieändamål"!

Jfa ska utläsas som Junkers Flugzeugwerk AG.

Det handlar just precis om flygplanet på bilderna -  det ankom till Malmö i nedmonterat skick i december 1928, sattes ihop och provflögs med svensk testregistrering S-80 i januari året därpå. Redan den 21:e i samma månad blev maskinen S-AABW. 

The K 47 prototype differed in a number of respects from both the production two-seat fighter and the essentially similar A 48 civil model. Whereas the prototype had trailing-edge taper from half-span, inset ailerons, rounded wingtips, and bracing wires above and below the wing which had no dihedral, the production model introduced marked wing dihedral, trailing-edge taper from the root, ailerons extending to blunt wingtips, and sloping bracing struts from the undercarriage to half-span replacing the upper and lower wire bracing. This was later made on the first prototype.The prototype K 47 was powered by a Bristol Jupiter VII with an international rating of 420 hp, but the first Swedish-built production model was powered by a Pratt & Whitney Wasp rated at 550 hp, and the aircraft was offered with either Madsen guns and Madsen mechanical synchronising equipment or Vickers guns and Vickers Constantinesco oil synchronising equipment).
 

Further development of the K 47 was largely confined to the installation of alternative power plants, these including the Mercury IV S2 supercharged radial of 540 lip and the Pratt & Whitney Hornet of 580 hp.. However, the Chinese government elected to purchase the Hornet-powered K 47, and 10 two-seat fighters of this type were shipped by A.B Flygindustri to China.