Vad gjorde en Iljusjin Il-28 på Bulltofta en natt 1968?
För ganska exakt sju år sedan ställde jag en fråga på flyghistoriskt forum angående ett rykte jag hade hört; att en av finska flygvapnets Iljusjin Il-28 någongång under 60-70-talet hade besökt en flygflottilj i Sverige, detta med reservdelar till en strandsatt Douglas DC-3.
Riktigt så var det inte. Det visade sig snart att man inte alls hade landat på en flygflottilj. Nej, det handlade tydligen om Malmö/Bulltofta (ESMM). Där hade en av Ilmavoimats DC-3:or hamnat när den var på väg till flygmässan i Farnborough och fått fel på sin komunikationsutrustning. Datum: den 16 september 1968.
Ombord på DC-3:an fanns höga finska officerare och mellanlandning och tankning skedde i Malmö. Men efter start märktes det redan över Köpenhamn att man råkat ut för radiobortfall. Beslutet från besättningen blev nu att vända tillbaka till Malmö för att åtgärda felet samt övernattning. Anledningen var att man ändå inte fick fortsätta med bara en radio i funktion.
Med ombord på DC-3:an fanns den finske flygstabchefen. Denne tog kontakt med flygbasen Utti, där det finska flygvapnets transportdivision i huvudsak huserade, för att snabbt få en ny radio skickad till Malmö tillsammans med någon som kunde installera den. Syftet var att kunna fortsätta mot England morgonen därpå.
Via snabba kontakter inom de diplomatiska kanalerna fick en av Ilmavoimats Iljusjin Il-28 tillstånd att flyga Utti - Bulltofta. NH-1 startade med fyra personer ombord (befälhavare Tiainen) vid sextiden på kvällen, finsk tid, och landade i Malmö klockan 21.00. Den trasiga radio monterades ur DC-3:an och en "frisk" installerades. Klockan 23.26 startade NH-1 igen och var hemma cirka en och en halv timme senare.
Dagen därpå kunde DC-3:an flyga Bulltofta - Farnborough.
Varför man valde en Iljusjin Il-28 för detta uppdrag är osäkert, kanske fanns det inget annat lämpligt flygplan tillgängligt? Faktum var annars att de finska Il-28 inte fick göra besök i andra länder, det vill säga utanför Finland och "östsfären". Detta hade ryssarna stipulerat innan leveranserna av de första exemplaren. Så det var bra att besöket på Bulltofta av NH-1 gjordes i skydd av mörker. Dessutom lär Säpo avdelat en speciell vaktstyrka att övervaka händelsen.
Nedanstående bild på NH-1 i tidig märkning kommer från Esko Tikkanen.
Iljusjin Il-28 (NATO-kodnamn Beagle) har ofta liknats som Sovjetunionens motsvarighet till den på vår sida av den gamla järnridån mer kända English Electric Canberra. Dock kom den ryska typen tillverkas i avsevärt större antal (över 6600 exemplar jämfört med cirka 900) och exporteras till ett 20-tal länder.
Fyra stycken Il-28 användes av Ilmavoimat mellan januari 1960 och juni 1981. Dessa inköptes begagnade från Sovjetunionen, var baserade på Utti samt bar beteckningarna NH-1 till och med NH-4. Typen användes av finnarna för målbogsering, kartfotografering och havsövervakning. NH-1 var var ursprungligen en bombare medan de övriga var av spaningsversionen Il-28R.
Under Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien i augusti 1968, bara några veckor innan besöket på Bulltofta, var de finska Il-28:orna i högsta beredskap. Som spaningsflygplan och havsövervakare var "Nikita", som typen gärna kallades i Finland, en viktig resurs långt in på 70-talet.
Flygningen tur och retur till Bulltofta var den enda till utlandet som någon av de finska Il-28:orna gjorde.
