Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Hittade en Teknik för alla från 1970 där  Eskilstuna Flygklubbs Tiger Moth SE-COO är föremål för en artikel skriven av Lars-Erik Lundgren. Tyckte den var så tidstypisk och härlig, det var vid denna tid som man börjat återupptäcka "gammelflyget". Har skannat artikeln om någon annan vill läsa...

 
Just Tiger Moth SE-COO var ju nära förknippad med Emilio Azcarate. Många av bloggens äldre följare kanske kände honom? Azcarate har figurerat tidigare här på bloggen tidigare - kolla detta inlägget om Rothmans Aerobatic Team. Det handlar om en dagboksberättelse han skrev under en turné tillsammans med den engelska uppvisningsgruppen, den är mycket läsvärd.
 
Under 1969 hade SE-COO målats röd, innan dess var Tiger Mothen "silverdopad". Nedan bild är från 1967, Emilio Azcarate och Lars Broberg plockar ut "Dubbel-Olle" ur hangaren på Ekeby. Nosen är röd. Jag återkommer i ett separat inlägg om SE-COO för att visa fler bilder.

Jag har hört en del berättelser om Azcarate, men hade aldrig förmånen att träffa honom. Man var helt enkelt för ung och kom inte att besöka så värst många flygdagar på 70-talet. Att man då är lite nyfiken på personen Emilio Azcarate är kanske inte så konstigt.  

Följande text kommer från "50 år på tysta vingar", Eskilstuna flygklubbs (EFK) jubileumsbok från 1988. Den återges i sin helhet:

Emilio Azcarate - en legend

En av många färgstarka personligheter i EFK var Emilio Azcarate. Han flyttade till Sverige 1960, för att gifta sig och, som gammal segelflygare och officer i spanska flygvapnet, hade han snart nog kommit underfund med att det fanns en flygklubb i stan han råkat hamna i. Den silverfärgade och privatägda Tiger Moth, som då fanns på Ekeby, blev en av de främsta anledningarna till att familjen Azcarate blev kvar i Eskilstuna. Flygplanet köptes in av klubben och Emilio tillbringade mer tid med att bogsera i Mothen än att segelflyga och hans branta vingglidningar för att snabbt komma ner och få upp nästa kärra i luften, blev något av hans signatur. Emilio flög intensivt och aktivt och råkade ibland ut för så kallade "malörer"... En incident bland många - förmodligen preskriberad vid det här laget - inträffade under segelflyg-SM i Arboga 1966. Emilio var där med Mothen och bogserade. Det var strålande sommarväder och när startfältet kommit iväg, försvann de flesta funktionärer för att njuta av detta ovanliga sakernas tillstånd. Dock dök plötsligt allas vår Istvan Wlassics upp för omstart. Emilo, som alltid varit snabb i vändningarna, hittade i hastigheten ingen som kunde dra igång Mothen, vilken ju saknade startmotor. Han fann det alltså nödvändigt att själv dra runt propellern och starta planet med tom cockpit.

Under den häpnadsväckande sketch som här följde, stod en man vid klubbstugan som åsyna vittne och desslikes försedd med kamera, vilken han dessvärre inte kom sig för med att använda...

Alltnog - Emilio slog runt propellern, Mothen gick igång med ett bröl och satte, i brist på hjulbromsar, omedelbart fart mot den arme Emilio som nätt och jämt hann att kasta sig undan. I förbifarten lyckades Emilio att slå sidorodret åt sidan så den fortsatta framfarten skedde i koncentriska cirklar i stället för rakt fram...Här skenade alltså ett stycke Tiger Moth runt runt på asfaltsplattan, medan Emilio, som en annan torero försökte genskjuta planet utan att bli styckad av propellern. Till slut lyckades han få fatt i en vingstötta, hasa sig upp på vingen och in i cockpit där han kunde kupera. När allt blivit tyst och planet stod still i oskadat skick, kunde tillskyndande konstatera att Emilio också var vid förhållandevis god vigör, men att han blivit litet nött av hanteringen. Ändan bar eftersom badbyxorna skalats av, sulorna på basketkängorna var borta och resterna satt som sorgliga ringar runt vristerna. I övrigt var han blåslagen och skrubbsårig här och där och hade ett ordentligt jack i ena knäet. Tillskyndande kamrater fraktade snabbt den sårade till Köpings lasarett, där det djupa jacket syddes ihop under ivriga och högljudda förklaringar från Emilio och kamrater om den gräsliga "mopedolycka" som var orsaken till liden kroppskada.     
 
  
Klubben gjorde under Emilios tid, den stora investeringen att införskaffa en Cherokee - Yngve Gustav. Med detta galanta flygetyg åkte Emilio, tillsammans med Åke Andersson och Rudi Kientzle till Erlangen - Eskilstunas vänort i Västtyskland. De blev väl omhändertagna och besökte bland annat Wasserkupe. De blev också inbjudna till ett vinslott, med thy åtföljande avsmakning. Trots Emilios vana vid spanska dryckesseder, blev den påföljande hemfärden en resa man sent skulle glömma...
 
 
Emilio var också en glad sällskapsmänniska, som med sin gitarr och stor repertoar av låtar från inte bara Spanien och Sverige, satte festprägel på alla sammankomster. Lasse Broberg - en annan av klubbens stora trubadurer - och Emilio sjöng ofta tillsammans. EFK-visan, Evert Taube och mängder av andra visor och allsånger fyllde ofta klubbstugan, som bara var hälften så stor som nu.

Ute på fältet hade Emilio ofta med sig sin omfångsrika familj och under det att Emilio flög, lekte egna och andras ungar och hundar i en enda hög och det hände sig då och då att ett eller annat barn eller jycke hittades kvarglömd och snällt sovande i något hörn, sedan resten av familjen åkt hem.

Emilio ville dela med sig av flygningen och bjöd gärna sina vänner och elever i Rinmansskolan på flygtur. För somliga blev det både första och sista flygturen, medan andra fick blodad tand. Vid ett tillfälle dök polisen upp med en telefonanmälan om vad som sades vara "vådliga manövrer" med en röd dubbeldäckare. Polisen och Emilio åkte hem till anmälaren, pratade om saken och bjöd ut honom till Ekeby och en flygtur. Genom den introduktionen blev anmälaren sedemera en mycket aktiv segelflygare!

Under de cirka tio åren, som Emilio var igång på Ekeby, innan motorflyget och Mothen flyttade till Kjula, upplevde vi många roliga, minnesvärda stunder och inte minst det stora, härliga kamratskap, som bland så mycket annat trevligt, alltjämt präglar vår 50-årsjubilerande Eskilstuna Flygklubb.

Det var 1973 som Eskilstuna Motorflygklubb kom till i och med en utbrytning ur Eskilstuna Flygklubb.