Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Haverierna under kalla kriget

Publicerad 2013-04-29 23:43:00 i Kalla kriget,

 
Expressen publicerade i söndags artiklar om det som tidningen på löpet ovan kallar "Landets okända trauma - Sanningen om 600 döda svenska flygare". I pappersupplagan omfattade det fem sidor, större delen av detta utrymme gick åt att lista alla omkomna. Här kommer några spontana tankar efter att ha läst dessa.
 
För många av oss är detta långt ifrån något okänt trauma, men vi får nog inse att världen och Sverige har förändrats mycket på de senaste 20 åren. Då var kalla kriget knappt avslutat, man mindes väl dess verklighet. Idag är Sverige väldigt mycket förändrat, många medborgare har tillkommit under de bägge senaste decennierna. Men nu forskas det i ämnet, från den länkade artikeln:

Hur kunde det pågå så länge, hur kunde man tillåta att så mycket folk dog i fredstid? Varför var det ingen offentlig debatt? Det vill jag ta reda på, säger Mikael Nilsson, historiker vid Stockholms universitet.
  

- Under 1950-talet hade vi 21 döda flygare per år. På 1960-talet 13 per år och på 1970-talet 6-7 döda per år. Sverige hade runt sex gånger högre dödlighet per 100 000 flygtimmar än USA på 1960-talet.

  

- Först på 1960-talet börjar man se över flygsäkerheten. Främst för att planen börjar bli dyra, inte på grund av dödsoffren, säger han.

 
 
Som jag upplever det så hade svenska flygvapnet under kalla kriget två fiender: Dels lede Ivan i öster, dels sig självt. Den förstnämnde hade man i fokus hela tiden, men det andra fick man mer fokus på vart efter tiden gick. Jag tror inte att kostnadsexplosionen för stridsflygplan på 60-talet enkom var det främsta anledningen till förbättrad haveristatestik. Det hände något även under den första hälften av 60-talet i det svenska samhället. Vi hade fått det bättre, vi skulle inte riskera livet mer än nödvändigt, det handlade om inställningen till människan. Till exempel på våra arbetsplatser började man mer och mer tänka på säkerhet och så även på vägarna - det var vid denna tid som bilprovningen kom till. 
 
Sedan vet jag inte om jag tycker att jämförelsen med USA vad det gäller haverier är egentligen passande. US Air Force hade något som svenska flygvapnet inte hade: Ett mycket stort antal tunga bomb- och transportflygplan som tillhörde den strategiska avskräckningen vilken ständigt var i luften. Svenska flygvapnet hade nästan inget transportflyg och var ett utpräglat taktiskt flygvapen där jaktflyg dominerade. Man påbörjade sina övningar ganska omgående när man väl kommit i luften, medan amerikanarna ofta kunde flyga runt hela jordklotet innan man nådde övningssektorn. Det är alltså skillnad på flygtimme och flygtimme, de kan se väldigt olika ut. Svenska flygvapnet har alltid fått mycket ut av varje flugen timme, övningarna kommer som sagt ganska omgående igång...och därmed även riskerna...
 
Jämför gärna haveristatistik för Storbritanien, eller kanske ännu bättre; Västtyskland...och våra grannländer. Jag tror dock att Sverige ändå skulle ligga högst upp vad det gäller dålig statistik, men det skulle nog inte handla om sex gånger högre dödlighet per 100 000 flygtimmar. 
 
 
Det finns mycket att säga om denna baksida av flygvapnets storhetstid. Att det är ett okänt trauma tycker jag är fel att säga, men det är i stora stycken oberarbetat. Det kanske behövdes 20 års perspektiv på detta för att ta ett bra grepp på företeelsen? Bara man inte rycker problemet ur sin kontext: Sveriges särställning under kalla kriget och det med ett flygvapen som under en period räknades som det fjärde största i världen. Idag är det svårt för gemene man/kvinna att förstå hur nära ett nytt storkrig man upplevde sig vara - flygvapnet utbildade och övade intensivt inför detta hot.
 
Flygvapnet var dessutom i ropet, en viktig del av byggandet av det moderna Sverige. Dess mest tongivande chef sa till politikerna att "ge oss bara flygplanen så ordnar vi resten själva", ingen ifrågasatte. Kalla det för machokultur eller tidsanda? "Produktionstakten" var hög, likaså den tekniska utvecklingen och därmed omsättningen, därför var man var nog, så att säga, "fartblinda". De som satt i högre positioner hade blivit officerare innan andra världskriget, varit med om uppbyggandet av flygvapnet och var helt enkelt vana vid ett högt olyckstal. 
 
Slutligen, när nu detta nationella trauma kommit i medias ljus, borde inte ledningen vid flygvapenmuseum inse att de inte bara förvaltar ett museum - det är även ett tempel. Känslan för just detta, respekten för flygvapnets (delvis tunga) historia, saknas i många stycken i utställningarna ovan jord. Bara att komma på tanken med graffitistickning till exempel...
 

Kommentarer

Postat av: John-Olof Holmström

Publicerad 2013-04-30 01:21:33

Tycker detta är en nedtystad skandal, som fick fortgå alldeles för länge.
Kommer ihåg när jag gick flyglärarekurs på Saabfältet 1967. Vi hade en navigeringsflygning med studiebesök på Ljungbyhed. Flottiljchefen höll ett anförande för oss där han på ett äckligt sätt skröt av flygvapnets piloter, medan civilflygets piloter trycktes ner och inte alls hade den gedigna bakgrunden.
Ändå var det nog så att civilflyget låg hästlängder före när det gällde flygsäkerhet.

Postat av: Håkan

Publicerad 2013-04-30 13:13:18

Hej!
Intressant och nyanserat inlägg i den här debatten!
Känns konstigt att kalla det för "landets okända trauma" när det som t ex. jämförelse dog mer än 1000 personer om året i trafiken. Traumat var självklart stort hos de drabbade familjerna men det stora problemet var att FV "tilläts" att förlora nästa en hel årskurs med pilote varje år i haverier,

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-04-30 15:12:59

Jo, jag läste Expressens söndagsutgåva om och kring reportaget om de 600 svenska flygare som fick sätta livet till i ambitionen att försvara och värna vårt lands oberoende under "kalla kriget". Den presentation av alla de som under denna period offrat sina liv, och som redovisats i Expressen är hämtat ur Bo Widfeldts bok "IN MEMORIAM" (Svenska Vingar 4) vilken är en rent akademisk redovisning av det faktiska förhållandet. Bloggisten har en poäng i det att man vid FVM med exempelvis graffitistickning" vill teckna flygvapnets historia. De som offrade sitt liv i sin tjänst i FV är bevisligen och på Flygvapenmuseum av underordnad betydelse. Tre av mina kamrater från ungdomsåren sökte som "fältflygare" i FV. En av dem blev kuggad och blev istället flygnavigatör och lever än i dag. De övriga omkom i flyghaverier. Varför har inte de flyghistoriska organisationerna ägnat mer intresse åt detta fenomen? Att den f.d. fältflygaren och sedermera flygofficeren Roy Fröjdh i sin bok "Guldvingen" påtalat de brister i FV som Expressens artikel redovisar är för mig en gåta. En artikel i exempelvis SFT om de faktiska förhållandena i denna fråga ser jag med flera fram emot...

Postat av: chefsingenjören

Publicerad 2013-04-30 18:33:50

Jag brukar rekommendera alla som inte förstår vad Flygvapnet har offrat genom åren att besöka Tre Vapen på Banérgatan i Stockholm och gå in i Flygvapnets minneshall. Har jag vägarna förbi så brukar jag slinka in. Den tid jag har arbetat i Flygvapnet har varit mycket god ur flygsäkerhetssynpunkt, men ändå har jag tyvärr ett par bekanta som fått sitt namn uppsatta. Bland mina lärare på Ljungbyhed som var med om J 29 epoken fanns de de där halva kullen omkommit i olyckor. Länge fanns det ett tomrum för besättningen på den DC-3 som sköts ned av rysk jakt. Numera är namnen ifyllda. http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/2012/06/13/flygvapnet-hedrar-och-paminns%E2%80%A6/

Postat av: B Håkansson

Publicerad 2013-04-30 19:17:28

DMT-testen gjorde väl också att urvalet av flygeleverna förbättrades.

Postat av: Weiron

Publicerad 2013-04-30 19:54:07

@ chefsingenjören; Naturligtvis. Du flög ju vad jag förstår mestadels fpl 37 och var glad för det! Om du varit med under 29-epoken hade kanske även ditt namn funnits på minnestavlan...
Hälsar Weiron som var med på både 29-, 32-, 34- och 35-epoken....

Postat av: Erik

Publicerad 2013-05-01 13:52:04

1963 var ett märkesår, det var då det blev möjligt att för FV ff/flygande personal att göra anmälan anonymt vid tillbud. Innan riskerade man polisanmälan. Ett mycket stort steg i flygsäkerhetsarbetet inom FV.

1963 var även året för det partiella provstoppsavtalet (PTBT), vilket inte gjorde det Kalla kriget riktigt lika kallt längre.

Postat av: Ronny

Publicerad 2014-12-13 12:17:07

Det finns en tragisk olycka som hände 1968, då fältflygare L.T. Valtersson omkom strax utanför Hässleholm. Har försökt leta om orsaker, flygplan m.m.,men det som cirkulerat i bygden (där piloten bodde) är antagligen bara spekulationer. Bl.a att det i just detta plan INTE fanns en fungerande katapultstol. Finns det några säkra källor om just denna olycka?

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela