För några veckor sedan gick historikern, författaren och TV–personlighetenHans Villius bort. Få människor har haft en så pass trollbindande effekt på oss med sin säregna röst och sätt att berätta. Här ovan är ett för denna blogg mycket passande exempel. Det är nästan så att du känner doften när du ser bilderna...och ovanpå det ligger Villius speak - det förtar inget, snarare tvärtom. Fantastiskt.
Det ligger ett ganska litet land, långt norrut i världen, där lärkorna snart sjunger sig trötta, och där solen stryker med kalla fingrar över betong och metall.
Det är ett litet land med en stor granne, och varje timme - dygnet runt, året runt - står Drakarna startklara. Riddare och drake, för en gångs skull på samma sida i strid...
Mycket närvaro! Jag ringde honom för några år sedan och hörde om han kunde lägga speakerröst på en kommande video. Det skulle han gärna göra! Nu blev det inte så. Intressantaste rösten ever!
Mycket kan sägas om Hans Villius. Maken till berättare kommer vi nog aldrig få uppleva igen, inte bara i form av rösten utan lika mycket ifråga om kunnande och intresse. Villius behandlade alla ämnen med samma engagemang och värdighet. Visst gjorde Olle Hägers foto en hel del för de olika dokumentärer som herrarna producerade genom åren. Ändå är är det berättarrösten som lever kvar i minnet, vartenda ord!
Drar mig till minnes en anekdot som någon TV-krönikör berättade för en massa år sedan. En god vän till nämnde journalist drev ett kafé i anslutning till Kalmar slott, där Häger och Villius höll på med någon inspelning. De hade givetvis varit och lunchat på fiket under dagen. Hur var det att möta en sådan legend undrade journalisten? "Dramatiskt! Han beställde två sillmackor och andra världskriget hade just brutit ut." svarade kompisen.
Tycker de orden beskriver Hans Villius i ett nötskal :)