30 år sedan "Håll gräns'n!"
Klassisk bild från en viktig händelse i svensk historia.
Förre statsminister Thorbjörn Fälldin på en studentafton i Lund för några år sedan...
Det är som många av oss har märkt att det är snart 30 år sedan den ryska ubåten S-363 (nej, den hette inte U-137) gick på grund långt inne i Karlskronas skärgård. Om en månad för att vara skapligt exakt - på kvällen, klockan 20, den 27 oktober, för att vara lite mer...exakt.
Men redan tidigare än till det tillfälle som Fälldin refererar, hade man demonstrerat från svensk sida att man inte skulle tillåta något ytterligare sovjetisk intrång - exempelvis i samband med en eventuell fritagning. Att man skulle, som Fälldin sa; Hålla gräns'n!
När ryssarna den 28 oktober fick klart för sig vad som skett hade alltså en flottstyrka, som omfattade 17 fartyg, skickats på kurs mot den grundstötta Whiskey-ubåten. Nedan citerar jag Bert Stenfeldt och Kjell Öfverberg i en artikel i SFT 3/2007.
(MBS = Militärbefälhavare Milo Syd, C E 1 = Chefen första flygeskadern, C F 6 = Chefen F 6 i Karlsborg)
MBS gav också omedelbart order till C E 1 avseende de attackförband som ÖB tilldelat MBS. Detta skedde efter personlig kontakt med C E 1 och med C F 6. Två grupper AJ 37 Viggen från F 6 utrustade med lysbomber respektive 13,5 cm raketkapslar beodrades att snarast inta beredskap för insats mot fritagningsstyrkan. Lastalternativen beslöts bland annat mot bakgrund av att landet inte var i krig och att IKFN skulle följas, d v s grupperna skulle först varna de sovjetiska fartygen och därefter, vid behov även kunna verka mot dem. Utvecklingen ledde senare till att även lastalternativet robot 04 beordrades. (Robot är användbar endast för direkt verkan, d v s krigsläge).
Chef för en av grupperna, gruppen Filip Röd d v s ur 1.divisionen F 6, var Kjell Öfverberg, sedermera överste i flygvapnet och chef för F 10, berättar om den 28-29 oktober 1981:
"Vi fick order att vara beredda på någon form av insats i den händelse att fartygsstyrkan skulle ge sig in på svenskt vatten. Vi insåg att detta faktiskt skulle kunna bli en verklig insats och vi förberedde oss så gott vi kunde genom att studie av bland annat IKFN, vi repeterade fartygens beväpning m m. ...Filip Röd fick då order att med raketer på flygplanen markera vår beredskap och vår beslutsamhet att inte tillåta någon ytterligare kränkning av svenskt territorium. Efter en natt med hög beredskap gav vi oss iväg på morgonen med en skarpladdad grupp ner mot den s k fritagningsstyrkan. Det var ganska dåligt väder, men vi tog oss ner under moln söder om Öland och sökte upp fartygsgruppen som låg stilla, helt tysta utan vare sig radarstrålning eller någon annan signalering. Vi å andra sidan hade allt till (radar, IK [igenkänningssignal, min anm.], navigeringsljus, antikollisionsljus, m m) för att undvika att vår ankomst skulle överraska. Vi flög in bland fartygen lugnt och fint och visade upp oss med vår raketlast. Vår last var vald för att tillåta både varning och verkan. ... Vi noterade ingen som helst reaktion från fritagningsstyrkan. Efter några varv bland fartygen lämnade vi norrut och flög hem till F 6."
I sin nyligen utkomna bok En fältflygare från Mjölby - Historien om en svensk stridsflygare berättar Alf Ingesson Thoor om samma företag:
Både Filip Röd och Filip Blå fick också beredskap och hela E 1 var på benen. Flottiljchefen skötte ruljansen på divisionen och flygchefen, Bosse Hellström, agerade divisionschef och ordinarie chefen, Kjell Öfverberg planerade flygningen tillsammans med oss övriga. I tidig gryning fick vi startorder ned mot en formation ryska örlogsbåtar. Kjell Öfverberg, divisionschefen, ledde och jag gick fyra. Som tvåa gick förmodligen Ragnar "Spike" Nykvist men där är jag inte helt säker. "Spike" är död sedan några år och kan inte bekräfta men som tre flög Christer Gieryluk. Anflygningen gick först österut och sedan ned mot Öland där vi planerade i riktigt dåligt väder till låg höjd för att komma under moln. Vi hade kodord för insats om det skulle behövas. Ett ord för anfall, ett för varningseld och ett för passage samt även ett ord för att avbryta. Vi hade olika laster för att kunna visa upp att vi menade allvar. Ett flygplan hade lysbomber men det berodde på att lasten inte hängdes om efter att Filip Blå under ledning av Leffe Åström hade varit i luften två gånger under natten och patrullerat området. Lysbomberna avsågs nu kunna användas som varningsmarkeringar. Insatsen blev till slut att i låg fart visa upp oss för ryssarna. Jag blev pålåst av deras radar och det kändes lite osäkert. Att kana runt ett ryskt örlogsfartyg i lågfart kändes lite som rysk roulett. Sedan flög vi hem. Passet tog en timma och tio minuter.
Jag minns den 28 oktober 1981 rätt skapligt. Denna dag var jag hemma från skolan - gick i sjuan - med en förkylning. Farmor kom förbi, vi lyssnade på radion och på nyheterna berättade de om "ryssen på skäret" nere i Blekinge. Jag blev intresserad av skeendet, följde varje sändning av TV-nyheterna och läste tidningarna ingående. Här i inlägget har vi tre tidningsklipp (klickbara) från den tiden som jag hittade för lite sedan. Det var då kom jag på att det faktiskt snart är 30 år sedan...
Uppdaterat 110927
Dags för lite AvArt" utifrån. Stefan "ArtWing" Löfgren såg blogginlägget och mailade nedanstående bild - denna akrylmålning sålde han i London tidigare i år. Det avbildade Viggen-planet, SF 37 FV-nr 37972, står numera på Gotlands försvarsmuseum i Tingstäde.
