Dove SE-GRA - 1
Minns ni inlägget Pojken med guldduvan? Den de Havilland Dove som det handlade om i det inlägget avslutade sin flygande karriär som fallskärmshopparkärra. En som hade en del minnen av SE-GRA var Pelle Lindquist som varit vänlig nog att skicka följande berättelse och bilder. Take it away, Pelle!
1982 var jag helt ny som hoppilot i Göteborgs Fallskärmsklubb, drygt tjugo och livet lekte. Klubben drog under sommaren iväg på det traditionella sommarlägret, tillsammans med klubbarna i Västerås och Stockholm, och detta år hamnade vi i södra ändan av flygfältet i Arboga. Det blev mitt egentliga elddop som hoppilot, så ensam med klubbens Cessna 206 (SE-FXP) fick jag flyga så mycket jag orkade. På kvällarna vankades klassiskt lägerliv med alla dessa sköna människor, som levde ett liv helt annorlunda mot vad jag var van vid.
Jag trivdes som fisken i vattnet! Islandern som man ser nosen på är stockholmsklubbens, som jag vill minnas hette SE-IIA. Den gula Cessnan på samma bild är våran SE-FXP.
Vid ett tillfälle åkte jag med västeråsarnas Dove (SE-GRA) upp, för att få känna på en så pass stor maskin från högersits. Intressant. Dock fick vi något problem på vägen ner (vill minnas att det var oljetrycket) så piloten fick kupera vänstermotorn. Jag gick bak och kollade, samt tog nån bild (redan då var kameran alltid med). Enmotorlandningen gick helt enligt planerna, och jag vill minnas att maskinen snart var i luften igen.
Piloten som oftast flög SE-GRA på dessa läger (och som vänder sig om på en av bilderna) heter Lasse, men efternamnet har jag glömt (Eriksson?). Hopparen i vit overall bakom Lasse är Olle L, vid den tiden spaningsförare på Martin Röd.
1983 var vi tillbaka på Arboga, men 1984 flyttades sommarlägret till Arvika. Jag flög då klubbens Turbo-Cessna 206 (SE-IKG), men hade nu själv börjat hoppa och överlät flygandet mer och mer till andra. Vid en av flygningarna, när hopparna skulle göra nån lite större formation i frifallet, tog jag några bilder på GRA i luften från min plats bakom spakarna i Cessnan. Denna flygning blev en av de sista ”Duvan” gjorde.
För min egen del så gjorde jag sista hoppet från Kärran 840702… och några dagar senare var det slutfluget för SE-GRA, om jag inte minns helt fel. Hon fick något tekniskt problem och blev stående. ”Duvan” var ett vackert flygplan, med sin blåa färg, och ett tacksamt fotoobjekt.
Tyvärr stod hon sedan kvar i Arvika och förföll, innan hon transporterades iväg till Norrköping för att bli brandövningsobjekt. Dessa nedanstående bilder på Duvan är tagna i maj i år.
Nedtecknat i all hast, och fritt ur minnet.
