Dave Allen At Large
Jag saknar denne ständigt halvfulle irländare och suveräne komiker, David Tynan O'Mahoney (1936-2005), med alla sina sanningar. Det är en konstig blandning av allvarlig saknad och ren och skär nostalgi...
Jag vill nog hävda att han var större än Monthy Python när jag växte upp, åtminstone för mig. Pythons humor var man på något sätt tvungen att växa in i. Dave Allen var något annat, på något konstigt sätt. Fast ändå inte. Humorn var måhända banalare men för den skull inte mindre genial. Det är svårt att riktigt sätta fingret på det.
Vad jag däremot vet är att jag var sju-åtta år när jag och min far en gång tittade på Dave Allen Show (eller som serien egentligen hette: Dave Allen At Large) på svenska DDR-TV...och jag minns hur jag tappar fokus: Vad är det som egentligen är roligast? Dave Allen på burken, eller att se pappa, som är helt knallröd och mer eller mindre förvriden av skratt? Det var som att titta på en match mellan Connors och Borg live, fast med tillägget av en rejäl dos lustgas.
En annan för mig ständig fråga är om en tredelad kostym någongång i historien passat så bra på någon? Vidare om en virre räckt så länge? En cigg likaså? För cigaretten var en av dessa gimmickarna som Dave Allen körde med: Att då och då accentuera sina skämt med att "klickfimpa" ciggen - där 75 procent sedan länge hörde hemma i askoppen - och då skicka iväg en bit glöd ut ur bild. Detta från en fimp som hölls mellan två (en?) stympade fingar - om jag kommer rätt: höger pek- och långfinger.
Detta gjordes sittande i en barstol framför publiken. Då och då, mellan skämten, la han tillrätta sin annars välborstade kalufs. En sak är nämligen säker; Dave Allen såg ut som Remington Steel ett helt decenium innan den TV-deckaren började sändas och på sätt och vis är de utseendemässigt rätt lika, dessa irländare: Dave Allen och Pierce Brosnan.
Dave Allens två stora käpphästar, som han gladligen drev med, var katolska kyrkan och döden. Hans sketch där två begravningståg racear med varandra är smått klassisk. En annan är när Allen berättar att han verkligen inte är alkoholberoende. Listan kan göras hur lång som helst.
Signaturmelodin som blev mer eller mindre synonym med Dave Allen är en låt från 1972 - den heter egentligen Blarney's Stoned och gjordes av Allan Hawkshaw. "Synonym" för jag känner att garvet är på väg så fort jag hör de två första takterna.....
When asked what he had in his drinking glass (he always has a "high ball" next to his chair) "Is it whiskey, rye or scotch?" He simply replied ... "Yes."
Jag vill nog hävda att han var större än Monthy Python när jag växte upp, åtminstone för mig. Pythons humor var man på något sätt tvungen att växa in i. Dave Allen var något annat, på något konstigt sätt. Fast ändå inte. Humorn var måhända banalare men för den skull inte mindre genial. Det är svårt att riktigt sätta fingret på det.
Vad jag däremot vet är att jag var sju-åtta år när jag och min far en gång tittade på Dave Allen Show (eller som serien egentligen hette: Dave Allen At Large) på svenska DDR-TV...och jag minns hur jag tappar fokus: Vad är det som egentligen är roligast? Dave Allen på burken, eller att se pappa, som är helt knallröd och mer eller mindre förvriden av skratt? Det var som att titta på en match mellan Connors och Borg live, fast med tillägget av en rejäl dos lustgas.
En annan för mig ständig fråga är om en tredelad kostym någongång i historien passat så bra på någon? Vidare om en virre räckt så länge? En cigg likaså? För cigaretten var en av dessa gimmickarna som Dave Allen körde med: Att då och då accentuera sina skämt med att "klickfimpa" ciggen - där 75 procent sedan länge hörde hemma i askoppen - och då skicka iväg en bit glöd ut ur bild. Detta från en fimp som hölls mellan två (en?) stympade fingar - om jag kommer rätt: höger pek- och långfinger.
Detta gjordes sittande i en barstol framför publiken. Då och då, mellan skämten, la han tillrätta sin annars välborstade kalufs. En sak är nämligen säker; Dave Allen såg ut som Remington Steel ett helt decenium innan den TV-deckaren började sändas och på sätt och vis är de utseendemässigt rätt lika, dessa irländare: Dave Allen och Pierce Brosnan.
Dave Allens två stora käpphästar, som han gladligen drev med, var katolska kyrkan och döden. Hans sketch där två begravningståg racear med varandra är smått klassisk. En annan är när Allen berättar att han verkligen inte är alkoholberoende. Listan kan göras hur lång som helst.
Signaturmelodin som blev mer eller mindre synonym med Dave Allen är en låt från 1972 - den heter egentligen Blarney's Stoned och gjordes av Allan Hawkshaw. "Synonym" för jag känner att garvet är på väg så fort jag hör de två första takterna.....
When asked what he had in his drinking glass (he always has a "high ball" next to his chair) "Is it whiskey, rye or scotch?" He simply replied ... "Yes."
