LAMCO:s flygklubbar
En Avro Anson besöker Buchanan i Liberia 1968. Framför står en samling barn från svenska skolan i Buchanan tillsammans med sin lärarinna.
I mitten av 60-talet bildades två svenska flygklubbar i Liberia av anställda i LAMCO. De var under denna tid de enda flygklubbarna i landet. Hur många av oss visste det idag?
Svenska Gränges-koncernen var djupt involverad i malmbrytning i Liberia förr om åren, mellan 1955 till 1983 för att vara exakt. Aktiveten i LAMCO (Liberian American Swedish Minerals Company) där koncernen ägde 37,5 procent, var som störst under 60-talet. Huvuddelen av verksamhet skedde i de inre delarna av landet, där låg gruvorna, i det så kallade Nimbamassiviet. Allt som oftast sa man Nimba, även om själva orten väl egentligen hette Yekepa. Dessutom var LAMCO:s närvaro även ytterst påtaglig i Buchanan, som hamnstaden därifrån man skeppade ut malmen. Mellan Nimba och Buchanan gick det naturligtvis en järnväg.
Åtskilliga tusen svenskar kom därför i perioder bo och jobba i Liberia. Men det faktum att under denna tid stycken två "svenska" flygklubbar startades i landet kan inte sägas vara direkt välkänt. LAMCO hade för övrigt en egen flygavdelning som flög Bell 47 och Dornier Do 28 uppbackade av Ostermans Aero. Hursom, flygklubbarna var på sin tid de enda i Liberia och tusan vet om de inte till och med var anslutna till KSAK?!
1964 bildades LAMCO-Nimba Aeroclub i Liberia. Från början var man femton medlemmar, varav endast en hade certifikat. Men det ändrades rätt snart. Första flygplanet var en Maule, EL-AEL. Snart anskaffades ytterligare ett för skolning, en Piper Colt, EL-AEU. Man höll till på LAMCO:s egna stråk vid Nimba som var 1200 meter långt och 40 meter brett samt beläget på1400 fot MSL. Platsindikator enligt ICAO var GLNA och IATA kallade flygplatsen NIA...men i folkmun var det mest känt under namnet Grassfield (även om beläggningen mest bestod av jord/grus).
I slutet av 1966 hade man beslutat att köpa ett tredje flygplan och klubben hade 40 medlemmar: Tre med svenska A-certifikat, ett tiotal med liberianskt PPL och cirka femton som då höll på att skola.
Ur LAMCO-Nimba Aeroclub bildades 1966 LAMCO-Buchanan Aeroclub. En av de drivande i den nya flygklubben var lokföraren Holger Helgesson (som jobbade för LAMCO 1965-72). Tillsammans med en doktor Sibentahl hade han tagit initivativ till flygskolorna/klubbarna i både Nimba och Buchanan. Klubben i Buchanan hade i början flygplan av typen Morane Saulnier Rallye.
För några år sedan hade vi lite emailväxling och Holger berättade bland annat följande:
När jag blev förflyttad till Buchanan (för att köra växelloket där) bildade vi Buchanans Aeroclub med mej själv som ordförande samt intruktör.Vi frågade LAMCO om de kunde hjälpa oss att få maskiner till byggandet av en airstrip. Inga problem, det blev en fin bana som jag hörde fortfarande var kvar för 4 år sedan.
Jag hade tidigare köpt ett eget flygplan, en Percival Prentice. På denna plockade jag ned hela motorn i alla delar och sedan gjorde byten av de delar som behövde bytas samt plockade ihop den igen. Det var lite spännande att sätta igång den igen samt provflyga. Jag gillade den maskinen, G-AOKF, blev EL-AFJ.
En gång när jag varit på semester i England fick jag under en flygning gå in i cockpit på vägen hem till Liberia. Vi började tala om flyg så nämnde jag att jag köpt en Prentice i England så tittade kaptenen upp och sa; "Och du lever fortfarande". Tydligen så var dom kända för att haverera....
Jag sålde min Percival Prentice till en tysk. Han anställde en pilot att frakta kokött från södra Liberia och flyga detta till Nimba. En dag kom en pilot och skulle hämta planet som varit parkerat lång tid i Buchanan. Jag talade vid honom innan han skulle flyga att han nog skulle drenera tankarna och fylla på ny bensin, men det blev ej gjort. Han startade och efter 10 minuter så stannade motorn samt kraschade i buschen 100 meter före banan. Skulle inte förvåna om stora delar av vraket fortfarande ligger kvar.
Rallye EL-AFX köpte min fru av klubben. Vi bytte motorn som köptes från Duells Aero i Göteborg. Då jag själv hade mekanikerlicens var detta inga problem att installera. Dessutom lackerade vi planet vitt och rött, tidigare hade den varit plåtren.
Rallye EL-AFK var klubbens plan och då jag blev förflyttad till Nimba igen vet jag inte fortsättningen på detta plans öde.
M.S. 880B Rallye Club EL-AFX (c/n 27) var tidigare SE-CMT som avregistrerades som såld till Liberia i april 1967. M.S. 885 Super Rallye EL-AFK (c/n 272) var tidigare SE-EEH, den avregisterades som såld till Liberia i november 1966. En Rallye som gick åt andra hållet var EL-ADM (c/n 73), denna M.S. 880B blev SE-EGD i september 1964 och flyger fortfarande med denna regga.
Percival Prentice T.1 G-AOKF (c/n PAC/130) köptes av Helgesson från en nyazeeländare boende i London vid namn Bill Wilkinson. Hans berättelser med flygningar med planet, bland annat till Sverige, finns att läsa på nätet, till exempel Incident at Oldenburg. G-AOKF ströks ur det engelska registret i mars 1966 och blev EL-AFJ. Wilkenson berättar om ankomsten till Monrovia:
This was, essentially, a light aircraft field with a few Cessnas, TriPacers and a couple of Cherokees on the tarmac. A slim, middle aged, white man ran out to the Prentice as I sat there with the engine idling. We introduced ourselves above the engine noise. He was Holger Helgesson, the mining engineer who had agreed to buy my plane. I explained why I could not shut the engine off. We took off for Buchanan some fifty miles down the coast. This was a port for shipping out the iron ore being mined at Mount Nimba. The airstrip ran alongside the railway line to the port and there were railway workshops nearby.
We shut the engine down after landing, removed the batteries and dismantled the generator. There were many helpers. They were so excited at the prospect of owning their own aircraft. This would improve communications in the wild, jungle covered country. The parts of the broken generator drive shaft were taken to the railway workshop for a welding repair and the batteries were recharged. I did not notice that, during the course of removing the batteries, I had spilt battery acid onto my trousers.
Som en lite senkommen ersättare till Prentice EL-AFJ köptes 1970 en Beech 23 Musketeer i Sverige, SE-EKC (c/n M-408). Den 2 augusti lämnade Helgesson i Musketören Skå-Edeby och det tog styft en vecka att komma fram till Buchanan (GLLB), han anlände den nionde. I april 1971 överfördes planet till liberianskt register och blev EL-AGW.
Vad hände sen? Och för den delen, vad hände mer i LAMCO:s flygklubbar på tiden det begav sig? Hör gärna av dig, du som vet.
Det som vi vet är att malmbrytningen i Nimba upphörde 1989 (samtidigt som i Grängesberg för övrigt), därefter kan vi också vara överens om att det inte har gått direkt lysande för Liberia...
Nedan bilder (och kartan ovan) kommer ur en artikel skriven av Carl-Gustaf Culmsee som var publicerad i Flygrevyn 2/1967.
