Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Artikeln är i det närmaste klar, självklart blev den bra mycket längre än det var tänkt från början. Här kommer i alla fall ett litet "Bölkow-brottstycke"...


Tillsammans med BA-7:an SE-COW står den först tillverkade MFI Junior, SE-CPF (c/n 1), också utställd på Parismässan 1961, ännu oflugen. Det kom att dröja till efter semestern innan SE-CPF får sitt luftdop på Bulltofta, detta den 9 augusti 1961. Den följs några månader senare av SE-CPG (c/n 2).

I KSAK-Nytts oktobernummer från 1962 ges följande kortfattade tekniska beskrivning av MFI Junior:

"Tvåsitsigt, medelvingat, halv fribärande helmeltallflygplan. Enkel kostruktion från vikts- och byggnadssynpunkt. De flesta av flygplanets huvuddelar upphängda på ett centralt spant i kroppen. Denna består av enkelkrökta plåtytor och har endast tre spant. Trehjulsställ med noshjulsstyrning kopplad till sidroderpedalerna. Hydraulisk handbroms vid vänstersitsen. Enbalkig vinge med sju spryglar som är fällbara för hangarering. Särskilt bagagerum bakom sittutrymmet. Höjdroder-stabilisator utformade som pedalroder = gemensam, rörlig yta. Vingklaffar som upptar 52 procent av spännvidden. Metallpropeller."

Det där med fällbar vinge slopades innan produktionen kom igång på allvar, spännvidden var ändå rätt liten; knappa sju meter.

Världslicensen (minus Skandinavien och Sydamerika) överläts på Bölkow efter det att kontrakt skrivits sommaren 1961. Som en del av detta kontrakt levererades SE-CPF till tyskarna i slutet av mars 1962. Dock kom planet, nu som D-EBVA, gå åt i ett haveri redan i början på maj samma år. Under namnet Bo 208 Junior kom Bölkow fram till 1971 att tillverka runt 200 stycken vid fabriken vid Laupheim. Med utgångspunkt från Junior kom Bölkows Hermann Mylius att konstruera den lågvingade MHK-101 som sedermera blev Bo 209 Monsun.

Nedan en Bo 208 Junior.