Flygplanet i Den mystiska stjärnan - Arado Ar 196 - 1
Detta är en bit historia som borde - så att säga - "komma upp till ytan..."
Flygplanet i Den mystiska stjärnan - Arado Ar 196
För något år sedan upptäcktes på botten i hamnen i Karlskona, ett flygplan som sjönk där efter ett haveri för ganska exakt 60 år sedan. Det har en mycket säregen historia, man önskar att det kunde tala. Det tillverkades för Hitler-Tysklands Luftwaffe vid en fransk fabrik 1942.
Nu har det blivit känt att dykare funnit den Arado Ar 196 som sjönk efter ett landningshaveri i Karlskrona den 19 augusti 1947. Hur ser en sådan ut kan man fråga sig? 
I Tintin-albumet Den mystiska stjärnan förekommer en knallgul Arado 196. Det katapultstartas från "Tintins" skepp S/S Aurora och i rutan ovan har man precis avläst namnet Peary och därmed identifierat motståndarelägrets fartyg. Det är kapplöpning mellan två expeditioner mot den mystiska stjärnan (som egentligen är en meteor) och den nyupptäckta metallen flintenium, uppkallad efter professor Ferdinand Flintén. Han leder Aurora-expeditionen, som bland annat har svenskt deltagande i form av "...vetenskapsmannen Otto Söderskiöld, författare till märkliga arbeten om solens protuberenser."
Men åter till Aradon i Karlskrona.
Nedtvingat av luftvärn
På eftermiddagen den 11 februari 1943 kunde kustbevakningen rapportera om ett lågflygande tyskt plan som följer kustlinjen på västlig kurs utanför Karlshamn. Troligtvis höll man på att fotografera svenska militära anläggningar, detta var mitt under andra världskriget. Och även om Sverige var neutralt så hävdade man sina gränser. Därför kom svenska marina enheter att skjuta varningsskott mot inkräktaren varpå flygplanet kom att landa. Platsen var Sund, nordväst om Hanö och klockan var då 15.59. Under landningen kunde man se att besättningen slängde ut en säck som sedan inte kunde hittas. Man antar detta var livbåten och att häri låg en spaningskamera som man inte ville skulle falla i svenska händer.
Besättningen bestod av två man: Observatören löjtnant Helmut Abramowski, 20, och piloten underofficer Ludwig Hammer, 22. De uppgav att man befann sig på en returflygning från Bornholm till Köpenhamn, hade fått fel på kompassen och därmed tappat orienteringen. Att de skulle hållit på med fotografering av kusten erkände de inte och detta kunde naturligtvis heller inte bevisas. Några dygn senare kom de bägge tyskarna återvända till sitt förband i Danmark via en nattfärja Helsingborg-Helsingör.
Flygplanet, en Arado Ar 196A-3, togs hand om sjöflygflottiljen F 2 detatchment i Karlskrona, F 2K, beläget på Stumholmen. Det bar igenkänningtecken DH+ZF och var tillverkad hos franska SNCASO i St Nazaire. Bara 13 stycken Ar 196 kom färdigställas där, problem med allierade bombningar och arbetskraften gjorde att licenstillverkningen flyttades till Fokker i Holland. Just denna Ar 196, den sjätte av de tretton, godkändes av Luftwaffes kontrollant den 1 augusti 1942. De första sex hade vissa svagheter i jämförelse med en standard Ar 196A-3. Därför beslöts att de inte skulle användas vid fronten och DH+ZF tilldelades en sjöflygskola baserad vid Kamp på Rügen - 4./Fl.Erg.Gr.(See)? I början på 1943 hade planet blivit temporärt skickat till Köpenhamn, utlånat till 1./Fl.Erg.Gr.(See) som mestadels brukade BV 138 och var baserad vid Kastrup (Fl.Erg.Gr. = Flieger-Ergänzungsgruppe. Den första siffran indikerar Staffel.).
Vid marinflygets bas på Stumholmen kom flygplanet vara magasinerat i nästan två år.
Såld till hemlig agent
I början av januari, det sista krigsåret 1945, kommer Aradon upp på en lista över flygplan internerade i Sverige som tyskarna kan tänka sig sälja. Omgående köper Stockholms-firman AB Industridiesel flygplanet. Man är återförsäljare för en rad tyska bolag, däribland Arado.
På våren säljs flygplanet officiellt till ett annat företag, AB Continent Agenturen. Bakom Continent Agenturen finns norska intressen. I krigets slutskede hade man byggt upp en kedja av bemannade observationsplatser i fjällen ut med svensk-norska gränsen. De låg på den svenska sidan och ensligt belägna. Dessa hade tillkommit som i ett led i förberedelserna inför en eventuell inbrytning av svenskutbildad norsk, så kallad polistrupp, utifall det kunde väntas fortsatt tyskt motstånd, även efter kapitulation i centraleuropa.
Det enda sättet att knyta ihop dessa obs-platser och "föda" dem var genom att använda flygplan. Det första planet, en Waco YKS-7, SE-ANG, hade havererat i februari 1945 varpå den norske piloten Halvor Bjørneby jämte en medföljande skadades lätt, men inte värre än att de kunde ta sig till bebott område på skidor. Med Waco'n borta ur bilden behövdes en ersättare.
Aradon i Karlskrona är till salu och anses lämplig. Typen har av finnarna använts med goda erfarenheter, till exempel för hämtningar av folk långt bakom fiendelinjer. Perfekt om man ska göra samma sak med flyktingar och motståndsmän i norra Sverige och Norge. För att forcera fram händelserna kommer major John Turner, en officer verksam vid Secret Intelligence Service (MI6), att för egna pengar köpa Aradon.
Sagt och gjort, AB Continent Agenturen "införskaffar" flygplanet med medel tagna ur en privatpersons, tillika hemlig agents, ficka. Den 16 april undertecknas ett köpekontrakt och den 27:e i samma månad registreras flygplanet SE-AOU, men endast "tillfälligt". Continent Agenturen hyr nu ut SE-AOU till en tredje part, Skandinaviska Aero AB, som ska "enligt uppgift" bruka flygplanet för målgång åt försvaret. Aradons förehavanden de närmaste veckorna är något dunkla...
Registrering indragen
Kriget tar slut i början av maj och farhågorna om att tyskarna skulle ge fortsatt motstånd i Norge infrias inte. En skrivelse skickas från luftfartsstyrelsen den 19 maj till Continent Agenturen och Skandinaviska Aero där man meddelar att den 27 maj är det slutfluget för SE-AOU, registreringen gäller inte längre efter detta datum.
Vad som nu är anledning till det som händer kan man bara spekulera i. Det kan mycket väl varit så att brådskan att flytta flygplanet innan sista "bäst före datum" på registreringen är helt och hållet anledningen. Men man ska då ha klart för sig att UD lite tidigare gått ut med ett påbud att alla under kriget nödlandade flygplan skulle inventeras och eventuellt överlämnas till segrarmakterna. Då Aradon hade startat från Bornholm (?), som nu var besatt av ryssarna, skulle en sådan överlämning ske till Sovjetunionen.
Aradon med registreringen SE-AOU påmålad. Bild: AHR.
I efterskott kan man konstatera att något sådant förfarande vad det gäller SE-AOU med största sannolikhet inte skulle ha skett. Dels hade Aradon försålts till ett svenskt företag ett halvår tidigare med UD:s goda minne, dels var det tysk materiel och personal - när allt kom omkring - som kommit från Sovjet-kontrollerade frontavsnitt till Sverige den 1 maj 1945 och därefter som var aktuell för utlämning.
Men detta kan ha varit oklart för den verklige ägaren av SE-AOU, John Turner, som nu befinner sig i Oslo. Han vill dock ha dit sitt flygplan innan luftfartstyrelsens tillstånd löper ut.
Olaglig flygning till Norge
Den 26 maj återlämnar Skandinaviska Aero flygplanet till Continent Agenturen på Lindarängens sjöflygplats i Stockholm. De som företräder det förstnämnda företaget är direktör Forsmark och ytterligare fyra personer. Continent Agenturen företräds av en norsk hr Bernhoff och piloten Halvor Bjørneby. Efter en testflygning startar Bjørneby och Bernhoff klockan 11.50 för att flyga till Karlstad. Dock landar man inte där utan fortsätter till Oslo, närmare bestämt till sjöflyghamnen invid Fornebu. Av svenska myndigheter ansågs denna flygning som olaglig, dels lämnar man landet, dels framkommer det att Bjørneby inte har giltigt certifikat.
I Norge kom nu Aradon få engelska nationalitetsbeteckningar påmålade och tillförs officiellt A-Squadron 8801 Aircraft Disarmament Wing. Turner utverkar via sina kontakter att Aradon ska flygas av det från England hemvändande norska flygvapnet. Under sommaren innehas planet av 333 (Norweigian) Squadron med Fornebu som bas. Under oktober anmodas att Aradon ska skrotas av engelska myndigheter i tron att det rör sig om kvarlämnad tyskt materiel, men Turner lyckas återigen "rädda" undan sitt flygplan. I december påmålas norska nationalitetsbeteckningar och siffrorna "1006" på fenan, det är också planets tillverkningsnummer.
Vid årskiftet 1945/46 flyttar 333 Squadron till Stavanger/Sola och norska flygvapnets privatägda Arado Ar 196 följer med. Under våren 1946 lyckas John Turner hitta en köpare av flygplanet, det till Industridiesel närstående AB Ahrenbergsflyg. Som namnet antyder var det den välkände flygarprofilen Albin Ahrenberg som var grundare och ägare. Den 28 maj flygs Aradon från Sola till Herberns Båtbyggeri på Bygdø, Oslo, för att där huseras i väntan på hämtning. I juni utgår en order från norska Luftforsvarets Overkommando att "flyet skulle påmales den opprinnelige svenske registreringen SE-ADU."
Åter till Sverige
Felmärkt som SE-ADU hämtas Aradon under sommaren och flygs till Lindarängen. Men dess tilltänkta registrering, SE-AOU, måste ändå bytas ut då den numera tillhör ett annat flygplan, en av svensk Flygtjänsts Fiat CR.42. Ny beteckning blir SE-AWY och WY målas lite slarvigt över de två sista bokstäverna. Under hösten inleds en stor översyn av flygplanet. Extriört medför detta att Arado:n lutas av och bli metallblank, motorkåpan blir mörkblå, så även registreringsbeteckningen. Detta är "bolagsfärgerna" för Ahrenbergsflyg.
Aradon efter översyn 1947. Bild: AHR.
Den 30 december 1946 registreras SE-AWY på AB Ahrenbergsflyg, Stockholm, och den 15 januari kan man börja använda flygplanet. Nästan uteslutande kom det nu att brukas för målbogsering av luftmål vid marinens övningar. Aradon är till exempel ofta utgångsbaserad Stumholmen för övningar i Karlskrona skärgård. Så var även fallet den 19 augusti 1947 då flygplanet havererar i landningen. 
Modell av flygplanet utställd vid Arlandasamlingarna.
Där ligger den nu, men som sagt, återfunnet sedan en tid tillbaka. Ska Aradon komma att bärgas, efter 60 år på 12 meters djup? Tänk om flygplanet kunde restaureras och ställas ut på ett lämpligt museum, helst i Karlskrona. Det vore - som jag ser det i alla fall - det naturliga valet. Det är frågan om bit historia som är lindrigt sagt fascinerande.
Eller vad säger ni som, mot förmodan, orkat läsa ända hit?
Fakta - Arado Ar 196
Antal tillverkade: 541 stycken 1937-44
Motor: en Bramo 323 på 830 hk
Längd: 11,7 m
Spännvidd: 15,1 m
Höjd: 5 m
Tomvikt 2 980 kg
Max vikt 3 720 kg
Toppfart: 311 km/h på 3 960 m
Räckvidd: 1 080 km
Topphöjd: 7 010 m
