MFI och Biafra - 6
Till Gabon
Efter diverse avledande manövrer med "agenttrick" etc på resan anlände svenskarna till Libreville i Gabon på morgonen den 12 maj. Där anslöt två piloter ur Biafran Air Force som skulle snabbutbildas på MFI-9B: Willy Bruce och August Okpe. Redan samma kväll flög von Rosen, Lang och Haglund med en "gunrunner" in i Biafra. Där åkte man omkring och letade lämpliga platser att anlägga flygstråk att operera ifrån. Man bestämde också placeringen av huvudbasen, Camp 2, för att natten 13/14 maj återvända till Libreville.
Nu hade Per Hazelius med de nedpackade planen anlänt och på ett dygn monterades alla fem ihop. Den 17 maj ombaserade man till ett ostört litet djungelstråk, Nkogo, cirka 70 km söder om Libreville. Man kom att kalla denna plats för Camp 1 och här kom de civilregistrerade MFI-planen att byta skepnad och bli kamuflagemålade (med pensel, i billack av olika nyanser avsedd för VW!). För identifikation av planen gavs de nya BAF serienummer: BB-901, BB-903, BB-905, BB-907, BB-909 där BB stod för Biafra Baby. Det har varit svårt para ihop BB-nummer med SE-reg, men av allt att döma verkade SE-EUL bli BB-901 (igenkänd på grund av den tonade huven).
Lang, Bruce och von Rosen på Camp 1.
Man ägnade sig därefter åt att grundligt flyga in sig samt att checka ut Bruce och Okpe, sedan fick varje pilot provskjuta en raketsalva. Under kvällarna planerade det första anfallet och som mål valdes flygplatsen vid Port Harcourt. Det var vid en av dessa planeringskvällar som man började kalla sina MFI-9B för Biafra Babies. Detta för att de dels var små, dels för att det man gjorde, det gjorde man för de svältande barnen i Biafra.
Anfallet på Port Harcourt
Den 21 maj flög Weithz och "fanjunkarn" Nilsson med ett av planen som avgick från Libreville till Uli denna natt. Samtidigt lämnade Hazelius och fotografen Pierre Mens gruppen. Markfolket skulle alltså dagen därpå vara på plats. Starttiden för flygstyrkan var satt till 08.00 men de kom inte iväg från stråket i Gabon förrän vid 11-tiden. Därefter följde en anflygning på lägsta höjd, under radartäckning över havet under några timmar innan man nådde fram till Port Harcourt lite efter klockan 14. Fyra av de fem planen deltog i anfallet mot flygplatsen, alla landade sedan oskadda i Biafra.
Här ska inte vi inte gå in på fler djupgående detaljer runt de anfall denna grupp genomförde. Dessa är utförligt beskrivna i Gunnar Haglunds bok. Man opererar från vad som i stort sett är små vägstumpar ute i bushen och hela tiden roterar man mellan startplatserna.
Ibland startade Biafra Babies från olika platser, sammanstrålade vid en förutbestämd plats och anföll; flygfältet i Benin, flygfältet i Enugu och kraftverket i Ugheli. Man lyckades att slå ut minst tio nigerianska stridsflygplan, det vill säga nästan halva NAF:s jakt- och attackflyg. Därtill ska läggas de installationer på flygplatserna som gjordes obrukbara en lång tid framöver. Den 30 maj gjordes ett försök till anfall mot ett frontavsnitt vid Owerri. Sedan var den svenska kontingenten tvungna att påbörja sin hemresa - alla var tillbaka i Sverige i början av juni.
...inne i Biafra.
August Okpe gjorde under juni några anfall på egen hand. I juli utökades dock BAF med en ny svensk; Rune Nordgren, en västeråsare i knappa 30-årsåldern. Han var en välkänd profil i Västerås Flygklubb där han gick under smeknamnet "snickar'n". Nordgren kom att flyga 21 "skarpa" uppdrag innan hans "semester" var slut - han var tvungen att återvända till Sverige i mitten på augusti. Nordgren omkom den 10 oktober 1972 under en taxiflygning med Piper Navajo SE-FHL då denna havererade i dåligt väder under inflygningen till Kallinge.
Fortsättning följer...
