Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Skåpmatsrensning: Här följer som tidigare utlovat den andra delen i berättelsen om Piper PA-28 - första delen hittar du här.



Piper hade tillverkat sin Cherokee i över tio år då man i fick för sig att ta ett nytt aerodynamiskt grepp på konstruktionen. Ge den en ny vinge med helt ny profil. Man var helt enkelt ute för att ta marknadsandelar från den större konkurrenten i Wichita och deras storsäljare Cessna 172. Den nya vingen liknade mycket den som satt just på Cessna 172.

I början av 1972 hade Pipers provavdelning, vid anläggningen i Vero Beach i Florida, börjat arbetet med en prototyp för en ny PA-28-modell. Det som tidigare varit prototypen till PA-28-180 Cherokee Challenger, N4273T (c/n 28-E10), hade precis blivit "ledig" och försvann in i försöksverkstaden igen. N4273T fick nya vingar av en helt annan modell jämfört med den raka och tjocka som tidigare varit PA-28:s signum. Den nya vingen var trapetsformad och dessutom längre, spännvidden blev nu 10,65 meter. Detta gav planet förbättrade egenskaper i till exempel låga farter och vid landning i stark sidvind. Lastförmågan skulle också höjas med nästan 100 kg jämfört med PA-28-140.

Dessutom fick N4273T en längre och smäckrare cowling varvid motorn, en Lycoming O-320-E2D på 150 hk, kom att hamna något längre fram. Detta gav en något tystare kabin än tidigare. Slutligen fick den nya modellen en storlek mindre noshjul. Den 17 oktober 1972 provflögs den modifierade N4273T.

Från början var det tänkt att den nya modellen skulle heta Cherokee Lance, men Piperfolket ändrade sig och gav det namnet istället till den kommande varianten av Cherokee Six med infällbart landställ. Istället kom PA-28-151 Cherokee Warrior att offentliggöras den 26 oktober 1973 som en ny modell i 1974-års Piperprogram. Att notera är -151 där ettan utöver motorstyrkan indikerar den nya vingen. Den första serietillverkade PA-28-151, N55151 (28-7415001), premiärflög den 19 juli 1973. Leveranserna kom igång efter det att certifieringen blev klar i månaden efter.

Den första svenska

Den första PA-28-151 som kom till Sverige var SE-GBE (28-7415071) vilken registrerades i mitten av mars 1974. Den användes flitigt för demonstrationsflygningar innan den levererades till Karl-Erik Rosenqvist och Flygskolan Malmö-Sturup i början av maj.



Bland annat stiftade Flygrevyn och Flyghorisont bekantskap med Cherokee Warrior när de provflög just SE-GBE. Båda tidningarna lovordade det nya planet, till exempel skrev Arne Nyhlén i Flygrevyn nr 3/1974:

"Då Piper tillkännagav sitt program för 1974 fick man höra talas om ett "helt nytt flygplan", Piper Cherokee Warrior...Jag, och antagligen många med mig, tänkte: "Ja, ja - de e' väl en lätt modifierad Cherokee". Nu ett halvår senare vet jag bättre: Det är ett nytt flygplan!!".

Mörkerutrustad kostade planet 124 000 kr exklusive moms fritt att hämta på Nyge/Brandholmen i Nyköping. En PA-28-140 kostade 16 000 kr mindre. Idag återfinns SE-GBE hos Halmstads flygklubb.

Övertro?

Frågan är om inte det fanns en övertro på Cherokee Warrior, att det var mer flygplan än var det egentligen var. Man kan se det tragiska haveri utanför Umeå som inträffade med SE-GDT (28-7415170) den 13 maj 1974 ur denna synvinkeln. Det var frågan om en demonstrationsflygning för Umeå flygklubb. Med fyra personer ombord företogs viss avancerad flygning varvid yttre delen av vänster vinge, det vill säga den "nya delen", separerade och planet störtade med följd att alla ombord omkom. PA-28-151 belades tillfälligt med flygförbud i väntan på att vingbalken förstärktes ytterligare. Totalt tillverkades 703 stycken PA-28-151 av den första årsmodellen, av dessa sålde Nyge nio i Sverige.


En norsk Warrior i danska Ålborg: LN-NAL är av 1976-års modell.

The Royal Warrior

Ingen större produktutveckling skedde de närmaste påföljande åren. Stolarna blev höj- och sänkbara i 1975-års modell, lite annorlunda utseende på panelen och dörren något år senare. Efter den första höga årsproduktionen stabiliserades den en bit över 400-strecket 1975 och -76, fyra respektive fem hamnade i Sverige via Nyges försorg.   

SE-GNY, numera G-CCZV.

Av 1977-års modell tillverkades 314 stycken PA-28-151, fyra av dessa kom hit, varav en av dem har en lite lustig förhistoria. 1976 hade kungen gift sig och någon på Nyge kom på idén att ge honom och Silvia en lite speciell gåva; ett flygplan och ett (eller om det t o m var två) certifikat. En Cherokee Warrior beställdes och levererades med blåa och gula stripes; SE-GNY (28-7715089). Dessvärre så var denna gåva inte något som slog väl ut då hovet motsatte sig att kungaparet skulle ut och prova vingarna på egen hand. SE-GNY fann våren 1977 en annan kund istället.

Warrior II

Den välanvända prototypen N4273T fick 1976 en ny motor. Man provade en 160 hk Lycoming O-320-D3G och konceptet blev PA-28-161 Cherokee Warrior II. Den första nytillverkade Cherokee Warrior II var klar vid årskiftet 1976/77 och därefter gällde PA-28-161 på produktionsbandet. 322 stycken kom att tillverkas under resten av modellåret (dvs fram till ca augusti). Första kund i Sverige var Landskrona flygklubb som den 13 maj 1977 tog leverans av två stycken Cherokee Warrior II: SE-GPH (28-7716116) och SE-GPN (28-7716051). Ytterligare tre exemplar letade sig hit under året.


1977 Cherokee Warrior II SE-GPH.

Större hjulkåpor

Från årsmodell 1978 infördes det ett nytt och mer aerodynamiskt landningsställ som helt täckte landställsbenen med stötdämpare - åtminstone vad det gällde huvudstället. Stötdämparen hos noshjulet fick fortfarande vara "naket". Dessa förbättringar gav en PA-28-161 '78 sex knop bättre marschfart och fem procent bättre räckvidd jämfört med den tidigare PA-28-151. Piper tillverkade 680 stycken och Nyge importerade nio.

1978 Cherokee Warrior II SE-GVD.

1979 släppte Piper namnet Cherokee och planet kom hädanefter kallas för Warrior II, vilket 598 tillverkas utav och tre direktimporteras. Detta var det sista riktigt goda året för den amerikanska General Aviation-industrin, Piper levererade allt som allt hela 5 253 flygplan!

1982 Warrior II SE-ILG.

De kommande åren skulle produktionen snabbt sjunka. De amerikanska produktansvarslagarna var en stor faktor, en annan var den höga dollarkursen (Reagan stoppade helt enkelt sedelpressarna) vilket hämmade exporten. Ytterligare en anledning var att det fanns en uppsjö med bra begagnande flygplan med låga gångtider, så varför köpa nytt? Skillnaden mellan årsmodellerna hos Piper under det tidiga 80-talet var inte stort mer än en ny målningsprofil på fenan. Jo, en sak hände - 1984 höjdes max startvikt från 1055 till 1105 kg. Nyge sålde tre av årsmodell '80, tre av '81, en av '82 och en av '83...sen var det stopp.


Den sista Warrior II såld av Nyge under det tidiga 80-talet. Fenans målning skvallrar om att flygplanet är av 1983-års modell.

Stuart Millar & Piper Cadet

På våren 1985 tog Piper upp en gammal idé om en klenare och hårt bantad version; PA-28-115. Något år innan hade produktionen av PA-38 Tomahawk upphört, så någon renodlad trainer fanns inte längre i Pipers program. PA-28-115 blev bara en papperssvala, men tankekonceptet fanns kvar (påminde om PA-28-140 Cherokee Flite Liner i början av 70-talet).

I maj 1987 köpte Stuart Millar ,via sitt företag Romeo Charlie Inc., Piper från Lear Siegler. Nu skulle Piper väckas ur sin dvala, året innan hade företaget endast levererat 325 flygplan (jmfr med 1979 ovan). I april 1988 offentliggjordes att man skulle tillverka ett nytt skolflygplan: PA-28-161 Cadet. Den första Cadet'en premiärflög den 24 juni. Den nya varianten hade de gamla landställsbenen (som från början utgick på PA-28 i och med årsmodell 1977) och saknade hjulkåpor. Inte heller det sista och lite mindre fönstret längst bak i kabinen fanns med samt inredningen var sparsammare.



Den första serietillverkade Piper Cadet, N9201Z (2841001) kunde levereras i slutet av oktober. Redan 1986 hade man slutat använda modellåret i tillverkningsnumret och för att särskilja Cadet från Warrior fick den förstnämnda typnumret '41 (motsvarande för Warrior II var 16). De såldes billigt, de första basic VFR-utrustade kunde man få för $ 45,000.

I april 1988 fick Nyge hem sin första Warrior II , SE-IUI (2916043), på fem år. Ytterligare en följde ett halvår senare, SE-KEI (2916072). I april 1989 kom de första två Cadet till Sverige. Det var SE-KIB (2841089) och SE-KIM (2841088), köpta av Ljungbyheds flygklubb respektive Martinair på Bromma. Under året skulle svenska kunder teckna sig för tretton stycken Cadet. Tio av dessa kunde levereras. 1989 var ett år då Nyge helt plötsligt sålde nya plan som aldrig förr.

1989 Cadet SE-KIB.


1989 Cadet SE-KIR.

Men vändningen kom snabbt. Piper hade cash-flow-problem. I januari 1990 fick man stänga ner all produktion då underleverantörerna vägrade ge kredit. Det löste sig, men därefter fick inte tillverkningen samma proportioner igen. Piper, eller om det var Millar, hade i sin entusiasm sålt flygplan för billigt, och kanske främst av typen Cadet. Sedan vände ekonomin neråt, inte minst i Sverige. Totalt tillverkades 365 stycken Piper Cadet. De sista tre som fick Nyge hem var ett år begagnade exemplar som levererades i maj 1991. Kort därefter ställdes Piper i Chapter 11.

Warrior III

De sista Cadet rullade ut från Vero Beach 1994. Jämfört med Warrior II var Cadet dominerade av de två i antalet tillverkade. Egentligen fanns det ingen mening att fortsätta med Warrior-produktionen. Därför slopades namnet Cadet och man skapade Warrior III, logiskt eller hur? Det lilla fönstret längst bak i kabinen kom tillbaka och i allmänhet har Warrior III det lilla landstället utan hjulkåpor.

Den största förändring var dock införandet av 28 voltssystem för att klara den alltmer avancerade avionik som brukas hos olika flygskolor. Warrior III är främst en trainer. Det första exemplaret färdigställdes efter den sista Cadet, i juni 1994. Ingen har hitintills hittat till Sverige.

Cherokee Archer II

Den 28 mars 1975 provflögs den första PA-28-181, alltså PA-28-180 med den nya vingen (och stjärtparti) som något år tidigare hade kommit i och med PA-28-151. I nosen satt en Lycoming O-360-A4M på 180 hk och jämfört med den tidigare PA-28-180 Cherokee Archer, ökades max startvikt från 1110 till 1155 kg på den nya PA-28-181 Cherokee Archer II. Dessutom blev det en fartförbättring på 3 mph. På sensommaren kunde det första serieexemplaret, av 1976 års modell, levereras.

1976 Cherokee Archer II SE-GNN.

I februari 1976 registrerades den första svenska PA-28-181, SE-GLR (28-7690040). Den blev "utsatt" av Flygrevyns (nr 3/1976) provflygarteam som bland annat skrev: "Archer II är ett fullvärdigt allmänflygplan för fyra personer, det är helt klart. Om detta sedan är värt de 20 000 kr som skillnaden är gentemot lillbrorsan Warrior får var och en själv avgöra. 164 000 kr för planet mörkerutrustat med COM + VOR exklusive moms är ändå en hacka. Vill man dessutom ha ADF, transponder och autopilot så får man hosta upp ytterligare ca 20 000 kr...". Första året importerades åtta Archer, tre fler jämfört med Warrior, om det nu kanske säger något?

Produktionstopp

I stort kom alla de modifieringar som infördes på Warrior även samtidigt dyka upp på Archer. 1977 kom nya säten, nytt dörrlås, ny panel och bättre ventilation - 606 stycken kom att tillverkas varav sex importerades.


1978 Cherokee Archer II SE-GVY.

1978 kom de större hjulkåporna och det gav lite förbättrade fartprestanda - 551 stycken tillverkades och fyra importerades. 1979 släpptes förnamnet Cherokee - 589 stycken tillverkades och fyra importerades.

1980 Archer II OY-CTI: Notera den den amerikanska exreggan och fenans målning - indikerar årsmodell 1980.

1980 kom även den lyxiga velourinredningen som tillval, något som General Motors hjälpte Piper med. Annars skedde ingen direkt produktutveckling. När åttiotalet kom sjönk tillverkningssiffrorna, så även Nyges import. Ibland kunde nya plan stå magasinerade på Nyge/Brandholmen i år innan försäljning skedde. Ingen av årsmodell 1980 såldes.


1981 Archer II SE-ILE.

Fyra 81:or togs hem, den sista fick vänta i två år på att finna en köpare. Det var SE-ILE (28-8190294) som då anskaffades av Varbergs flygklubb.


Reklam för Archer II - broschyren säger på baksidan att Piper ännu är ägt av Lear Sigler...

"Sometimes we have to fight for what we belive in...."


"...on that tradition." Den gamle P-47-piloten Stuart Millar tog aktivt del i marknadsföringen av "sitt" Piper under det sena 80-talet. 

Ny optimism

Archerproduktionen låg runt ett hundratal om året 1983-85. 1986 rullade 63 stycken ut från Vero Beach, året därpå bara 31. Men nu vände det. Som tidigare berättats inträffade det också en kort boom vad det gäller importen av allmänflygplan 1988-90. Nyge sålde fyra nya Archer II 1988 av totalt 51 stycken tillverkade. Den första i den nya importomgången var SE-IUD (2890065) som brukades först ett tag som demoflygplan. Planet köptes sedermera av Linköpings flygklubb som fortfarande äger det.


Nygedemo av ny Archer II på ESMC i september 1988.

Stuart Millar ville höja Pipers kvalitet och detta märktes bland annat på ytfinnishen - dekorsättningen och lacken såg mer gedigen ut. Men kanske än mer märktes detta i inredningen: Nu kändes det som mer frågan om hantverk än i 60/70-talets massproduktion. Ytterligare en förbättring som gjordes var införandet av en extra elektrisk vaccumpump som stand by, något som alla enmotoriga Piper fick detta året. En ny Archer II kostade i slutet av 1988 cirka 700 000 kr exklusive moms.


SE-IUF i sin första dekorsättning som var den speciella Piper-jubileumsmålningen från 1988.

Under 1989 kom det tillverkas 50 stycken Archer II, av dessa importerade Nyge tolv - nästan 25% av produktionen! Större klubbar som till exempel de i Halmstad, Linköping, Ljungbyhed, Kristianstad, Uppsala och Aeroklubben i Göteborg var ibland kunderna. Nästan hälften av dessa Archer II finns kvar i landet idag.


Bagageluckan öppen på en av de Archer II från 1989 som inte finns kvar i landet, SE-KIZ.

1990 vände det drastiskt neråt, endast sju plan levererades ifrån Vero Beach och inte en enda året därpå. 1992 rullades det ut tretton nya Archer II, en av dessa, SE-KMU (2890160), köptes av Ljungbyheds flygklubb. Ytterligare 35 stycken kom att tillverkas innan man bytte version i slutet av 1994. Totalt hade då PA-28-181 Cherokee Archer II och Archer II tillverkats i 3 616 exemplar.


1992 Archer II SE-KMU.

Archer III

N9181J (2890196) provflögs den 25 april 1994. Den hade samma typ av cowling som något år tidigare hade införts på PA-32R-301 Saratoga II HP. Enligt Piper själva hade cowlingen tagits fram av Mississipi State University tillsammans med NASA. Men den såg onekligen ut precis ut som "The Wow Cowl" som bar aerodynamikgeniet LeRoy LoPrestis signum. "The Wow Cowl" hade suttit i exprimentsyfte på Swiftfury-versionen av Globe Swift och en PA-24 Comanche, när LoPresti varit knuten till Piper några år tidigare.

Dessutom förminskades fönsterytan något, främst blev detta påtagligt innefrån då man placerade en strömbrytarpanel i taket för att ge en ökad känsla av airliner. Med nya vingspetsar i plast kom spännvidden också ökas ett par decimeter. När alla dessa modifieringar var gjorda hade man helt klart ökat komforten, men tappat väsentligt i utnyttjbar lastförmåga. Rent prestandamässigt var Archer III i det mesta ett litet steg tillbaka, möjligen var det nu så att planet verkligen gjorde 129 kt - som det hade hävdats i flyghandboken redan för Archer II...

Den första serietillverkade Archer III , av årsmodell 1995, blev N92474 (2890206) som var klar i september 1994. Det första svenska exemplaret, SE-KXF (2890208), ankom Nyge och Skavsta den 14 januari 1995. Den var också den första i sitt slag i Europa. Planet ägdes sedan under några år av Halmstads flygklubb.

Sommaren 1995 såldes Piper Aircraft Corporation och lades samtidigt ner för att återuppstå direkt som New Piper Aircraft Inc.. Detta var snarast juridiskt betingat grepp framtvingat på grund av de amerikanska produktansvarslagarna. Alla de sju flygplanstyper som Piper producerade fick nya typindikeringar i sitt tillverkningsnummer. Innan hade det varit 90 för Archer men det ändrades nu till 43.

Archer III tillverkad av "gamla" Piper, SE-LOH.

Under senare år har Archer III i allt fler antal kommit ut på begagnatmarknaden. Flera flygklubbar i landet har utnyttjat detta. Idag finns följande: SE-LDU (2843237) som tidigare brukades av Sturups FK, SE-LLV (2890215) ägd av Ljungbyheds FK, SE-LMZ (2843241) ägd av Aeroklubben i Göteborg, SE-LOH (2890210) ägd av Sjöbo FK och SE-LTH (2843274) ägd av Nyköpings FK. Dessa är främst köpta via danska Air Alpha. Även Nyge hann placera ett par nya hos svenska kunder, SE-ILV (2843426) och SE-LOE (2843383), innan Air Alpha tog över försäljningsansvaret även för Sverige 2002. Archer III är den version som tillverkas idag i Vero Beach. Nu väntar vi på att den ska komma med direktinsprutad motor - en Archer IV ?

Egenimport

Slutligen bör också någonting nämnas om alla de Archer och Warrior som kom hit vid sidan av Nyges import under det sena 80-talet och tidiga 90-talet. Det fanns gott om begagnade plan, främst i USA, med låga gångtider och dessutom hade dollarn stabiliserats på en "lagom" nivå. I de flesta fall var det frågan om flygplan som tillverkats under 80-talet som importerades.

Det började lite smygande på senhösten 1987 då fyra Warrior hittade hit. Fram till och med 1991 inköptes ytterligare nio stycken Warrior och sexton stycken Archer, antingen genom privatimport eller andra mellanhänder. En inte så oansenlig summa där de flesta fortfarande finns kvar hos klubbarna ute i landet. Ett exempel är PA-28-181 SE-KFZ (28-8090183). Feringe flygklubb köpte planet via en svensk-amerikansk mekaniker i San Fransico, som också ferryflög planet hit. SE-KFZ tillhör numera Stockholms flygklubb.

En dealer som under denna tid var försäljningsmässigt framgångsrik var Henrik Jakovlew, han verkade då med namnet Sky Drivers med postadress Åkersberga. Bland annat importerades  ett par Archer II som tidigare ägts av amerikanska uthyrningsfirman Avian: SE-KOE (28-8490104) och SE-LAA (28-8490112). Den förstnämnda finns idag hos Östra Sörmlands flygklubb och den andra hos Skellefteå Motorflygklubb.


1984 Archer II SE-KOE - finns nog med i raden i bilden under, då som som N135AV.


"13 July 1984: Avian takes delivery of seven Archers and three Warriors."            Bild: Piper.

Dessutom hade Jakovlew ett finger med i importen av SE-KHP (28-8390029) och SE-KLI (28-8390026), båda Archer II brukade av Botkyrka flygklubb.

Den tjugonionde tillverkade Archern av 1983-års modell, SE-KHP.

Via olika intressenter i den då mycket aktiva Malmö flygklubb på Sturup kom också några exemplar, till exempel Warrior SE-KSE (28-8116062) och SE-LAC (28-7715264) samt Archer II SE-KOA (28-8490085). De två första har havererat, men SE-KOA frodas och mår bra hos Nordöstra Smålands flygklubb i Hultsfred.


1984 Archer II SE-KOA - med den för modellåret 1984 speciella utformningen av målningen på fenan.


Vad säger målningen på fenan om årsmodellen? Jo, den indikerar "1981".