Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Renault 4L - Apgungan

Publicerad 2005-10-18 23:10:15 i bilism,

Den 1 mars 1974 fyllde min farmor år. Anita hette hon och var relativt nyinflyttad i den då nyrenoverade röda stugan med vita knutar hemma på gården. Sin vana trogen hade hon denna födelsedag ett kafferep med de närmaste släkt- och vännerna inbjudna.

Fast, det är inte om denna bjudning detta ska handla. Nog för att jag var där, det minns jag. I varje fall ett kort tag till en början. För jag kommer ihåg att jag, till hennes lätta förtret, avvek tillsammans med pappa rätt tidigt. Vi satte oss i vår röda Renault 4L av 1973 årsmodell med registrering FLU246, ofta kallad "flugan" av morfar, och åkte in den knappa en och en halv kilometern till stan. Vid Shell-macken svängde han upp till höger och parkerade hos Eksjö Bil, den lokala Renault-försäljaren. Detta var "flugans" sista resa i vår ägo.

"Flugan" var familjens andra "apambulans", eller "apgunga", som Renault 4 kallades ibland i folkmun. Den första var en vit sen sextiotalare med treväxlad låda som köpts begagnad. Den byttes in mot "flugan", jag gissar sent 1972. Just Renault 4 var en i Sverige rätt så populär bilmodell. Främst naturligtvis för att den var billig, men även för att den blev "rätt" i alternativa kretsar. Sen kom oljekrisen på vintern 1973-74, bensinen blev dyrare och "apgungans" måttliga bensinkonsumtion bidrog än mer till modellens populäritet.

I skuggan av den ökade försäljningen, säkert påhejad av inflationen och momshöjningar, skulle det ske en markant prishöjning i början av mars 1974. En ny Renault 4 skulle komma att kosta 17 000 kr. Därför bestämde sig pappa att rappt byta in "flugan" innan prishöjningen skulle träda i kraft den 2 mars. En annan bidragande orsak till inbytet var att man på bilarna av 1974 årsmodell hade vänt växeln åt "rätt" håll. Innan låg backen bredvid fyran på den karakteristiska kryckan till växelspak. Nu var backen flyttad till bredvid ettan istället, betydligt säkrare. Och under motorhuven fanns 37 stycken pigga hästkrafter (?!).

"Knabba-Pelle" var försäljare på Eksjö Bil. Som vanligt misstrodde min pappa bilhandlaren, ett skrå som han alltid sett som vår tids hästhandlare och skojare (Namnet "Knabba-Pelle" syftade på hans tidigare karriär som vedhandlare.). Som alltid vid besök hos en bilhandlare körde pappa med sin vanliga stil och sa ungefär: " - Det spelar ingen roll, du blåser mig ändå."

Men sedan kom ändå det obligatoriska handslaget - och så var det klart. Pappa grymtade lätt.
Antagligen för att på något sätt försöka blidka pappa bjöd sedan "Knabba-Pelle" mig på godis, detta när vi tankade den nya bilen på Shell. Den nya "apgungan" var ljusgrönmetallic och bar HOC448 på registreringsplåten. Sedan åkte vi hem och lämnade "flugan" åt sitt öde. Vi hann hem innan farmors födelsedagskalas var slut och jag minns att den mycket söta hallonsaften smakade gott.

Som alla bilar från 70-talet, och kanske främst franska, rostade Renault mycket. Det är väl den främsta anledningen att vi idag inte ser speciellt många "apambulanser" på våra vägar. Fast en dag kanske HOC448 rullar igen. Jag fick nämligen den det året jag fyllde 18...

Kommentarer

Postat av: emma

Publicerad 2005-10-19 15:26:28

..jag tycker ändå att du ska skriva på passagen istället!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela