Bilder från Bulltofta
Det kom ett par bilder från Björn Syrén som är tagna av hans far Yngve, på den gamla goda tiden på Malmö/Bulltofta flygplats. Den övre är från början av 1965 och denna fann jag mycket intressant (är f ö klickbar om man vill se den i lite större format). Vad är det vi ser, förutom lite tidstypiska bilar? Jo, jag tror att flygplanet längst bort i bild är den Douglas DC-3 som var tilltänkt - och märkt - som SE-EDI med Swedair-titlar. DC-3:an hade anlänt som G-AMNV till Bulltofta den 5 januari och kom att stå parkerad här under några veckor. Meningen var att Svensk Flygtjänst AB (som använde "varumärket" Swedair) skulle ha DC-3:an och den skulle iordningställas hos dotterbolaget AB Svenska Flygverkstäderna på Bulltofta. Men av olika, och okända anledningar, blev det ingen affär och under februari flögs den tillbaka till England som G-AMNV (idag finns maskinen i modifierat skick i Sydafrika som ZS-ASN). Istället inköptes en annan DC-3: SE-BSM.
Bredvid denna DC-3 står en mörkblå flygmaskin, även den en Douglas-produkt. Om man tittar lite närmare ser man den engelska kokarden. I det här fallet rör det sig om den där extra Douglas AD-4W Skyraider som levererades sjövägen till Malmö från Skottland 1963. Svensk Flygtjänst använde ju - som många av bloggens läsare vet - ett dussin Skyraiders för målflyg på 60- och 70-talet. 1969 kom dock denna extra Skyraider iordningställlas och tas i användning som SE-EBN. Den nya karriären i luften blev dock inte långvarig. Redan efter ett par år havererade SE-EBN i Sundsvall.
Den gula och svarta flygplanet längs till vänster är med rätt stor sannolikhet Aeroklubben i Malmös Cessna 172C Skyhawk med registreringen SE-CYK. Denna maskin ägdes av klubben mellan 1962 och -65, då den såldes vidare till Danmark och blev OY-DIW.
Ett annat flygplan som tillhör Aeroklubben i Malmö är den MFI-9 Junior som står ett par "Cessna-spännvidder" till höger - SE-EFC. Klubben hade köpt Junioren året innan och kom att behålla den till 1967. SE-EFC havererade 1988, men flygplanet finns numera i Eslöv och tanken är att det ska återställas till en "orginal-Junior".
Jetflygplanet till höger är en Gloster Meteor TT Mk.20 med registrering SE-DCG. Det här var en av fyra Meteor TT Mk.20 som Svensk Flygtjänst opererade åt danska försvaret och NATO mellan 1962 och -66. Ett rätt omfattande blogginlägg har tidigare publicerats om just dessa flygplan - läs Målgång - 5. De ska inte förväxlas med de helgula Gloster Meteor som Svensk Flygtjänst använde för målflyg på uppdrag åt främst svenska armén och marinen.
På den andra bilden ser vi ett Bulltofta i skånskt vinterdis 1966. F som i Fairline på den blå fenan på en Curtiss C-46, och Torair står att läsa på nästa flygplan av samma typ. De står framför Transair Swedens hangar som hade invigts 1963 och bakom skönjer man två av det senare bolagets Douglas DC-7B. De bägge Curtiss C-46 hade tidigare använts av Transair, så det är ingen tillfällighet att de står här. Efter det att bolagets engagemang i Kongo hade avslutats blev dess flotta av C-46:or överflödig. Torair kom totalt att använda fyra av dessa 1965-66.
I augusti 1966 gick Torair i konkurs och Curtissarna överfördes till nybildade Fairline. Dock kom bara SE-CFA och SE-CFD i tjänst, men redan den 3 april 1967 försattes även Fairline i konkurs. SE-CFA var det enda flygplanet som ägdes av Fairline och kom (till slut) att säljas vid exekutiv auktion på Bulltofta den 6 mars 1968, detta till Mr Raymond Tluszcz i Kinshasa, Kongo. Han var en av personerna bakom Anstalt Wigmo - vad detta var för något berättades det lite om för ett tag sedan i inlägget Makasi-märkt Curtiss.
