Tunnor från Cesar Röd
En bild som man sett många gånger förr, men den berör en likafullt varje gång. En hel division Saab J 29F Flygande Tunnan i snygg flankformering från tiden då det svenska flygvapnet var som allra störst och starkast.
Det är 1.divisionen F 3, Cesar Röd, med hemmadress Malmen som poserar framför Saabfotografens kamera. Troligtvis heter han Ingemar Thuresson. Plåtrena J 29:or med röda kodbokstäver med svart utlinjering på fenan. Röd nosring med kodbokstaven repeterad.
På flygplan nummer två härifrån sett, Cesar Röd Tore, kan man se registreringsnumret: 29479. Just denna Tunna hade blivit klar från konverteringen till F-version i slutet av februari 1958. Det var en uppgradering av flygplanet med en efterbrännkammare (EBK), vilket syns att det är lite bulligare runt utblåset till motorn. Notera att det f ö partiet är snappet ljusare. EBK fanns bara på J 29F och gav den betydligt bättre stigprestanda jämfört med tidigare versioner. J 29F blev också det slutgiltiga utförandet av det jag brukar kalla för Folkhemsjaktplanet.
Från ett tidigare inlägg:
Jag kallar gärna 29:an för Folkhemsjaktplanet, för den är mer än bara ett flygplan som Saab tillverkade i 661 exemplar. Flygande Tunnan är en symbol för det Sverige som växte fram efter andra världskriget.
Gissar att bilden är tagen när 1/F 3 har fått en hel uppsättning med J 29F i början av 1958. Tidigare har man haft J 29B och -E. Piloterna - eller som det hette på Flygvapnet; flygförarna - verkar inte ännu fått hjälmar utan har de vita hättorna över läderhuvorna.
Det är 1.divisionen F 3, Cesar Röd, med hemmadress Malmen som poserar framför Saabfotografens kamera. Troligtvis heter han Ingemar Thuresson. Plåtrena J 29:or med röda kodbokstäver med svart utlinjering på fenan. Röd nosring med kodbokstaven repeterad.
På flygplan nummer två härifrån sett, Cesar Röd Tore, kan man se registreringsnumret: 29479. Just denna Tunna hade blivit klar från konverteringen till F-version i slutet av februari 1958. Det var en uppgradering av flygplanet med en efterbrännkammare (EBK), vilket syns att det är lite bulligare runt utblåset till motorn. Notera att det f ö partiet är snappet ljusare. EBK fanns bara på J 29F och gav den betydligt bättre stigprestanda jämfört med tidigare versioner. J 29F blev också det slutgiltiga utförandet av det jag brukar kalla för Folkhemsjaktplanet.
Från ett tidigare inlägg:
Jag kallar gärna 29:an för Folkhemsjaktplanet, för den är mer än bara ett flygplan som Saab tillverkade i 661 exemplar. Flygande Tunnan är en symbol för det Sverige som växte fram efter andra världskriget.
Gissar att bilden är tagen när 1/F 3 har fått en hel uppsättning med J 29F i början av 1958. Tidigare har man haft J 29B och -E. Piloterna - eller som det hette på Flygvapnet; flygförarna - verkar inte ännu fått hjälmar utan har de vita hättorna över läderhuvorna.
Några år senare kom Tunnorna som Cesar Röd flög bli kammomålade. Här ser vi J 29F nummer 29643, Cesar Röd 29, fotograferad av Lars Soldeus i mitten av 60-talet.
