Skyraider SE-EBC
En rätt känd bild på Douglas Skyraider SE-EBC tagen av Lars E Lundin i Visby runt 1970. Bilden blev även vykort. Minns att Lars en gång berättade att han tagit den när gjorde ett repmöte vid luftvärnet på Gotland.
Kolla också gärna här för mer text och bilder på piloten Birgit Thüring och Skyraider: Visby en gång på 60-talet.
Målflygets Skyraider ligger bloggisten varmt om hjärtat och en gång i tiden skrev jag så här:
Douglas Skyraider, den har alltid varit en av mina favoriter. Jag kommer ihåg var och när jag såg en sådan för första gången: Visby. Var åtta år och på besök hos mina gotländska kusiner. Jag var helt fascinerad av det stora gula flygplanet som hade ett så mäktigt ljud.
När jag blev lite äldre och klokare (?) fick jag klart för mig att det var det sista flygande svenska exemplaret av Douglas AD-4W Skyraider jag sett. Ett dussintal brukades för målflyg på 60- och 70-talet av Svensk Flygtjänst och ett exemplar av dessa var - mer eller mindre - ständigt utlånat till det lilla flygbolaget Avia på Gotland.
Så när man visades till det stora gula spökets hemvist, invid den gamla flygstationen i Visby, var det lätt nervpirrande. Där stod den, utrullad framför Avias stora gråmålade trähangar - och runt om strövade gräsklippningspersonalen och bräkade. Vet inte vad som var mest otäckt: Fårskockens attack eller uppstarten av gulspökets Wright R-3350-motor? Tror att det måste varit det förstnämnda, får eller getter - för ljudet, puffarna, eldslågorna...allt ... när en dylik motor startar, är snarare en upplevelse av suggestiv natur.
Standard procedure was for the pilot to count 16 blades before turning ignition to "both" and depressing primer button.
Det är extra roligt att nu uppmärksamma att SE-EBC, som sedan mitten av 70-talet bevarats hos Svedinos Bil- och Flygmuseum i Ugglarp, återfått sin fornstora klargula glans. För några dagar sedan såg jag i flödet detta inlägg.
Kolla också gärna här för mer text och bilder på piloten Birgit Thüring och Skyraider: Visby en gång på 60-talet.
Målflygets Skyraider ligger bloggisten varmt om hjärtat och en gång i tiden skrev jag så här:
Douglas Skyraider, den har alltid varit en av mina favoriter. Jag kommer ihåg var och när jag såg en sådan för första gången: Visby. Var åtta år och på besök hos mina gotländska kusiner. Jag var helt fascinerad av det stora gula flygplanet som hade ett så mäktigt ljud.
När jag blev lite äldre och klokare (?) fick jag klart för mig att det var det sista flygande svenska exemplaret av Douglas AD-4W Skyraider jag sett. Ett dussintal brukades för målflyg på 60- och 70-talet av Svensk Flygtjänst och ett exemplar av dessa var - mer eller mindre - ständigt utlånat till det lilla flygbolaget Avia på Gotland.
Så när man visades till det stora gula spökets hemvist, invid den gamla flygstationen i Visby, var det lätt nervpirrande. Där stod den, utrullad framför Avias stora gråmålade trähangar - och runt om strövade gräsklippningspersonalen och bräkade. Vet inte vad som var mest otäckt: Fårskockens attack eller uppstarten av gulspökets Wright R-3350-motor? Tror att det måste varit det förstnämnda, får eller getter - för ljudet, puffarna, eldslågorna...allt ... när en dylik motor startar, är snarare en upplevelse av suggestiv natur.
Standard procedure was for the pilot to count 16 blades before turning ignition to "both" and depressing primer button.
Det är extra roligt att nu uppmärksamma att SE-EBC, som sedan mitten av 70-talet bevarats hos Svedinos Bil- och Flygmuseum i Ugglarp, återfått sin fornstora klargula glans. För några dagar sedan såg jag i flödet detta inlägg.
