Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Flygkultur i bloggosfären sedan 2005

SE-SAM, öppna dig!

Publicerad 2024-03-17 18:00:00 i Allmänt, Propulärkultur,

Denna fina bild kom häromdagen bloggisten tillhanda från Michael Andersen. Här ser vi greve Clas SparreHeinkel HD 35 SE-SAM, antagligen när det var flyvestævne på Kastrup den 26 juni 1932. Bilden fick mig att dyka ner i detta udda och unika flygplans spännande historia. Spoiler: Det finns kvar ännu idag. Så vi säger "SE-SAM, öppna dig" och börjar berättelsen...

Flygplanet på bilden var en av bara två tillverkade Heinkel HD 35 som hade Werknummer 235 och 236. Den förstnämnda inköptes ny till dåvarande Flygkompaniet och levererades i augusti 1925 från fabriken i Warnemünde. Det handlade om en upphandling om ett tilltänkt nytt standardskolflygplan och avsikten var att licenstillverka typen i Sverige om det blev en beställning.

Redan då hade man landat i principen att man behövde ett skolflygplan för den grundläggande utbildningen (Typ I) och en annan för den avancerade dito (Typ II). Tre olika flygplan anskaffades för utprovning. Som alternativ till Typ II; Gloster Grouse (Armén/Flygkompaniet id-nr 62) och  Avro 504N (id-nr 64), samt Typ I, Heinkel HD 35 (id-nr 66). Flygvapnet var i vardande och det skulle inrättas en ny flygskola på Ljungbyhed.

Man kan notera att HD 35 var tresitsig där den främsta sittbrunnen oftast var täckt och använd som bagageutrymme. I nosen satt en vätskekyld sexcylindrig Mercedes D.IIa-motor på 120 hästar, som var klart i klenaste laget för flygplanet. Den lär ha varit rätt drögig...

Den 1 juli 1926 bildades Flygvapnet och HD 35:an fick då en svensk militär typbeteckning, Sk 5.
Sk 5:an märkt som nummer 66 på Ljungbyhed i april 1926. Bilden tagen av Bernhard Jernberg och finns i Flygvapenmuseums samlingar. 
Sk 5:an är här parkerad på Bulltofta vid flygdagen den 5 september 1926. Foto: Hans Ryberg. Bilden ur Flygvapenmuseums samlingar. 
Sk 5:an på Ljungbyhed i slutet av 20-talet, nu tillhörande Flygvapnet. Märkt som 020 med nya varianten av kronmärke. Flögs främst av den förste chefen för F 5, Arvid Flory.

Då HD 35 ansågs i det stora hela som rätt bra, men som sagt undermotoriserad. Därför anskaffades snart en förbättrad variant som skolflygplan Typ I, Heinkel HD 36 som fick beteckningen Sk 6. Den nya typen kom att levereras till Flygskolekåren F 5 på Ljungbyhed 1926-29 och de flesta tillverkades i Sverige. Dock inte som det antagligen var tänkt av Svenska Aero, utan av CFM på Malmen (Kanske kommer jag att återvända till den mycket spännade historien om Heinkel och Svenska Aero.). Och något skolflygplan Typ II kom inte egentlig mening anskaffas förrän 1932 i och med inköpet av Sk 10. Men det är en annan historia...

Den då lite udda Sk 5:an kom därför snart bli överflödig och tillgänglig för försäljning. Redan den 8 april 1929 gjordes den sista flygningen i Flygvapnets regi. Total gångtid var då 199 timmar och den 14 juni samma år kasserades flygplanet. Enligt uppgift därefter såld till löjtnanten och flygläraren Anders Wenzer, men nu följer en tid av stillastående.
Ny ägare blev greve Clas Sparre, flygingenjör och tygofficer vid F 5 Ljungbyhed, som inregistrerade flygplanet som SE-SAM den 5 maj 1931. Köpeskilling: 50 kr. Bild ur samtida flygpress. Rejäl vindruta förresten.

Det här med registreringsbeteckningen, som ligger klart out of sequence (borde ju blivit något med SE-ACx), har tidigare förklarats med att Sparre även var civil besiktningsman och som sådan kunde påverka valet av registrering. Sesam kan självklart refereras till "Sesam, öppna dig", en trollformel från Ali Baba och de 40 rövarna, men även i religiös hebreiska: šem-šamáįm vilket betyder "himlens namn".

Den 12 juni 1933 noteras en ny ägare i luftfartygsregistret: Gösta Söderbaum i Djursholm. Men av allt att döma är det inte han som använder flygplanet, utan Anders Wenzer. Den senare har tidigare ägt Heinkel HD 21 SE-ACY, som han sålt till Carl Gustaf von Rosen.

Den 26 september 1934 är SE-SAM det första flygplan som landar på Jönköpings flygfält. Wenzer är piloten och skulle bli det årsgamla Jönköpings flygklubbs förste flyglärare. 
SE-SAM på flight line vid flygdagen i Jönköping söndagen den 25 augusti 1935, som även var invigning av flygfältet. Petra Nymberg hoppade fallskärm från SE-SAM. Se även Flygdagen i Jönköping 1936. Citerar Olle Espings nedtecknade Minnesbilder från Jönköpings flygklubb på 30-talet:

Klubben anställde även Anders Wenzer som flyglärare och pilot. Anders Wenzer hade ett eget flygplan, en gammal Heinkel SE-SAM, som började bli i dåligt skick. Vi hjälpte honom att göra i ordning kroppen, vilket innebar att vi bytte all beklädnad. Den var klädd med 2-3 mm tjock plywood, som var limmad och skruvad till spant och longeronger. Det var flera tusen mässingskruvar.

Anders Wenzer i baksits i Heinkeln vid flygdagen i Jönköping 1936.

SE-SAM användes mest för rundflyg och Wenzer dök upp här och var grannskapet. Som här, en vinterdag i Eksjö på sjön Hunsnäsen, alldeles nedanför I 12:s kaserner.

Anders Wenzer dog i lunginflation i februari 1937. Han lär ha denna vinter flugit någon direktör till en plats i Småland. Aron Leuchovius berättade i Svensk Flyghistorisk Tidskrift (SFT) nummer 4/1990:

På nervägen hade direktören frusit varför Anders, som alltid var en gentleman, lät direktören få sin egen skinnkappa - själv satt han och frös och fick lunginflamation och avled.

Wenzers plötsliga död ställer till det för Jönköpings flygklubb och SE-SAM blir stående på backen. Ny ägare blir därför Per Gustafsson i Ljungby som köper planet för 3000 kr. 

Här följer tre bilder med SE-SAM på skidor. De två första är tagna av Tycko Ånner, Edsbyn (via Thomas Woxberg).
Platsen är sjön Ullungen utanför Edsbyn. Under övervingen kan man läsa Mölnlycke Väfveri AB. Vintern 1936 hyrde företaget in två flygplan från Göteborg för en PR-turné i norra Sverige. Kanske var även Wenzer engagerad? 
Även den främsta sittbrunnen är öppen, vilket verkade vara ovanligt. Märket på fenan? Är det en ekorre? Den finns med redan på den första bilden från 1932.

Nedan bild är tagen senare, men var? Feringe?  Vilka är de tre herrarna? Är nye ägaren Per Gustafsson en av dem? Märket på fenan och den målade linjen på flygkroppen är borta. Skillnad på utförandet av registreringsbokstäverna märks också. 

Gustafsson noteras som ny ägare i luftfartygsregistret den 27 februari 1938 och Heinkeln genomgår en besiktning den 26 mars 1938. Det kom dock bli den sista. Luftvärdighetsbeviset drogs in den 15 oktober 1940 då flygplanet bedömdes som icke luftvärdigt. Då har SE-SAM förvarats i en lada utanför Jönköping. Kriget rasar ute i världen och det där med att kunna flyga i privat regi är näst intill en obefintlig möjlighet.
 
Per Gustafsson släpade hem flygplanet efter en bil - med vingarna på taket - till Ljungby. Fast enligt källor i familjen lär SE-SAM flugits Jönköping - Feringe, men då flygplanet inte var formellt luftvärdigt så talade man tyst om tilltaget. Senare vid en motorkörning blev SE-SAM skadad av en plötslig vindby, vilket medförde "tappat sug" hos ägaren och Heinkeln kom att magsineras i en bod på Lagavallens idrottsplats. Här kom det unika flygplanet föra en tynande tillvaro i 20 år... 

I SFT nummer 4/2010 har Walther Vetterlein skrivit en mycket intressant artikel med fokus på ett skede i flygplanets historia som kanske inte är så känd. Via förmedling av Janne Tibell (ägare av Auster Arrow SE-ARR med basering Skånes Fagerhult) kom två unga killar 1960 få köpa SE-SAM för 500 kronor. De hette Roy Carlsson, från Skånes Fagerhult, och Anders Hansson, från Hishult. Heinkeln fraktades till Roys föräldrahem och man börjar jobba med att få igång motorn tillsammans med Tibell.
 
Roy Carlsson med foto på sin gamla Heinkel. Bild: Walther Vetterlein. Till höger en bild på Roy och Anders Hansson på Skånes Fagerhults flygfält 1961.

1961 monterade Carlsson, Hansson och Tibell upp SE-SAM på flygfältet i Skånes-Fagerhult. 
Walther skriver i sin artikel även bland annat följande:

1960/61 sätter sig Roy i aktre sittbrunnen och kör ensam ut på startbanan. SE-SAM har visserligen fått sitt bevis om luftvärdighet indraget för alltid, men vid startbanans startpunk ökar han gaspådraget och efter en kort rullsträcka är planet åter i luften. I trätoppshöjd minskar Roy gasen och planet går ner på banan. Denna och några andra flygningar till vid samma tid är av alla tecken att döma SE-SAM:s sista någonsin. Den kommer aldrig att renoveras till flygbart skick.

I mitten av juni 1961 firade F 5 35-årsjubileum och då den gamla Sk 5:an hade tillbringat sina första år där, ville Krigsflygskolan gärna visa upp flygplanet i utställningen. Sagt och gjort och SE-SAM fixades till samt transporterades till Ljungbyhed. Ägarna fick nu propåer om överlåta flygplanet till ett kommande flygmuseum/Flygvapenmuseum. Visst, ett byte mot en nyöversedd Sk 12 och det är taget! 

Det blev inget med den bytesaffären. Några år senare kom istället SE-SAM säljas för 800 kr till Lennart Svedfelt och med andra ord istället att hamna på Svedinos Bil- och Flygmuseum i Ugglarp
Korrespondenskort från Svedino, Lennart Sverdfelt. Via Walther Vetterlein.

Nedan syns SE-SAM på ett vykort utgivet av Svedinos på 60-talet. Här kom flygplanet finnas i många år, men den unika Heinkeln var fortfarande åtråvärd för Flygvapenmuseum.
Som den hyperflygintresserade yngling man var som tonåring läste man i princip allt relaterat till svensk flyghistoria. Återkommande var Sölve Fasths texter om jakten på saknade flygplantyper som använts av Flygvapnet för en plats på Flygvapenmuseum. 

I mitten av 80-talet bytte Flygvapenmuseum till sig Heinkeln mot en CASA 352L, registrering N9012N som då fanns stående i Dublin sedan slutet av 1982. Ägare: David C. Tallichet. Op: John “Jeff” Hawke.

Lite om bakgrunden: Denna spansktillverkade Junkers Ju 52/3m hade kommit till Flygvapenmuseum i en byteskarusell där ett antal pensionerade J 35 Draken skulle växlas mot några i samlingarna saknade typer. Främst en J 30 de Havilland Mosquito (som skulle byggas upp i USA - bidde inget med det), en Beech 18 och en Grumman Goose, men utöver det erbjöds även den stormskadade CASA 352:an. Någon mindes att Lennart Svedfeldt en gång sagt att han önskade en Ju 52 till sitt museum och kontakt togs i frågan 1984. Man kom överrens och flygplantyp Sk 5 kunde så småningom tillföras Flygvapenmuseum. Ankom till Malmen ett par år senare.

Heinkel HD 35/Sk 5 SE-SAM kom att restureras av Arlandagruppen, först i en lokal på Barkarby men flyttas i slutet av december 1989 över till Tullinge. 
Göthe Johansson och Nils Pettersson i arbete med Heinkelns flygkropp på Tullinge.
 
Hösten 2004 är dock sagan all för Tullinge och flyget - ett nytt flyttlass går nu till Linköping.
De som var involverade i arbetet kom att pendla ner från Stockholm. Jag fick möjlighet att se restaureringen i Flygvapenmuseums hyrda förråd i Ljung i september 2006. 
Dessa med telefon reprofotograferade bilder, gör inte det digra jobbet rättvisa: Det här är mer än ett flygplan - det är konst! 

Den 17 april 2010 kunde man montera ihop den färdigresturerade Sk 5:an på Flygvapenmuseum. Bilden nedan visar flygplanet utställt på Flygvapenmuseum sommaren 2010.

När man tänker på det; finns det något annat flygplan bevarat från den epok då Heinkel spelade en viktig roll inom svenskt flyg? Svenska Aero bildades ju i grund och botten för att bygga Heinkelflygplan (främst blev det sådana som vi rätt lättvindigt har genom historien kallat för Hansa). Nej, jag tror faktiskt inte det.

Avslutande bild tog Johnny Comstedt i april 2022. I skick som ny och i just det utseende flygplanet hade som nytt 1925. Nästa år fyller denna världsunika Heinkel Doppeldecker 100 år.
Heinkel HD 35 Sk 5 in Flygvapenmuseum Malmen

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela