Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Flygkultur i bloggosfären sedan 2005

Jag minns julafton 1976

Publicerad 2023-12-24 12:12:00 i Allmänt, Personligt urval,

Jag var åtta år. Nu var renoveringen av stora huset på Norlunda klar och antagligen därför flyttades (?) julaftonsfirandet från mormor och morfars stuga i Västra Näs hem till oss. För en gångs skull. Mina mostrar med sina familjer var där. Mormor och morfar så klart. Farmor med. 

Någon hade sagt att jag tyckte det var kul med plastmodellbyggsatser. Det skulle vara flygplan, självklart. Intresset för andra världskiget hade jag gemensamt med mina gotländska kusiner Göran och Ola. Så därför kom det i paketen med mitt namn finnas just byggsatser av klassiker från andra världskriget. Inte bara det, även första världskriget. Det var inte en, två stycken byggsatser. Det var...ja, jag ska försöka dra mig till minnes hur många och vilka de var.

Det var ju i den här vevan som jag hade hittat till serietidningen Pilot. Historierna och flygplanen fascinerade mig. Jag läste allt! Rätt ofta berättades det om faser i andra världskriget i serieform, vilket gjorde att man rätt snart visste att RAF Fighter Command inte kunde mönstra ens 800 Spitfire och Hurricane i ingången av Slaget om Storbrittanien och dess piloter kallades de långhåriga, beroende på att man inte hade tid att klippa och raka sig.

Rätt mycket av det som låg under granen med mitt namn på, var i skala 1/72. I en av de första paketen jag öppnade fanns Matchbox Vickers Wellington. Wow! Boxarten kittlade - därför är den dragarbild till detta inlägg. Wellington-bombaren byggdes dagen därpå. Eller snarare; smälldes ihop. 

Sedan kom tre Revell-lådor med välkända jaktflygplan: Spitfire Mk I, Messerschmitt Bf 109E och P-51D Mustang. Innan mellandagarna var slut var även dessa klara. Never mind att den amerikanska stjärnan blev uppånervänd, hakkorset spegelvändes etc...och att måla fanns inte med på kartan.
Inga färgburkar i något paket. Tur var väl kanske det? Men gott om lim gjorde sitt. Sikten ut för den stackars piloten blev gärna rätt så katastrofal. Utafallet vad det gäller snurrande propellrar var kanske på sin höjd femtio procent. Livslängden på propellerbladen 2-3 dagar.

Men det dök även upp flygplan i andra skalor. I ett paket fanns en rätt stor Spad från första världskriget. En på tok för avancerad modell för mig. Tror aldrig jag kom att bli riktigt färdig med den. När jag nu kollar upp det så handlade om en rätt speciell Revell-byggsats i den ovanliga skalan 1/28.

En annan klassiker: Monograms Douglas Devastator i skala 1/48. Ett bygge som inte heller passade i min nivå som åttaåring, men vad gjorde det? En annan Monogram i nästa paket, fast i 1/72 var en Douglas A-26 Invader. 

Slutligen så var låg det i det sista paketet något betydligt modernare. Matchbox Grumman F-14 Tomcat, ett flygplan med så kallad swing wing.
Tomcaten gick väl att få till, men de flygplan med noshjul hade en viss tendens att sätta sig på rumpan. Det där med att fixa en lagom tyngd i nosen hade man inte riktigt fattat än. Att läsa byggbeskrivningen var även i detta läget av sekundär betydelse. Tålamodet var också kanske inte riktigt på plats. Men det var ju här någonstans man började lära sig det.

Eller ja, någonstans runt nyår var alla färdigställda, förutom Spad som sagt. Livslängden för modellerna var väl inte direkt imponerande, krigsprodukter som de nu var. 😉

Konstigt att det inte var en endaste Airfix med. Men det kom jag att ta igen senare...

Det här med flyg hade alltid varit ett intresse, redan då. Men efter det att pappa Bengt och jag besökt flygdagen på Malmen i slutet av augusti 1976 slog det över totalt. Intresset blev en passion. Och något av det är det väl fortfarande.

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela