Hallucinerar jag eller står det en Piper Colt vid köksdörren?
Min far Bengt brukade då och då berätta om en händelse som bör ha utspelat sig på sensommaren 1963. Det måste ha skett då, för det var tidigare detta år som ett landningsstråk iordningställts av Ing 2 på Ränneslätt. Stråket som idag fortfarande är i bruk, fast (skapligt) gräsbeklätt. Det var det inte då - snarare var det sand, lös och ibland mindre lös.
En kväll i augusti hade en fabrikör med sitt eget ägandes flygplan fått för sig att landa på det nyanlagda stråket utanför Eksjö. Varifrån hans flygning hade startat förtäljer inte historien, men sent omsider - alltså försent, på riktigt - ankom fabrikören över Eksjö. Augustimörkret hade gjort sig gällande och han misstog den rejäla sandfällan ute på Ränneslätt för en rätt närbelägen gul havreåker. Visserligen betydligt mindre, men ändå. Mörkret hade tagit över och troligen var också bränslet så att säga "på upphällningen".
Bengt hade kommit hem rätt sent denna lördagskväll. Traskat de smala trapperna upp till sitt rum överst under nocken i det gula huset på Norlunda. På söndagsmorgonen traskade han nedför desamma, gick ut köksvägen och tittade ut över åkern, på väg ut till ladugården.
Ett flygplan! Det står ett flygplan vid Skoglunds hus!
Han tror inte sina ögon. Okej, vad drack jag igår? Och hur mycket? Pappa börjar gå i den snart mogna havren mot flygplanet. Han gör det i etapper. Stannar upp. Tittar. Den står fortfarande kvar. Han litar inte på sitt intryck. Tror att han drömmer och flygplan har han ju alltid varit intresserad av. Går några meter till, blundar. Öppnar ögonen: Den står kvar!
Kommer fram till flygplanet och lägger händerna på motorhuven - det är på riktigt! Ett riktigt flygplan!
Efter en liten stund ankommer en taxi med piloten. Det är en man i övre medelåldern som har med sig ett par jeepdunkar med bensin. Han är vänlig och trevlig gentemot alla på platsen, pappa och grannarna. Han pytsar i bränslet...
Piloten tar sin Piper Colt och taxar ner ett par hundra meter till hönshuset bakom ladugården på fädernegården Norlunda. Inkilad mellan byggnaderna så långt det går, med en liten traktorväg mellan åkrarna framför sig varvar han upp. Öppnar dörren och säger till far: Kom till Hultsfred så får du flyga!
Därefter drar han på och kommer loss på cirka 150-200 meter. Passerar ett par frodiga aspar med en sissådär marginal, men kommer i luften. Svänger runt, vingtippar och stiger samt försvinner österut.
Pappa går till ladugården med en hel massa märkliga intryck att processa. Vem var flygaren?
Med tiden blev det klarlagt att piloten var Ture Lind från Vimmerby. Jag har räknat ut att flygplanet bör ha varit Piper Colt SE-CRU som han ägde 1962-63. Den ersattes av en Piper Cherokee 180B, SE-ECT, ett annat flygplan som för bloggisten är mycket välkänt. Ture Lind ägde via sitt företag TLV flera flygplan. Det sista var Piper Arrow SE-FCT, vilken han kom att förolyckas med dagen innan midsommarafton 1968. Har för mig att han flög in i ett åskväder utanför Gislaved.
Nedanstående bild har jag fått av nyligen avlidne John Olof Holmström och här ser vi Ture Lind med sin son Rune och med Piper Colt SE-CUZ, som ägdes innan SE-CRU. J-O berättade gärna om en kväll då de i Hultsfred hade stått och väntat på Ture Lind, men han kom inte hem och landade. Pappa kunde trumfa med förklaringen...
