Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

I dagarna är det exakt 40 år sedan Nato genomförde Able Archer 83, närmare bestämt mellan den 7 till 11 november 1983. Världen har nog aldrig varit så nära ett tredje världskrig som då. Och det märkliga är att den ena sidan inte ens förstod det...

Able Archer var en stabsövning som hölls på årlig basis och det handlade om att skicka koder och signaler - enligt ett tidigare fastställt protokoll - mellan olika politiska institutioner, militära staber och liknande i alla medlemsländer i Nato. Detta tills man nått fram till det slutliga, det oundvikliga: kärnvapeninsatsen. Då var övningen slut och alla gick hem till sitt. Tog helg helt enkelt.

Det som i väst kändes som en ordinär command post-övning upplevdes som något helt annat på andra sidan järnridån. Var detta månne sista steget inför ett kommande kärnvapenanfall på Sovjetunionen och Warzawapakten? Vad var bättre än att mörka sina kommande steg i en stor militärmanöver? Så tänkte ledarna i Kreml, för de hade gjort på samma vis. Jurij Andropov och farbröderna i kommunistpartiets ledning förstod sin motståndare utifrån sig själva; hur hade vi resonerat i motsvarande läge? Jo, exakt så här!

I hemlighet följde Sovjet övningen mycket noga...och mycket nervöst. Deras kärnvapenstyrkor sattes i högsta beredskap, till exempel stridsflyg i Östtyskland och Baltikum. Nyckelpersoner och höga militärer inställde sig i underjordiska kommandocentraler. Andropov hade i princip avfyrningskoderna på en armlängds avstånd vid sin säng, då han låg inlagd på ett sjukhus utanför Moskva. Han var döende.

Den amerikanske presidenten Ronald Reagans retorik och utspel under året hade spätt på den sovjetiska ledningen paranoia. Han kallade Sovjetunionen för Ondskans imperium och lanserade Star Wars-programmet. Dessutom läste ryssarna in tecken i några händelser under året: Nedskjutningen av Korean Air Lines flight KAL 007 och den amerikanska invasionen av ön Grenada i Västindien stack ut.

Allt sedan början av 1981 hade de sovjetiska underrättelsetjänsterna KGB och GRU letat tecken på krigsförberedelser i väst inom Operation RYAN. Ett påfund sjösatt av Andropov när han var KGB-chef, innan han efterträdde Breznjev som kommunistpartiets generalsekreterare.

Allt detta flöde av information och händelser tolkades som bekräftande - kriget var på väg - utav det  sovjetiska ledarskapet. Information om motsatsen togs inte på allvar. Det var till och med så att vissa instanser i inhämtningen undanhöll info, för den byggde inte vidare på bilden som var förhärskande. Ett kulturellt/strukturellt problem som vi för övrigt ser fortsatt tydligt i Ryssland.

Då relationerna mellan öst och väst var bottenfrusna vid denna tid fanns inga kontakter att tala om. Det var svårt att förstå varandra och i detta spelet kom bägge sidors spioner fylla viktiga roller. Två sticker ut bland de numera kända: Väst hade dubbelagenten Oleg Gordievskij (som hanterades av MI6/Storbritannien) och öst hade Rainer Rupp (som hanterades av HVA/Östtyskland) i Natos högkvarter. Rupp meddelade att det fanns inga krigsförberedelser till Berlin/Moskva och Gordievskij kunde förklara hur man tänkte i den ryska ledningen till London/Washington. Om deras villfarelser. Många av de gamla politbyrågubbarna hade aldrig satt sin fot i ett land i Västvärlden.
Snart insåg man i väst att man varit mycket nära ett kärnvapenkrig utan att ha fattat det. Den totala omfattningen av den ryska skrämselhickan kom att känd en bit in på 90-talet, efter murens fall. Då blev kunskapen om detta skeende också mer av "allmän gods". 

Själv blev jag varse om denna kris för 12 år sedan och det renderade då i inlägget State Of The Able Archer. Man är ju ett barn av denna tid och minns undergångsstämningen som präglade det tidiga 80-talet. Det var fredsdemonstrationer i nyhetsinslagen i Aktuellt och Rapport nästan varje kväll. Dessa manifestationer hade triggats av Natos utplacering av kryssningsrobotar samt medeldistansrobotar av typen Pershing II i Europa, vilket i sin tur var ett svar på Sovjetunionens tidigare utplacering av SS-20. Tankarna om en Kärnvapenfri zon i Norden, talet om Östersjön som Fredens hav. Ångesten var väldigt påtaglig, även här i Sverige som spelade på sin neutralitet i olika sammanhang för nedrustning och upptinade relationer mellan supermakterna.

Det var Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher som övertygade Ronald Reagan om lägets allvar, detta tack vare upplysningar från Gordievskij. Able Archer-krisen blev därför en vändpunkt. Från västs sida sökte man därefter kontakt med Moskva och den närmast följande tvåårsperioden var visserligen fortsatt kall, men Reagan tonade ner retoriken en smula.

Nytt läge infann sig 1985 när Michail Gorbatjov tog över som generalsekreterare för det sovjetiska kommunistpartiet. Inställningen från bägge sidor hade förändrats och samtal vidtog. I slutet av 80-talet kom reformerna slag i slag och de sovjetiska lydstaterna i Östeuropa började känna av frihetens vindar. Den 9 november 1989 rasade Berlinmuren och det andra kalla kriget töade bort.

Några veckor tidigare på hösten 1983 hade en annan händelse inträffat som - även den - först senare kom att bli känd. Läs gärna inlägget om Mannen som räddade världen.

På youtube finns 1983 - The Brink Of Apocalypse. En av de bästa dokumentärer jag sett och rekommenderar starkt! Både Oleg Gordievskij såväl som Rainer Rupp medverkar, detta tillsammans med många andra centrala personer som fanns med i skeendet 1983. Det är en imponerande samling tunga namn.

Man försöker minnas vad man gjorde den där tisdagen den 8 november 1983. Det var då läget var som mest kritiskt. I samma stund som minnesletartanken far iväg känner man tacksamhet över att världen då slapp ett kärnvapenkrig. Man kom hem från plugget på sin ljusblåa Cresent även denna eftermiddag. Kanske blev det korvkaka till middag?