Rudolf Blågul Filip och Ivar Röd 12
Här ovan ser vi en - i mitt tycke i alla fall - mycket intressant bild tagen av Ulf Nylöf. Att det är en Hawker Hunter är rätt enkelt för många av bloggens följare att konstatera. Att det dessutom är ett av de 120 exemplar som levererades till svenska flygvapnet och här fick beteckningen J 34 (FV-nr 34001 till 34120), är också något som är glasklart. Men sedan kommer "finliret"...
Flygplanet är ordentligt väderbiten och somliga kanske skulle säga till och med rätt skabbig. Den gröna färgen som en gång i tiden målades i England före leveransen möter det svenska försvarets Olivgön 325 - hela bakkroppen verkar ha fått denna nya färg...vilket inte var direkt ovanligt då startbränslet hade en förmåga att lösa upp målningen. En "nia" invid kronmärket på flygplanskroppen indikerar förbandstillhörigheten F 9, Kungl. Göta Flygflottilj, som var förlagd till Säve utanför Göteborg. På fenan står det "12" vilket är flygplanets taktiska nummer inom flottiljen. Ett rött band runt nosen indikerar 1.divisionen i flottiljen och på den gröna sidan ovanför akanmynningarna ser man ett landskapsvapen; Skånegripen. Om man då konsulterar boken Hawker Hunter i Sverige av Bo Widfeldt och Åke Hall så finner man att flygplanet på Ulf Nylöfs bild bör vara 34006.
Just denna J 34 Hunter (provflugen vid Kingston-fabriken den 5 december 1955) hade levererats ny till F 18 på Tullinge i januari 1956 - de bägge Stockholmsflottiljerna F 8 och F 18 fick dela på det svenska Hunterbeståndet under det sena 50-talet. 34006 tilldelades 3.divisionen, kodades Gul Filip, och kom att användas av F 18 fram till december 1962 då det överfördes till F 10 i Ängelholm. Det vara "bara" en av denna flottijs divisioner som utrustades med typen; den andra, den "blåa". F 10-tillhörigheten är alltså anledningen till att Skånegripen sitter där på nosen...
Då 2/F 10 utrustas med J 35B Draken (för övrigt samma typ och samma version av Draken som ersatt Hunter vid F 18) överförs 34006 vidare till F 9 Säve i januari 1967. Planet tilldelas, som tidigare påpekats, 1/F 9 med den taktiska koden 12. Radioanropet blev därmed Ivar Röd 12 och Skånegripen fick alltså sitta kvar (vilket inte var ovanligt för före detta F 10-Huntrar hos F 9).
Enligt en notering i Hunterboken kom 34006 att snart ställas i malpåse i Halmstad (ett öde som planet delade med åtskilliga andra J 34:or). Typens dagar i Flygvapnet var räknade och F 9 var under avveckling, flottiljen var den enda som använde J 34. 34006 kom att officiellt kasseras den 12 december 1968, total flygtid stannade då vid 1183 timmar.
34006 kom att återvända till Tullinge, jag tror att bilden överst är tagen där. De flesta J 34:or kom att skrotas och många förbrukades på flygflottiljernas brandövningsplatser - se till exempel detta och detta tidigare inlägget. Kanske var tanken att 34006 även den skulle gå samma slut till mötes, men ödet ville annorlunda.
I samband med att F 18 lades ner som jaktflottilj och istället återuppstod som ett skolförband skapades en liten museisamling bestående av en J 22 (22185), J 28B (28317) och denna J 34 (samt så småningom även en J 35B). Dessa svartvita bilder togs i mitten av 70-talet av Christer Sidelöv och man ser att 34006 har återfått F 18-märkning. Dock inte som Rudof Gul Filip, den märkning som planet bar som hemmahörande på Tullinge 1956-62, utan (troligtvis) som Rudolf Blå Filip. Anledning? (J 22:an var målad som Blå A och J 28:an som Röd A.)
Den lilla samlingen kom runt 1980 överföras till Flygvapenmuseum på Malmen. 34006 kom att bli bytesobjekt i den välkända så kallade Spitfire-affären och fraktades i en av Flygvapnets Hercules-plan till USA hösten 1982. Ägare var då David Tallichet och hans Military Aircraft Restoration Corporation (MARC) i Chino. Sedan följde i tur och ordning ägarna Jim Robinson med Combat Jets Flying Museum i Houston, Texas, och Ed Stead i Manchester i New Hampshire.
Stead kom att bygga om gamla 34006 till en tvåsitsare och för ändamålet anskaffades 1987 en ny framkropp från en Hunter Trainer Mk. 8C, RAF/RN-serial WT 745. På försommaren 1998 var restaureringen av flygplanet, passande registrerat N745WT, klar. Tyvärr blev lyckan allt annat än långvarig, N745WT totalhavererade redan vid sin första flygning den 18 juni 1998 och piloten omkom. Anledningen var simpelt nog soppatorsk - läs mer här.
Nosen från 34006 lär ha hamnat hos Spencer Flacks gamla G-HUNT som numera finns i USA med registreringen N611JR: En före detta dansk Hunter Mk. 51...att jämföras med J 34 som hade fabriksbeteckningen Hunter Mk. 50. Så nära, men ändå så långt bort.
