Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Det har gått ett tag nu, men här är LIA tillbaka med mer bilder från ett besök från skrotgården på en av våra flygflottiljer. Denna gång berättar han om vad han såg på Såtenäs för 31 år sedan.

Bilderna i detta gästinlägg är tagna i juli 1980 vid ett besök på F 7 i Såtenäs. Blev erbjuden av Sölve Fasth att följa med och titta på en Tiger Moth som han anskaffat i Belgien för att använda i en bytesaffär för Flygvapenmuseums räkning. Tiger Mothen fanns i hangar på Såtenäs efter att ha "liftat" dit med en Hercules.

Värd för besöket var den vänlige Lars Olausson, teknisk chef på flottiljen och med ett genuint intresse för flyghistoria. Efter att ha tittat till bytesobjektet bjöds vi på en rundtur på flottiljen. Förutom Viggen, DC-3 och Hercules blev det även en tur till brandövningsplatsen innan det var dags för hemfärd i en Cessna 172. Vid den tiden svarade F 7 för utbildningen av räddningspersonal, mest värnpliktiga skulle jag tro, för flera flottiljer. Detta måste ha varit en anledning till att det fanns ett relativt stort antal flygplan på övningsområdet, flera än jag sett på någon annan flottilj.

Det fanns fyra Draken i varierande skick, de minst förstörda var två J 35A med lång bakkropp. De hade nummer 35084 och 35085, varav jag väljer att visa en bild av den förstnämnda. Den levererades till F 13 i Norrköping på hösten 1961 och märktes med nummer 84 på fenan. I samband med att F 13 fick modernare versioner av Draken, så överfördes flygplanet till F 16 i Uppsala. Som Petter 46 flögs det fram till 1977, närmare bestämt till och med den 26 maj då det var slutfluget efter 1508 loggade flygtimmar.

Det som verkligen förvånade mig var att det också fanns två J 35F på denna brandövningsplats, den version som var det modernaste som fanns i Flygvapnet 1980! Men det fanns gott om flygplan i Flygvapnet, divisionernas antal minskade och Jaktviggen var på väg in. Flygplanen hade nummer 35419 respektive 35428, som tagits i drift vid F 13 under 1966 som Martin 19 respektive Martin 28. Senare flyttades de över till F 12 i Kalmar, med samma nummer på fenorna. Efter en tid på F 13 igen för 35428 (som Martin 55) avslutades dessa två flygplans karriärer vid F 16. 35419 anropades då som Petter 37 och 35428 som Petter 57. Den förstnämnda flögs sista gången den 26 oktober 1978 efter 1274 flygtimmar (se översta bilden), 35428 landade för sista gången den 15 november samma år och kom upp i 1255 flygtimmar.

Under 1978 avslutades den operativa verksamheten med attack- och spaningsversionerna av Lansen, A 32A respektive S 32C. Därför var det naturligt att det fanns många Lansen vid F 7:s brandövningsplats. Jag gjorde inga noteringar om hur många det var, men efter att ha studerat mina bilder kan konstateras att det handlade om drygt ett dussin. Tog bara bilder på några av dem, men bedömer att där fanns minst nio A 32A. Flera av dem var eldade i sådan omfattning att det inte gick att utläsa några registreringsnummer på dem. Några av de sistnämnda stod på sina landställ, någon låg på buken och andra hade vänts upp och ner. Därmed fanns det olika typer av situationer som räddningspersonalen kunde träna på.

En av de eldade attack-Lansen som trots allt gick att identifiera var 32045. Den kom till Såtenäs i oktober 1956, döptes till gul Johan, senare ändrat till Gustav 13. När AJ 37 Viggen kom till F 7 i början av 1970-talet, ändrades nummer 13 till 56. I oktober 1973 överlämnades 32045 till F 6 i Karlsborg, nummer 56 på fenan fick vara kvar ända till planet togs ur tjänst. Det flögs sista gången den 1 juni 1977 och kasserades efter 2109 flygtimmar.

Spanings-Lansen med nummer 03 på fenan var bekant för mig. Den hade nummer 32903, nylevererades till F 11 i Nyköping i februari 1959 och tilldelades flottiljens första division och märktes med ett rött R på fenan. I början 1960-talet märktes fenan om, bokstaven R togs bort och flygplanet märktes som Kalle 03. 32903 blev den sista S 32C som flögs, den landades sist av de åtta S 32C som deltog i avskedsflygningen med Lansen på F 11. Detta hände den 17 november 1978. Minns detta tillfälle väl, eftersom jag som värnpliktig vid just F 11 fotograferade besättningen och den ansvarige flygteknikern framför Kalle 03 efter landningen. Kalenderbitare kan notera att 32903 flögs totalt under drygt 1644 timmar.

Av de S 32C som fanns på brandövningsplatsen fanns också flygplan nummer 32931, med nummer 56 på fenan. Den fenan måste dock ha tagits från ett annat flygplan, kanske rent av från 32045 som nämnts ovan. 32931 hade varit märkt med nummer 31 på fenan under större delen av sin operativa tid. Den anlände till F 11 i december 1958 och märktes då som svart F, tillhörande divisionen Kalle Svart. Även detta flygplan flögs under den sista Lansen-flygningen på F 11, och dess gångtid blev 2089 flygtimmar. Ytterligare S 32C som ses på bilderna var 32908 och 32919, men en femte S 32C var så bränd på bakkroppen att den inte kunde identifieras. Det flygplanet syns längst till vänster på den översta bilden.

Tack till "Otto" i Strängnäs för alla gångtidsuppgifter och uppgifter om datum för de sista flygningarna. Övriga flygplansdata är som vanligt hämtade ur Sven Stridsbergs Lansen-bok och Bo Widfeldts bok Draken.

Avslutar med det mest udda flygplanet på brandövningsplatsen, en Tp 83 Pembroke med nummer 83016. Den hade större delen av tiden efter leveransen i början av 1956 använts som provflygplan, eller "laboratorieflygplan" som jag sett det omnämnas i officiella papper, bland annat för utrustning till Viggen. 83016 kom att bli den sista Tp 83 som var i drift. Den sista flygningen gjordes på hösten 1977 och skedde mellan Säve och Malmen. Vet inte hur länge denna Pembroke fanns kvar på Såtenäs, men numera finns den enligt uppgift i ett skogsparti vid Räddningsskolan i Skövde. Med andra ord så har tiden som räddningsövningsobjekt för detta flygplan varit längre än den tidsperiod det flögs!