Oves bågar - 4
Flygplanet som OFA disponerade var Beechcraft 95-B55A Baron SE-EXZ som var döpt till "Jönköping Express". Jag frågade Ulf Wiberg om detta lilla utskick.
Ulf skrev i ett mail:
Jo, vi startade OFA i en husvagn på Axamo och en inhyrd Beech från Travelair Scandinavia. Men det blev aldrig någon fart på verksamheten. Sivert, kallad Skräcken, skulle sälja...men inget såldes.
Vi hade vidare motstånd av LIN:s stationschef i Jönköping - och flygplatschefen Kaggen - för de gick ju båda SAS intressen och de hade ju monopolet. Kan berätta för dig att med konkurrensen på den tiden var det så illa att när man skickade in en ansökan om tillstånd i ett bolag till Luftfartsverket (myndigheten) så gick ansökan på remiss till SAS (konkurrenten). Tala om monopol och korruption.
När det gäller bilagan så tror jag att jag själv tillverkat den!!!
Dessutom kom följande alster med bilder i inboxen, mycket passande! Något som jag inte kan undanhålla läsekretsen. Tack Ulf!
Med landslaget i speedway till Polen
Någon gång år 1969 fick det lilla flygbolag jag arbetade åt i Norrköping en förfrågan om att transportera förare och cyklar i det svenska landslaget i speedway till en kamp i staden Katowice, en 360 000 människors rökig plats i södra Polen. Våra plan var ganska små, för 5-8 passagerare och lastade bara cirka ett halvt ton vardera med fulla bensintankar. Det blev nödvändigt med två olika maskiner. En Beech Queen Air med den förre Tunnan-piloten Martin Lang som förare skulle transportera cyklarna och jag med en Beech Baron grabbarna i laget. 
Fem förare skulle med men det visade sig i elfte timmen att den femte, Varg-Olle Nygren, istället avsåg komma direkt från sitt hem som då låg i England. Själv fick jag således ta hand om ankaret, smålänningen och lagledaren Ove Fundin, dalmasen Sören Sjösten samt stockholmarna Anders Michanek och Bengt Jansson. Det hela skulle bli en ny och annorlunda upplevelse för de flesta av oss.
Med i laget
Transporterna gick bra, vi anlände till målet i god tid...men nu började problemen. Olle Nygren dök aldrig upp och för att få lov att starta var reglerna sådana att laget måste bestå av fem förare, fyra som körde samt en i reserv. Goda råd verkades avlägsna och det var för sent att kalla in en reserv från Sverige. Då kom Ove Fundin på en genial idé:
- Du är från och med nu Varg Olle Nygren, sa han och pekade på mig. Du behöver inte köra men du måste vara med vid defileringen före start samt vid efterfesten och så får du sno runt i depån som om du visste vad cyklar och speedway-tävlingar var och krävde! Bluffen gick hem!
Vid den här tiden styrdes Polen av en militärregering och högsta hönset på hedersläktaren var också en general med bröstet fullt av medaljer och hederstecken. Man fick intrycket att när inte regimen kunde bevilja en människa högre lön så fick han i stället en eller helst flera medaljer! 
Träningen gick bra, så kom tävlingen. Fyra länder deltog så det var sannolikt något av en vänskapstillställning. Svenskar, ryssar, engelsmän och polacker - öststatarna var alltid duktiga när det gällde att åka fort runt en grusbana.
Ensamt heat
Ove Fundin var stjärnan och den alltid finurlige smålänningen full av upptåg och egna lösningar på de flesta problem som visade sig. Ove var dessutom känd för att vinna alla starter beroende på sin otroliga snabbhet och så även idag. Man åkte fyra i varje heat.
Vid en omgång hade en förare fel på sin cykel och kom inte till start. Efter några varv körde de båda andra, tror att det var två ryssar, ihop och måste bryta. Nu återstod bara Ove och för att vinna måste han avverka samtliga varv. Han körde i maklig takt. Varje gång han passerade läktaren där generalen satt ställde han sig upp på fotstöden, gjorde en markerad huvudvridning åt höger, alldeles som han fått lära sig under militärtjänsten i Sverige samt
presterade ett stramt honnör, likadant samtliga varv !
Ett jubel utbröt på läktarna, folket som väl förmodligen inte var så glada i sin militärregering förstod genast ironin i det hela.
Snusproblem
Defileringen hade gått bra. Jag hade blandat mig bland de tävlingsklädda gänget, nu återstod middagen som åts i en slottsliknande byggnad med fantastisk inredning. Stuckaturer i taket och möbler stoppade i sammet. En och annan i de olika lägren fick säkert någon Wodka för mycket men stämningen var god och så hade ju det svenska laget vunnit en ny seger med Ove Fundin som främste kämpe.
Kommer ihåg från festen att masen Sören Sjösten som var en ivrig snusare hade lite svårt att hitta platser att lägga sina begagnade prillor och någon lär visst ha hamnat i takets stuckatur, men det tyckte man att den stela makteliten kunde få bjuda på ! Det torde väl nu vara preskriberat att jag faktiskt också skrev åtskilliga autografer i Olle Nygrens namn, men vad gör man inte för den svenska äran ?
Hemresan gick utan vidare händelser och när jag en tid senare berättade om historien för Varg Olle på Kråkvilans motorstadium i Norrköping, skrattade han gott.
- Du kunde väl ha kört också ett par vändor, det är inte så svårt som det ser ut, och ni flygare är ju vana med fart och fläkt!
Tidigare inlägg: Oves bågar - 1, Oves bågar - 2, Oves bågar - 3
