Ahrenbergare - om Albins import av Cubar
Albin Ahrenberg - den store svenske flygnestorn - tog initiativet till en stor import till Sverige av Piper Cub ur amerikanska surpluslager direkt efter kriget. Över 50 stycken hann man med att kränga med hjälp av firma Skåneflyg på Bulltofta 1946-47 innan luften gick ur marknaden. Dessa är välkända såsom Ahrenberg-Cubar, ett femtontal flyger fortfarande i landet.
Så skrev jag i inlägget Cub eller basker? - Cub i februari 2007.
Denna importaffär av Ahrenberg betydde mycket för svenskt allmänflyg. Det var en injektion som höll i sig under åtskilliga år. Men en sak är säker: Albin Ahrenberg gjorde nog ingen vinst. Snarare tvärtom! Så sänd en tanke av tacksamhet...
Affären verkar ha gjorts i februari-mars 1946 och den första batchen ankom Bulltofta den 21 mars (5 stycken), 22 mars (14 stycken) och den 23 mars (7 stycken). Den 27 april 1946 levererades de första till kund; SE-ATE och SE-ATN hamnade hos Örebro flygklubb - läs mer här.
Olika siffror har förts fram vad det gäller antalet. Somliga har sagt att det rörde sig om hela 90 stycken Piper L-4 som Ahrenberg köpte in. Antalet som hamnade på svenskt register ligger dock på bit över 50 stycken. Ska försöka redovisa dem enligt följande:
SE-ASO/P/R/S/T/U/X/Y/Z (9 st)
SE-ATE/F/G/H/K/L/M/N/O/P/R/T/U/W/X/Y/Z (17 st)
SE-AUA/C/D/E/F/G/H/I/K/L/M/S/T/U/W/X/Y/Z (18 st)
SE-AWD/E/F/G/H/K/L/M/N (9 st)
SE-BCB är jag osäker på - kan anses vara en Ahrenbergare den också. Läs mer om denna Cub här.
SE-AWP sattes ihop av kvaddade SE-ASY och SE-AWD 1949.
En tidig sändning med L-4:or har landat på Bulltofta.
Föjande skanning kommer ur boken Sportflyg från 1947.
Inte alla Ahrenberg-Cubar gjordes iordning hos Skåneflyg på Bulltofta. Det var några exemplar som fixades till hos AB Ahrenbergsflyg på Lindarängen också. SE-AWD var en och gissningsvis även SE-AUA (som fick pontoner). Var det fler?
Tänkte nu ta tillfället i akt att plocka fram lite bilder på några Ahrenbergare.
Som nuvarande ägare till SE-AWL uppskattar jag Fredrics fina bild...som såvitt jag vet är tagen i Eksjö när salige Hans-Uno Bengtsson flugit dit på besök för cirka 15 år sedan.
Så skrev Jörgen i ett inlägg på SFF:s forum. Tråden hade jag döpt till Ahrenbergs-Cubar.
Om man tittar lite närmre så ser man att cubgula SE-AWL har en ruta längst bak av mindre modell. Rutan fick denna utformning i slutet av 50-talet då SE-AWL blev "Kålle Viking". Från inlägget Den utmobbade dvärgen Kålle:
När man i slutet av 50-talet även köpte Piper Cub SE-AWL var Snövit-namnen slut. Taskigt för den stackars Cuben, eller hur? Då den i början kom att stationeras på Torslanda, för att användas av SAS flygklubbs medlemmar (och Aeroklubben i Göteborgs) i Götet, fick den (istället) namnet "Kålle Viking".
Foto taget av Lars E Lundin på det gamla flygfältet i Landskrona, cirka 1960.
Saxat från en Björn Karlström-ritning: ABA flygklubbs SE-ATW "Glader". Från SAS Flygklubb 60 år (s.12) av Joakim Schlegel och Örjan Fredriksson:
Då klubben själv kunde utföra översyn och renovering blev kostnaden endast 20 000 kronor för de fem Cubar som köptes. Flygplanen levererades i trälåda och sammanbyggnaden skedde på ABA:s dåvarande verkstäder i Malmö. Fyra av flygplanen byggdes upp medan det femte fick bli reservdelsförråd. Flygplanen fick registreringarna SE-ATW, -ATX, -ATY och -ATZ. Klubben utlyste en namnpristävling "Döp Cubarna". Efter avgörande på ett medlemsmöte döptes planen efter sagan om Snövit och de sju dvärgarna till Glader, Blyger, Toker och Kloker.
En annan Ahrenbergare, SE-AUF.
Och som SE-AUF ser ut numera: Visingsö den 1 augusti 2009.
Det är min avsikt att av och till återvända till ämnet Ahrenberg-Cubar här på bloggen. Som jag ser det borde dessa ingå och klassas som en del av vårt rörliga kulturarv. Passar på att påminna om min text Flyg är kultur - 8.
Så skrev Jörgen i ett inlägg på SFF:s forum. Tråden hade jag döpt till Ahrenbergs-Cubar.
Om man tittar lite närmre så ser man att cubgula SE-AWL har en ruta längst bak av mindre modell. Rutan fick denna utformning i slutet av 50-talet då SE-AWL blev "Kålle Viking". Från inlägget Den utmobbade dvärgen Kålle:
När man i slutet av 50-talet även köpte Piper Cub SE-AWL var Snövit-namnen slut. Taskigt för den stackars Cuben, eller hur? Då den i början kom att stationeras på Torslanda, för att användas av SAS flygklubbs medlemmar (och Aeroklubben i Göteborgs) i Götet, fick den (istället) namnet "Kålle Viking".
Foto taget av Lars E Lundin på det gamla flygfältet i Landskrona, cirka 1960.
Då klubben själv kunde utföra översyn och renovering blev kostnaden endast 20 000 kronor för de fem Cubar som köptes. Flygplanen levererades i trälåda och sammanbyggnaden skedde på ABA:s dåvarande verkstäder i Malmö. Fyra av flygplanen byggdes upp medan det femte fick bli reservdelsförråd. Flygplanen fick registreringarna SE-ATW, -ATX, -ATY och -ATZ. Klubben utlyste en namnpristävling "Döp Cubarna". Efter avgörande på ett medlemsmöte döptes planen efter sagan om Snövit och de sju dvärgarna till Glader, Blyger, Toker och Kloker.
En annan Ahrenbergare, SE-AUF.
Och som SE-AUF ser ut numera: Visingsö den 1 augusti 2009.
Det är min avsikt att av och till återvända till ämnet Ahrenberg-Cubar här på bloggen. Som jag ser det borde dessa ingå och klassas som en del av vårt rörliga kulturarv. Passar på att påminna om min text Flyg är kultur - 8.
SE-ATT på Barkarby vid det sista (och fantastiska!) EAA Fly in:et där i juni 2008 och nedan SE-ATL vid Cub Fly In:et i Eslöv sommaren 2009. Jämför gärna med bilden som inleder detta inlägg.
