Om en annan Meteor som skulle till Biafra
Dessa två svartvita bilder är tagna på flygfältet Blackbushe väster om London runt månadsskiftet augusti/september 1969 - vi ser den nyligen civilregistrerade Gloster Meteor NF.14 G-AXNE (före detta RAF serial WS804). Det faktum att ambitionen att ge det biafranska flygvapnet nattjakt i form av ett antal Gloster Meteor har jag berört här på bloggen ett antal gången, främst på grund beroende på att två av dessa flygplan var svenskregistrerade, SE-DCF och SE-DCH. Men det fanns också två engelska och G-AXNE var den ena. Från inlägget Målgång - 5:
Två engelskregistrerade Meteor, G-ASLW och G-AXNE, smugglades under hösten 1969 ner till Faro i Portugal där de gjordes iordning för BAF:s räkning. Bakom detta stod Tony Osborne, Target Towing Aircraft Ltd, och en av grundarna av British Historic Aircraft Museum. Dessa Meteorer kom dock av olika anledningar inte fram...
Vilket det berättas lite mer om i MFI och Biafra - 2:
Ett par engelska Meteorer, G-ASLW och G-AXNE, kom längre. I slutet av september 1969 hade dessa båda Meteor försetts med akan-podar. Tänkt var att dessa skulle förses med fyra stycken 20 mm akan vardera. Den 18 september hade en Richard Kingsmill åkt fast i tullen på flygplatsen Biggin Hill söder om London då han försökt föra ut "vitala delar" till fyra Hispano-Suiza-akan ombord på sin Cessna 180 när han skulle flyga till Faro. Dessa hade kommit från en av svenska flygvapnets J 29F (29640) som sedan ett par år fanns utställd på ett museum på flygfältet Southend. Detta "märktes" under sensommaren 1969 då denna 29:a av någon anledning (läs tyngpunktsförskjutning) ställde sig på stjärten!
G-AXNE hade den 7 september flugits Exeter - Bordeaux - Faro - Bissau. Den 21 september flögs båda planen söderut. G-ASLW kraschade i havet utan för Kap Verde på väg in mot Guinea-Bissau under den fortsatta leveransen den 28 september. Den holländske piloten Pieter Dezeeuw plockades upp av ett skepp i närheten. G-AXNE kom fram till Guinea-Bissau, men med stora tekniska problem och blev stående. I Biafra blev man i december färdiga med förberedelserna att hysa sin nattjakt på den hemliga Uga-strippen.
Men planerna på jetdriven nattjakt hann inte förverkligas - Biafra kapitulerade i januari 1970 och G-AXNE rostade under årens lopp bort i Guinea-Bissau...
Det finns lite mer utförligt berättat av Tony Wilkins under rubriken The Biafran Meteor Carper. Därfrån saxar jag en bit:
The MoD told Paris of a Meteor being used as a “hack” by the Royal Aircraft Establishment at Bedford. Incredibly it too was an NF.14 version carrying the military serial WS804 and Paris acquired it on behalf of Osborne on the 27th of August 1969. Acquiring this aircraft was not as easy as the previous aircraft however as the MoD put on a number of provisions to the sale including that it was not to be sold to Target Towing Co Ltd due to an outstanding fee the company had yet to pay. Osborne registered the aircraft as G-AXNE the following day and after a new Certificate of Airworthiness was acquired an RAE Bedford pilot flew the aircraft to Blackbushe for delivery. While the Rolls-Royce livery of the first aircraft had been an unexpected bonus for Osborne and his people the military markings of this aircraft were a problem and would no doubt create unnecessary attention when travelling abroad. Osborne therefore went about having the aircraft’s military markings removed and the civilian serial G-AXNE painted on the tail. To reinforce the cover story “Enterprise Films” titles were painted on the nose. The aircraft was flown to Exeter airport and then again to Bordeaux on the 7th of September 1969 after another temporary export license was agreed with the CAA. Unfortunately for Osborne’s plan the aircraft was damaged during the flight possibly due to the pilot’s unfamiliarity of the aircraft. Either way it would be another two days before the aircraft was repaired and flown to Faro where it was parked up next to the first aircraft...
Luftbron till det omringade Biafra flögs under dygnets mörka timmar och då var ofta nigerianska inkräktare i luften samtidigt. Dessa störde verksamheten med bombningar av Uli-fältet och var självklart något biafranerna ville få bukt med. Dessa "Intruders" var i allmänhet DC-3:or eller DC-4:or som kunde ligga kvar i området hela natten, men även under kortare tider ibland MiG-17 och Iljusjin Il-28.
Detta var alltså anledningen till att biaranerna ville ha en nattjaktsstyrka. Många är det dock som betvivilat att Biafras flygvapen skulle klarat av att hantera de lite mer komplicerade jetflygplanen. Och fram kom de - som sagt - aldrig...
Bild från Faro hösten 1969: G-AXNE närmast, G-ASLW lite längre bort.
