Om flygklubbar och flygdagar i dagens FlygSverige
Men andra arrangörer då? Vad gör till exempel Sveriges flygklubbar? Förutom en flygdag i Skellefteå känner jag inte till någon större flygdagssatsning i år.
Det här är inte längre så lätt. Under en längre tidsperiod har flyget varit under press från miljörörelsen (till en viss del med rätta). Men miljörörelsens aktivister slår mot alla möjliga- och gärna helt irrelevanta mål. Det här medför ett slags skräckvälde. I FlygSverige - och även ner till gräsrötterna - blir man hämmad, vågar inte arrangera något för större allmän publik: Det finns ju en risk att man måltavla för en aktion.
När man tänker på det är det ju helt absurt. Den lilla flygklubben, som sliter hårt med sommarens brandflyg, riskerar att bli attackerad av militanta "miljövänner" om man skulle anordna en flygdag. Brandflyget är en miljömässig välgärning och flygdagen behövs för nyrekrytering av medlemmar samt bättre ekonomi. Kanske ska ett nytt och miljövänligare flygplan anskaffas? I förlängningen kan det handla om klubbens överlevnad.
Sedan har det sedan sekelskiftet och framåt skett en förskjutning vad det gäller arrangemang från de ideella mot mer kommersiella. De en gång många lite mindre och gemytliga samt intima flygklubbsflygdagarna har därför nästan försvunnit.
Med ett allt mindre medlemsantal - dessutom åldrande - står den lilla flygklubben inför rätt många uppgifter att lösa, innan man kan annonsera att man ska ha flygdag...om man nu ändå skulle få för sig att arrangera en. Det har blivit mycket mer tungrott vad det gäller tillstånd och byråkrati på senare år. Vad det gäller satsad tid och energi behöver man mer och mer för varje gång man ska över den där tröskeln. Det den lilla flygklubben inte hade några större problem med för ett par tre decennier sedan, känns idag nästan som en omöjlighet.
Har helt enkelt den ideella klubben som arrangör spelat ut sin roll? Ska man har återkommande större flygdagar kanske man ska fundera att sätta upp en stiftelse för ändamålet och ta in andra intressenter på orten i denna? Då odlar man fram ett koncept, ett varumärke - som till exempel Flygfesten i Dala-Järna. Men det stora flertalet flygklubbar i landet är inte i det häradet.
Istället för flygdagar, där man bjuder in den stora allmänheten, förekommer det alltmer bland flygklubbarna andra mötesarrangemang som fly in's och grillkvällar, men för den lite mer initierade skaran. Dessa tillställningar behöver inte samma infrastruktur som en flygdag, det räcker i princip med några grillar. 
Det rätt naturligt att kommunerna vill bygga sitt varumärke och i detta ingår det attraktiva arrangemang. Ju mer ambitiösa och storslagna dessa är, desto större genomslag får man vad det gäller långväga besökare/turister. Åtminstone resoneras det så. Då det inte annonseras om flygdagar längre försvinner en stor bit - gräsrötterna - av FlygSverige från det allmänna medvetandet. Existensen för flygklubben - och förståelsen för dess verksamhet - blir mindre och mindre.
Till slut kan det fullständigt gå i baklås i kommunhuset: Det är ändå bara ett gäng gamla gubbar i den där flygklubben, självklart ska vi göra solcellspark av flygfältet. Eller låta bygga något annat där. Varför inte en batterifabrik? Skit samma om vi inte har någon intressent, det räcker med att vi säger så.
Detta trots att dessa gamla gubbar år efter år har gratis ställt upp och behållit sina certifikat så de kunnat till exempel flyga brandflyg. För samhällsnyttans skull; för hembygden, för skogsnäringen, för vänner och bekanta. För kommuninvånarna.
"Aldrig har så många så få att tacka för så mycket" är ett bevingat och passande citat.
Och egentligen vill de gamla gubbarna inget hellre än att nytt blod kommer in i klubben, flygintresserade tjejer och killar. De som tidigare hittade dit tack vare att mamma och pappa en gång tog dem till en flygdag.
Nåväl, har nu grunnat lite på detta och ändå försökt hitta lite inspiration.
Länge har dessa två avfotograferade sidor legat och väntat på att läggas ut. Sagt och nu gjort! Nedanstående artikel fanns införd i ett av de sista utgåvorna av Flygrevyn år 1983 och är skriven av flygdagarnas flygdagspeaker nummer ett; Stig Kernell. (På bilden står han snackande i mikrofonen vid en flygdag några år senare.)
Det var precis när flygdagarna arrangerade av flygklubbarna började öka i antal. Stig hade antagligen känt av trenden och ville med denna text bidra och inspirera. Av precis samma anledningar tar jag fram den nu, efter 40 år. Jag tycker nämligen att den i allt det väsentliga fortfarande är relevant.
Våga ta steget och arrangera en flygdag...och var då generös. Det har hela FlygSverige igen. Ja, hela vårt samhälle.
Artikeln illustrerades med ett par bilder från flygdagen i Hultsfred i augusti 1983, se inlägget ESSF 830814. Gissa vem som var speaker där?
