Aq-va-kul med noshjul
Oj, det där var några intressanta kärror! Ser ni vad det där för flygplan? Närmast står en noshjulsförsedd North American NA 16-4M, eller som man sa i Flygvapnet; Sk 14. Tre stycken sådana kom i mitten av 40-talet förses med noshjul och då få den inoficiella beteckningen Sk 14N. Anledningen var att Saab J 21A hade (samma) nosställ och att man då ansåg att inskolning av detta behövdes. Det här var ju i en tid då flygplanen allt som oftast hade sporrhjul.
Bakom denna Sk 14 ser vi två stycken Miles Martinet. Dessa är civila och har tidigare använts av Svensk Flygtjänst för målbogsering. Platsen är Skarpnäcks flygfält utanför Stockholm och tidpunkten senvåren 1951.
Dessa bilder hittades för ett tag sedan (för snart sju år sedan närmare bestämt, för det var då detta blogginlägg "sjösattes") och visar samma förlopp - eller samma behandling - som man utsatte en av Svensk Flygtjänsts uttjänta Miles Martinet för. Denna gång är det alltså frågan om en Sk 14N som körs ner i vattengraven på Skarpnäck. Den är som synes belägen i ett av bansluten.
Dessa utrullningsprov gjrdes efter beställning av Statens Tekniska Forskningsråds Bassängkommitté. Varför då? Saxar från det tidigare inlägget Martinet och vattengrav på Skarpnäck:
Men vad var detta bad - som vi ser på bilderna - bra för? Jo, det var ett prov för att utröna lämpligheten av vattengravar som utrullningshinder. Bakgrunden var behovet av någon form av uppfångare i banändarna på flygvapnets baser och flottiljflygplatser. Reaplanen blev nämligen fler och fler i Flygvapnet och den nya toppmoderna J 29 Flygande Tunnan hade precis börjat levereras från Saab. Det gällde att hålla nere antalet haveri, för utrullningarna hade ökat oroväckande mycket i och med övergången till jetflygplan.
Bakom denna Sk 14 ser vi två stycken Miles Martinet. Dessa är civila och har tidigare använts av Svensk Flygtjänst för målbogsering. Platsen är Skarpnäcks flygfält utanför Stockholm och tidpunkten senvåren 1951.
Dessa utrullningsprov gjrdes efter beställning av Statens Tekniska Forskningsråds Bassängkommitté. Varför då? Saxar från det tidigare inlägget Martinet och vattengrav på Skarpnäck:
Men vad var detta bad - som vi ser på bilderna - bra för? Jo, det var ett prov för att utröna lämpligheten av vattengravar som utrullningshinder. Bakgrunden var behovet av någon form av uppfångare i banändarna på flygvapnets baser och flottiljflygplatser. Reaplanen blev nämligen fler och fler i Flygvapnet och den nya toppmoderna J 29 Flygande Tunnan hade precis börjat levereras från Saab. Det gällde att hålla nere antalet haveri, för utrullningarna hade ökat oroväckande mycket i och med övergången till jetflygplan.
Som många av er redan vet så blev det inte mycket med denna idé. Istället infördes den så kallade ryschan, ett slags uppfångande nät som fälldes upp och ner efter behov. Säkerligen en mycket smartare idé denna blöta dito. Det kan nämnas att även en Sk 14N användes i proven på Skarpnäck, med andra ord en flygplantyp med noshjul och en med sporrhjul alltså.
Sk 14N rullar ner i vattengraven. Notera de vita fälten och den randiga pinnen som sticker upp ur den bakre sittbrunnen. Helt klart handlar det om referenshjälp vid fotograferingen.
Besättningen tittar upp ur Sk 14 nummer 603, kodad F 15-1. Maskinen har gjort sin sista resa.
Spakryttaren får hjälp att nå torra land. Vet någon vem det är förresten?
Sk 14 nummer 603 var från början tillverkad av Saab i Linköping 1940. Efter att ha använts av F 5, F 8 och F 20, fick flygplanet noshjul vid CVM 1946 och tilldelades därefter F 15 (som var utrustat med Saab J 21A). Flygplanet kasserades officellt den 23 maj 1952 med en total gångtid på 1513 timmar. Med andra ord, cirka ett år efter aq-va-kul med noshjul.
Sk 14N rullar ner i vattengraven. Notera de vita fälten och den randiga pinnen som sticker upp ur den bakre sittbrunnen. Helt klart handlar det om referenshjälp vid fotograferingen.
Där verkar det ta stopp. Noshjulet har gjort sitt, om vi säger som så: Nosstället har gått av...
Besättningen tittar upp ur Sk 14 nummer 603, kodad F 15-1. Maskinen har gjort sin sista resa.
Aq-va-kul Skarpnäck ska strax stänga för dagen. Personalen påbörjar städning och så vidare.
Spakryttaren får hjälp att nå torra land. Vet någon vem det är förresten?
Sk 14 nummer 603 var från början tillverkad av Saab i Linköping 1940. Efter att ha använts av F 5, F 8 och F 20, fick flygplanet noshjul vid CVM 1946 och tilldelades därefter F 15 (som var utrustat med Saab J 21A). Flygplanet kasserades officellt den 23 maj 1952 med en total gångtid på 1513 timmar. Med andra ord, cirka ett år efter aq-va-kul med noshjul.
