SwedeSwiss Hunter hos Apache Aviation
En läckert ljusblå tvåsitsig Hawker Hunter taxar in efter fullgjord mission. Flygplanet på bilden, C-FUKW, ägs av kanadensiska Lortie Aviation Inc., men opereras av franska Apache Aviation som är anlitade för målflyguppdrag åt franska militären. Jag har tidigare skrivit om Hawker Hunters renässans bland "civil contractors" med vinkeln tagen utifrån svensk anknytning. Här kommer ytterligare ett inlägg ur samma perspektiv...
Från blogginlägget MFI och Biafra - 2:
Exemplen var många på Biafras misslyckade flygplaninköp. Bland annat försökte man köpa några svenska nyligen kasserade J 34 Hawker Hunter. Troligtvis rörde det sig om de fyra J 34 (34017, 34072, 34080 och 34086) som 1970 "hittades" av en Hawker-Siddeley-representant på en skrot i västsverige - de återköptes och kom modifierade till tvåsitsare att levereras till Schweiz i mitten av 70-talet.
Enligt en initirerad källa var skrotfirman som Hawker Siddeleys agent fann dessa fyra J 34 med stor sannolikhet Wockatz i Göteborg. I Kontakt 38 (som utkom i september 1978) publicerades artikeln J 34 flyger nu i Schweiz av Martin Skarhall. Där berättades bland annat följande:
Dessa fyra, f d svenska J 34:or, kom efter levererans till England att genomgå fullständig återuppbyggnad och konvertering till tvåsitsiga T.68 "Trainer" utrustade med två automatkanoner. Dessa fyra flygplan skulle dessutom ingå i ett levereranskontrakt med det schweiziska flygvapnet vad avsåg levererans av åtta Hawker T.68...
Kontraktet har beteckningen HSAL/72/SW/098 vilket indikerar att det troligen skrevs 1972...
Från blogginlägget MFI och Biafra - 2:
Exemplen var många på Biafras misslyckade flygplaninköp. Bland annat försökte man köpa några svenska nyligen kasserade J 34 Hawker Hunter. Troligtvis rörde det sig om de fyra J 34 (34017, 34072, 34080 och 34086) som 1970 "hittades" av en Hawker-Siddeley-representant på en skrot i västsverige - de återköptes och kom modifierade till tvåsitsare att levereras till Schweiz i mitten av 70-talet.
Enligt en initirerad källa var skrotfirman som Hawker Siddeleys agent fann dessa fyra J 34 med stor sannolikhet Wockatz i Göteborg. I Kontakt 38 (som utkom i september 1978) publicerades artikeln J 34 flyger nu i Schweiz av Martin Skarhall. Där berättades bland annat följande:
Dessa fyra, f d svenska J 34:or, kom efter levererans till England att genomgå fullständig återuppbyggnad och konvertering till tvåsitsiga T.68 "Trainer" utrustade med två automatkanoner. Dessa fyra flygplan skulle dessutom ingå i ett levereranskontrakt med det schweiziska flygvapnet vad avsåg levererans av åtta Hawker T.68...
Kontraktet har beteckningen HSAL/72/SW/098 vilket indikerar att det troligen skrevs 1972...
=== === ===
I dag flyger alltså fyra f d J 34 i främmande land såsom:
34017 -> J-4207 (lev. 760604)
34072 -> J-4206 (lev. 760428)
34080 -> J-4208 (lev. 760708)
34086 -> J-4205 (lev. 760309)
Det är att märka att försäljningen av "flygplansvraken" ej är att betrakta som export av krigsmateriel. Det är vår förhoppning att vårt avslöjande ej skall medföra obehag för någon i denna "nedtystade" historia...Det är flyghistoria!
Man kan undra hur man kunde spåra flygplanen på detta vis? I SFT 4/1998 skrev jag en kort artikel under rubriken Hunter-renässans - och problematik. Därifrån plockas följande:
Det är inte så lite problematiskt att ange tillverkningsnummer för varje individ då den dåvarande engelska flygindustrin på sitt (lite typiska) sätt menade att något dylikt inte behövdes vid beställningar till, först och främst, hemlandets försvarsmakt. "The Royal Air Force/Navy Serial Number" täckte alla nödvändiga behov ansåg man.
Ett stort antal Hawker Hunter - mestadels med förflutet i schweiziska Flugwaffe - har under senare år civilregistrerats i olika länder för att åtnjuta ett fortsatt liv i sitt rätta element, d v s i luften. Ensitsiga schweiziska Hunter är av versionen Fighter Mk.58 som är baserad på RAFs Fighter Mk.6. Vår svenska J 34 var av en version benämnd Fighter Mk.50 som i sin tur var baserad på den tidigare RAF-varianten Fighter Mk.4.
I brist på något riktigt tillverkningsnummer har man vid civilregistrering då antingen åberopat ett Central Fuselage Number (C/F No.) eller Build Number (B/No.) istället. Det sistnämnda är i det närmaste ett tillverkningsnummer men användes bara vid exportändamål på schweizarnas fabriksnya Hunter 1958-59 och C/F No. är bara, i strikt mening, egentligen ett s k Part-number. Detta nummer refererar till kroppens mittsektion som, under sin kanske 40-åriga karriär, mött flera olika framkroppar (en- och tvåsitsiga) såväl som bakkroppar och vingar.
Central Fuselage Number för de fyra berörda planen var som följer:
34017: 41H-680305
34072. HABL-003207 - se även inlägget Hunter Alpine34080: HABL-003221
34086: HABL-003215
Källa Åke Hall. Prefixet 41H indikerar Hawker Aircraft Ltd. anläggning i Kingston upon Thames och HABL dito för anläggningen i Blackpool.
Det var alltså denna bit som var utgångspunkten Hawker Siddeleys "remanufacturing" av Hunter för vidare befodran till nya marknader. Tre av de fyra flygplan som hade "svenskt påbrå" överlevde fram till muck (en andra gång) som skedde i slutet av 1994. Ett av dessa var Hunter T.68 J-4208, som var uppbyggd kring Centre Fuselage från svenska flygvapnets J 34, Hunter F.50, FV-nr 34080...
34086: HABL-003215
Källa Åke Hall. Prefixet 41H indikerar Hawker Aircraft Ltd. anläggning i Kingston upon Thames och HABL dito för anläggningen i Blackpool.
Det var alltså denna bit som var utgångspunkten Hawker Siddeleys "remanufacturing" av Hunter för vidare befodran till nya marknader. Tre av de fyra flygplan som hade "svenskt påbrå" överlevde fram till muck (en andra gång) som skedde i slutet av 1994. Ett av dessa var Hunter T.68 J-4208, som var uppbyggd kring Centre Fuselage från svenska flygvapnets J 34, Hunter F.50, FV-nr 34080...
Den 16 juni 1995 ferryflögs J-4208 från Emmen i Schweiz till Bournemouth/Hurn i England och den 7 juli registrerades Huntern som G-HVIP. Det var nu ägt av Golden Europa Jet Deluxe Club i Stuttgart, men baserades hos Jet Heritage i Bournemouth. I december 2004 justerades ägandet till Karl Georg Theurer (som hade samma Stuttgart-adress som tidigare ägare). Jet Heritage Limited hade då, sedan några år tillbaka, gått omkull men delar av museet kom att leva vidare som Bournemouth Aviation Museum.
I mars 2008 såldes Huntern till kanadensiska Lortie Aviation Inc. och registrerades C-FUKW fyra månader senare. Från inlägget Svenska inslag hos ATAC:
Slutligen, det finns fortfarande en kanadensisk Hunter-aktör, Lortie Aviation Inc., som är en avknoppning från Northern Light Combat Support. Dess förre ägare "döljer" sig bakom bolagsnamnet: Han heter André Lortie och har hemmaadress Montreal. Jag gissar att Lortie Aviation ursprungligen bildades för att ta hand om ett målflygkontrakt åt franska flottan.
Av allt att döma är alltså Hunter T.68 C-FUKW - som delvis består av den gamla svenska J 34:an 34080 - baserad vid den franska flygbasen Istres. Att den opereras av Apache Aviation är tämligen säkert när man tittar på nosen på den översta bilden och troligen har den inte varit i Kanada i överhuvudtaget. Apache Aviation har ytterligare två ensitsiga Hunter och det är troligt att det rör sig om exemplar som under 90-talet varit flygande på den svenska veteranflygscenen. Åtminstone i ena fallet...
Det känns fint att kunna avrunda detta inlägg med en bild ur The Åke File. Flygplanet är den nämnda 34080, här som Ivar Gul 46, tillhörande F 9 på Säve. 34080 levererades i början av 1957 och tillhörde i tur och ordning F 18 (som Gul P), Fc och F 10 (som Blå S och blå 64). Dagarna innan jul 1966 överfördes 34080 till F 9 och kom att kasseras i januari 1969 i och med att typen utgick ur flygvapnet. 34080 hade då en gångtid på 1033 flygtimmar (uppgifter ur Hawker Hunter i Sverige av Widfeldt/Hall).
