Nordenskiölds Seversky - 3
Ett knippe J 9 och den enda B 6 användes alltså av 4/F 8 på Barkarby in på 50-talet, ofta referades divisionen i vardagligt tal till sitt gamla namn, Stabens flygavdelning. Jag har tidigare bloggat om B 6:an, läs Avart: Bengts Guardsman. En av de "stabare" som flög dessa var dåvarande chefen för flygvapnet (CFV), Bengt Nordenskjöld, en personlighet som starkt bidrog till både flygvapnets och svensk flygindustris uppbyggnad.
Så här står det i Kontakt 34:
Ett annat flygplan bevarat till denna eftervärld är 2126. Denna J 9:a övergavs av CFV på F 9 1952 efter ett mindre motorhaveri med orden: - "Låt skiten stå!".....
Och där stod den, nedmonterad och utsatt för salta västanvindar i de dragiga trähangarerna på F 9 tills dess att F 9:s 25-årsjubileum stundade 1965...
Och här krokar vi på med Åkes berättelse från sin lumpartid på F 9:
En basse som "museichef"
I maj 1965 skulle F 9 med en mindre flygdag fira sitt 25-årsjubileum, och det var ett par månader dit. Flottiljingenjören Nyström hade fått för sig att de gamla nerplockade flygplanvraken, vilka stod undangömda i de gamla trähangarerna, borde sättas ihop och restaureras till utställningsbart skick. Syftet var att de definitivt skulle vara iordningställda till 1966 års stora (och sista) flygdag F 9 – 25 år på Säve.
Men vem skulle göra jobbet? Flygverkstaden eller kompanierna hade inga resurser. Möjligen den centrala tillsynsenheten, men där var det också mycket att göra. Den gamle flygplanmästaren Lundberg kände dock för både idén och de gamla flygplanen av typerna J 9, J 21 och J 22!
Om det som man säger berodde på att man låg dåligt eller bra till, låter jag vara osagt. Det fanns säkert uppfattningar i båda riktningarna. Emellertid blev jag av Lundberg mer ombedd än kommenderad att ta ansvaret för denna udda tekniska tjänst, samtidigt som han lite skämtsamt utnämnde mig till chef för museet. Kanske mest beroende på att jag skulle få assistans av en värnpliktig från flygverkstaden, vilken flottiljingenjören i sin iver lyckades friställa därifrån. Jag blev inte så lite överraskad över att denne assistent visade sig vara min gamle barndomsvän och skolkamrat Nils Franzén.
Det här var långt innan Flygvapnet fick sitt eget museum i egentlig mening, och även innan något s k förbandsmuseum blev etablerat som en följd av framtida nedläggningar. Med en lätt överdrift vågar jag därför påstå att jag blev den förste museichefen i flygvapnet – vederbörligen utnämnd och kommenderad därtill!
Det här var en drömkommendering utifrån vår synvinkel. Speciellt för mig som redan då hade ett påtagligt flyghistoriskt intresse. Officiellt var det en specialkommendering, vilket innebar att vi ej hade uppställningsplikt, och var undantagna eventuella övningar. Vi skötte oss själva i ett avskilt hörn i berget, bortsett från att Lundberg då och då tittade till oss för att följa reinkarnationen av de historiska klenoderna. Vi fick allt vi önskade i fråga om materiel etc, och det utan rekvisition. Jag och Nisse gjorde skisser och ritningar på sådant som saknades och for över till flygverkstaden och fick dem tillverkade utan ifrågasättande från vare sig svarvare eller arbetsledning. Därtill, och som en extra bonus, blev vi lediga om lördagarna! Och vi fick flygplanen någorlunda i ordning till flygdagen. Nymålade och polerade, men mycket arbete återstod dock.
Så blev man sedermera basse, men blev aldrig med vördnad titulerad som sådan av solisar eller pinnar på kompaniet. Man var och förblev ”museichefen” kort och gott.
I den kommande boken Flyget i Göteborg 100 år skriver Åke följande:
En passus i historien är att ett av de historiska flygplan, en J 9, vilka i början av 1950-talet gömts undan i de tidigare trähangarerna nu stod uppställt i ett hörn av berghangaren. De övriga två flygplanen, en J 21A och en J 22, hade i ordning redan 1968, innan F 9 lades ned, transporterats till dels F 12 i Kalmar och dels till de flyghistoriska samlingarna på Malmen. Båda dessa flygplan finns fortsatt bevarade i Sverige.
Men J 9:an blev kvar på Säve. Med avmonterade vingar upptog det mindre än 20 kvadratmeters yta i berghangaren. Även denna ringa yta behövdes för uppställda flygplan och då basplutonen saknade resurser för att vidare ta hand om flygplanet tillskrevs Malmensamlingen med fråga om man inte kunde ta hand om flygplanet.
Svaret blev att man redan hade ett flygplan av denna typ i samlingen och således inte var intresserade. Flygplanet (Republic-Seversky EP-106) var en utveckling av den amerikanska P-35 varav få om ens något (utöver de svenska) var bevarat till eftervärlden.
I mitten av augusti 1971 skulle dåvarande CFV, generallöjtnant Stig Norén, officiellt besöka US Air Force och man kom då på att J 9:an på Säve i sammanhanget lämpligen kunde överlämnas som gåva till US Air Force Museum och så blev det.
Fredagen den 6 augusti 1971 landade en av det amerikanska flygvapnets C-124C Globemaster på Säve för att utan större ceremonier hämta hem flygplanet. Företrädare för den nyvaknade flyghistoriska rörelsen, inte minst i Göteborg, protesterade med skrivelser till olika instanser men fick aldrig något svar.
Man hoppades att få en Spitfire eller Mosquito till Malmensamlingarna i byte. Därav "bidde" det inget - amerikanarna erbjöd en C-47...
Flygplanet gick 1986 vidare till Kermit Weeks, som i motprestation lämnade ifrån sig en Grumman Duck och en Nieuport 28 (båda tidigare inskaffade från Tallmantz-samlingen). Tanken var nu att göra flygplanet åter luftvärdigt. Det infördes på det amerikanska civilregistret den 28 augusti 1991 som N106EP.
Vid Hurricane Andrew 1992 kom tyvärr vår gamla J 9 att ådra sig en del skador...
Vissa av dessa skador är reparerade men det lär ändå återstå en en hel del att göra...
Ovan bild, samt de bägge närmast följande, tog SuperEchoChris 2005 i Polk City, Florida, det vill säga platsen där Weeks upplevelsemuseum Fantasy Of Flight är beläget.
Det är inte lätt, så här 40 år senare, att riktigt förstå varför man släppte iväg denna J 9 till USA. Somliga hävdar att vi inte hade resurser att ta hand om planet (fan tro't), andra menar att man hade hopp om att byta sig till något annat flygplan till det vardande flygvapenmuseum. Om man tänkt annorlunda, om man hade sträckt ut mot den flyghistoriska rörelsen, så hade vi idag i Sverige kanske haft en flygande J 9? Man tycker att saker och ting borde blivit bättre på dessa 40 år, men jag är inte så värst säker på det...
