Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Flygkultur i bloggosfären sedan 2005

Telstar - fast mer Meek

Publicerad 2007-12-26 15:58:00 i Kalla kriget, Musik - 60-tal, Personligt urval,

Telstar
Den första Telstar-satelliten: 88 centimeter hög, 77 kilo tung.

När man säger namnet Telstar så tänker åtminstone jag på två saker - dels en satellit, dels en låt. Båda är från 1962.

SatellitenTelstar sköts upp den 10 juli 1962 från Cape Canaveral. Det var den första privatägda kommunikationssatelliten och bakom stod det amerikanska telebolaget AT&T. Den var bara i funktion in på vårkanten året därpå men ersattes av nya med samma namn, Telstar 2, - 3 och så vidare.



Inspirerad av detta faktum spelade den engelska studiogruppen The Tornados in låten Telstar. Produktionen var state of the art för sin tid och bakom den stod Joe Meek (1929-67).

Tonadoes Telstar

Singeln släpptes i England den 17 augusti 1962.

Joe Meek
Meek i aktion i sin studio.

Denne Meek var lindrigt sagt en speciell människa (egentligen var hans förnamn Robert). Jag kommer ihåg att jag läste en artikel om honom skriven av Sten Berglind - tror det var i en söndagsexpressen - för tolv-tretton år sedan. Det var då jag för första gången noterade denne "knäppgök" som hade en svår vurm för det okulta, men även rymden (som var ordentligt på modet dessutom) och det ultramoderna.

Meek etablerade sig som skivproducent under 50-talet och inredde en lägenhet i norra London till studio. Under sin egna etikett Triumph släpptes flera låtar som blev stora hits i början av 60-talet. Ett exempel var John Leyton och Johnny, remember me från 1961. Tre år senare kom The Honeycombs och Have I the Right, en grupp som blev rätt stor i Sverige för övrigt. Men sedan var gulderan över för Meek.


Telstar
var en av de första engelska låtarna som blev etta i även USA. Just i fallet Telstar hade Meek fixat en deal med skivbolaget Decca, men med åren slog det över och han trodde att Decca förföljde honom i jakt på nya ljud och produktionsidéer.

Så vid nästa Londonresa, besök även 304 Holloway Road. Lyft blicken från den affär som nu ligger på nedre botten och några meter upp ser ni den metallplatta som satts upp för att minna om Meek. Där bodde och arbetade han fram till tredje februari 1967, då han - paranoid och förbisprungen av tiden - först sköt sin kvinnliga hyresvärd, Mrs. Shenton, och sedan sig själv. Detta mer eller mindre framför ögonen på sin assistent och förmodade pojkvän, Patrick Pink. I sitt inre kanske han hörde sin idol Buddy Holly tala "från andra sidan". Den tredje februari förresten, samma dag som The Day The Music Died, det vill säga Buddy Hollys dödsdag.

Legenden om Meek odlas och frodas, till exempel av The Joe Meek Society. Förhoppningsvis kommer om någon månad en intressant dokumentär att ha premiär, A Life In The Death of Joe Meek.


Historien om Telstar är mycket mer än "bara" en 77 kilos klump som fanns i omloppsbana runt klotet 1962-63...

Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Peter Kampf

Publicerad 2010-10-14 10:14:17

Jaa, tänker man efter så var det en del av de som gav oss kanonmusik som väl var lite.....speciella (Wilson, Spector, Gainsbourg, etc) men det är väl det som kvalar in en RIKTIG konstnär....... väl? :-)

Bra inlägg!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela