Let L-410 hos svenska Liz Air
Två stycken tjeckisktillverkade flygplan av typen Let L-410 levererades sommaren 1988 till svenska flygbolaget Liz Air. I samband med det begynnande tövädret i kalla kriget ville tjeckisk flygindustri hitta västerländska kunder och Liz Air var mycket tidigt ute. Men hur gick det?Bakom Liz Air, som hade hemmabas Ängelholm, stod Hans Martinsson. Bolaget hette tidigare Halmstad Air Taxi och använde i mitten av 80-talet ett antal flygplan av typerna Beech Baron och Cessna 402 och -404. På programmet stod linjetrafk, flygtaxi och nattpost. Dessutom drev man sedan 1981 flygplatsen i Emmaboda.
De bägge Let L-410UVP-E9A beställdes 1987 och till blev klara på vårkanten påföljande år. De får de tjeckiska testregistreringarna OK-TZA respektive OK-TZB. Bilden ovan på OK-TZA i Liz Air-målning är tagen på Lidköping-Hovby den 28 augusti 1988. Rättelse: Bilden är tagen i Höganäs.
Bolaget hade sedan tidigare fått koncession på linjen Jönköping - Oslo och senare hoppades man få tillstånd på linjerna Lidköping - Köpenhamn, Lidköping - Oslo, Ängelholm - Oslo samt Ängelholm - Mora.
Då svenska luftfartsverket inte godkände L-410 bildades en dansk avläggare till Liz Air. Därför registrerades flygplanen i november 1988 OY-CTE (tidigare tänkt SE-KDB, ex OK-TZA) och OY-CTF (tänkt SE-KDC, ex OK-TZB). OK-TZA hade för övrigt några veckor tidigare varit utställd på Farnboroughmässan.
Kanske var man lite godtrogen och hoppades att svenska myndigheter skulle kunna forcera förloppet. Främsta problemet var avsaknaden av nödutgångar i kabinen. L-410 var från början inte typcertifierad enligt västerländsk standard, men den tjeckiska flygindustrin strävade nu målmedvetet mot att genomföra detta (FAR-123). Fast det gick för sakta ändå för Liz Air...
Totalt hade Liz Air för avsikt att flyga med fem stycken LET 410 och man promotade introduktionen rätt friskt. Men det svenska godkännandet drog ut på tiden och även på danskt register blev inte typen godkänd att opereras utan speciella restrektioner.
Våren 1990 gick Liz Air omkull och de bägge flygplanen i Danmark flyttades sporadiskt runt på olika flygplatser under ett par år. Därefter såldes de och flög iväg till "en annan del av världen". Tror att bägge till slut hamnade i Västindien, närmare bestämt hos Caribair i Dominikanska Republiken.
Lite ironskt: Den svenska L-410-certifieringen enligt FAR-23 undertecknades slutligen i juli 1990. Den fullständiga typbeteckningen var enligt tjeckisk dokumentation i detta fallet L-410UVP-E20. Modifieringarna inkluderade nödutrymningsdörrar under vingarna, en bakre bagagelucka på höger sida och en västerländsk intrumentpanel: Bendix King-navigeringsutrustning med KFC-275 autopilot.
Bilderna på OY-CTE och OY-CTF är tagna av Mogens Wahl på Billund 1989-90. Ur Liz Airs konkurs föddes senare ett annat flygbolag, North Cross Airways. Men det får bli en annan gång, ett annat inlägg...
Våren 1990 gick Liz Air omkull och de bägge flygplanen i Danmark flyttades sporadiskt runt på olika flygplatser under ett par år. Därefter såldes de och flög iväg till "en annan del av världen". Tror att bägge till slut hamnade i Västindien, närmare bestämt hos Caribair i Dominikanska Republiken.
Lite ironskt: Den svenska L-410-certifieringen enligt FAR-23 undertecknades slutligen i juli 1990. Den fullständiga typbeteckningen var enligt tjeckisk dokumentation i detta fallet L-410UVP-E20. Modifieringarna inkluderade nödutrymningsdörrar under vingarna, en bakre bagagelucka på höger sida och en västerländsk intrumentpanel: Bendix King-navigeringsutrustning med KFC-275 autopilot.
Bilderna på OY-CTE och OY-CTF är tagna av Mogens Wahl på Billund 1989-90. Ur Liz Airs konkurs föddes senare ett annat flygbolag, North Cross Airways. Men det får bli en annan gång, ett annat inlägg...
