Svenskt i JPATS och EFS: USAF på Ljungbyhed 1990
Ljungbyhed i början av maj 1990. F 17:s uppvisningspilot Kurt "Fido" Johansson taxar med JA 37 "Qvintus 33" framför en USAF Boeing CT-34A med baskoden NT på fenan. Ett par höga amerikanska militärer hälsar på hos Krigsflygskolan, F 5. Bild: Fredrik Salö.
Anledningen? Vad gör amerikanerna på Ljungbyhed? Jo, Saab ville presentera sin Saab 2060 (en utvecklad Saab 105 som fanns där i en mock up-variant) för dem för att delta i fajten kring ordern till Joint Primary Aircraft Training System (JPATS). Inom JPATS skulle US Air Force och US Navy tillsammans välja ett skolflygplan. Det handlade om två olika kulturer där USAF föredrog sida-vid-sida layout, medan US Navy ville ha säten i tendem.
Saab 2060 skulle ha utrustats med motorer av typ Garrett TFE-109-3 eller Williams FJ44. Projektet var aktuellt 1988-1990. Varianten flög aldrig, utan fanns som sagt i endast som en slags mock up. Det handlade av en SK 60 (nummer 60134) som hade pensionerats och tidigare använts för samma saker i projektet SK 60F.
Den nya Saab 2060 skulle byggas rätt mycket i komposit, vilket skulle den göra 500 kg lättare än SK 60. Ha en annan och tjockare vingprofil, en massa ny elektronik och modernare cockpit-layout samt näst intill klockfri instrumentpanel och raketstolar av ny typ.
Den nya Saab 2060 skulle byggas rätt mycket i komposit, vilket skulle den göra 500 kg lättare än SK 60. Ha en annan och tjockare vingprofil, en massa ny elektronik och modernare cockpit-layout samt näst intill klockfri instrumentpanel och raketstolar av ny typ.
1988 hade Fairchild T-46, den tilltänkta kandidaten till nytt skolflygplan för USAF, avbeställts och projektet lagts ner. Den amerikanska "look a like-SK 60n" blev helt enkelt för dyr. Det blev också tack och adjö för flygplanstillverkaren Fairchild.
Förutom JPATS hade Saab blivit varse att det snart skulle gå ut ett nytt kontrakt rörande en enklare basic trainer, en Enhanced Flight Screener (EFS). Om detta har jag skrivit bland annat här. Därför kom även MFI-15 att visas för amerikanarna...
Utan att vara kanske direkt jätteseriösa från början hade Saab demonstrerat en MFI-15 för ett par representanter från US Air Force på Ljungbyhed i maj 1990. Dessa gillade tydligen det de fick flyga. Det som det anmärktes på var att det gick för sakta: Om kärran kan marscha i 150 knop, då är ni med i leken - så löd budskapet. Vad göra?
Via dotterbolaget Saab Helikopter knöt man till sig Schweizer Aircraft Corp. som amerikansk samarbetspartner. Det fanns en koppling redan: Saab hade länge haft agenturen för Hughes helikoptrar och Schweizer hade tagit över tillverkningen av Hughes 269-serien på 80-talet.
Projektet var aktuellt 1991-92. Läs hela texten i inlägget Saab Turbo.
En av dessa amerikanska höjdare var general Robert C. Oaks, då chef för USAF Air Training Command och med hemadress Randolph Air Force Base i Texas. Tror han flög SK 60 såväl som MFI-15. Man undrar vilket exemplar av den senare typen som användes? Det ligger nära att gissa SE-ILB. Saab hade några månader tidigare överlåtit denna MFI-15-200A Safari på Östgötaflyg/Linköpings Flygklubb, men det tror jag inte förändrade något i detta läget.
Hur gick det sen då?
I juni 1995 tillkännagavs att vinnare vad det gällde JPATS blev Beechcraft/Raytheon med en uppgraderad Pilatus PC-9 Mk 2, som kom att betecknas T-6A Texan II i USAF och T-6B Texan II i USN.
Som vinnare i EFS-upphandlingen valdes 1992 Slingsby Firefly. Ett hundratal flygplan levererades med beteckningen T-3A, men efter ett antal haverier kom typen tas ur tjänst redan 1997 och bli "persona non grata". Alla kvarvarande exemplar kom att skrotas efter ett beslut 2006. Så här i efterskott har det framkommit att hade det inte varit för politik hade Schweizer (Saab) vunnit EFS-kontraktet.
Med andra ord; det är klart rimligt att anta att Saab låg mycket närmare att få kontraktet på EFS med MFI-15 - eller som den kallades för ändamålet; Schweizer SA-2-39 - än JPATS med Saab 2060. USAF fick i ett rätt tidigt skede vad det gälller JPATS göra avkall på side by side.
Avslutande bild visar SE-FIT ombyggd till Schweizer SA-2-39 med registrering N24AF i USA 1991. I nosen satt en 300 hästars Continental IO-550-G. 
