Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Jo, detta var Mooneys kandidat i US Air Force (USAF) upphandling av ett skolflygplan i början av 90-talet. USAF var ute efter vad man kallade en Enhanced Flight Screener (EFS). Saab deltog med en variant på MFI-15/17 som var tänkt att tillverkas i USA under namnet Schweizer SA-2-39.

Saxat från en artikel i The Aviation Consumer:

Mooneys plan was simple. Win the EFS contract, use the governments cash to develop and certify the thing, then spin off a civilian variant.

Now you can order a civilian EFS enthused Mooneys optimistic promo of 1991, which will be in production in early 1992. The brochure promised full aerobatic certification under FAR 23 and the best power-to-weight-ratio of any Mooney ever built, delivering a 180-knot cruise and 1500 FPM sea-level climbs. The pitch was good enough to attract deposits for delivery positions.

Vinnare i EFS blev Slingsby Firefly. Ett hundratal flygplan levererades, men efter ett antal haverier kom typen tas ur tjänst 1997 och bli "persona non grata". Alla kvarvarande exemplar kom att skrotas efter ett beslut 2006. Historien om EFS är rätt märklig, valet svårt att förstå...och slutet blev snöpligt.

Åter till Mooney:

Mooney engineers designed a super Mooney two-seat, side-by-side seating trainer that was designated the M20T Predator as a candidate for the Air Force’s trainer. The design was efficient and cost-effective. The wings of the Predator were the same wings designed for the in-production M20K, the fast, turbocharged and popular civilian model. The fuselage was of the M20 design developed when Porsche owned Mooney and the tail is a tad bit taller than the 1990s production Mooneys, borrowing its design from the Mooney Mustang, a slightly larger variant of the M20 that featured a pressurized cabin.

Läs mer om flygplanet och EFS med mera i denna intressanta artikel. Det blev bara en Mooney M20T Predator/Mooney EFS tillverkad. Sedan tror jag att det finns ett klart och rätt nära släktskap med den tidigare Mooney TX-1.