Mooney Porsche-Flugmotoren
N20XL var Mooney M20L Mooney PFM med tillverkningsnummer 26-0001. Men den snygga Porsche 911:an vet jag inte så mycket om, tyvärr.
Har länge tänkt försöka få till ett blogginlägg om Mooneys samarbete med Porsche på 80-talet. Visserligen samarbetade Porsche även med Cessna och Robin, men det var ju med Mooney som man upplevde det som en fullträff. Porsche och Mooney - det handlade nog rätt mycket om samma kundgrupp.
Några år in på 80-talet avdelades två nya Mooney M20K Mooney 231 för prov med Porschemotorer. En av dessa flög jorden runt sommaren 1985, vilket gav flygmotorprojektet stor uppmärksamhet och god PR.
Porsche PFM 3200 hette kraftkällan där PFM stod för förkortningen på avdelningen Porsche-Flugmotoren. Luftkyld såklart, den sexcylindriga motorn var på 3,2 liter och gav 217 hästar. Den nya versionen, kallad certifieringsmässigt M20L, var den första Mooneyn som fick den nya längre kroppen. Denna flygkropp kom senare bli standard i M20-produktionen vid fabriken i Kerrville, Texas.
Se även det tidigare inlägget 1988 Mooney PFM. Där finns en artikel från Air Progress som publicerades i augusti detta år.
Totalt kom 41 stycken Mooney M20L Mooney PFM att tillverkas 1988-89. Sen blev det inte mer. Det som man trodde var en match made in heaven - det bästa av två världar - sket sig, på ren svenska. Av ekonomiska skäl drog sig Porsche ur detta med flygmotortillverkning. Några år in på 2000-talet tillkännagav Porsche att man slutade att ge support till sina flygmotorer och drog tillbaka sitt FAA typcert för M20L.
Att 1989 var året då Mooney M20M Mooney TLS intruducerades är därmed ingen slump. I nosen sattes en Lycoming TIO-540 på 270 hästar. För när allt kom omkring, som någon sa:
The interior/Engine Controls were beautiful and ahead of their time. But the longbody PFM was underpowered and was a sales nightmare when stacked up next to a M20J.
Från Plane & Pilot:
It was a first in many ways, primarily because it offered a high performance automobile manufacturer’s variant for an aircraft, and second, the PFM was the first airplane to have a single-engine power control, the precursor to what is now called FADEC (Fully Automated Digital Electronic Control). Porsche placed limits on their liability exposure by setting a finite availability for the PFM Mooney engine, all of which were eventually removed from their M20 airframes and returned to Porsche.
Inte alla blev av med sina motorer, men rätt många. Man kan undra hur många av de 41 tillverkade Mooney PFM som fortfarande är flygvärdiga. Är det fler en ett dussin? Flera har skrotats och ett antal har konverterats av ModWorks i Florida och fått Continental IO-550-motorer på 280 hästar (samma som M20R Ovation). Fler skulle blivit konverterade om de inte blivit förstörda hos ModWorks när orkaner gång på gång hemsökte Punta Gorda sommaren 2004.
Se här för mer Porsche Aviation.
Kanske var PFM 3200 egentligen bättre passande i den mindre Mooneykroppen? Kanske utfallet hade varit bättre om Porsches ekonomiska status sett ljusare ut? Det var rätt turbulent i ledningen i Porsche dessa år och under 90-talet var biltilverkaren i svår kris. 1993 kom Wiedeking på plats som ny chef och påbörjade en genomgripande omdaning av företaget, som när sekelskiftet passerades hade blivit en framgångssaga. Men det är en annan historia.
Till bilden hör självklart även det som hände hos Mooney. De som var ägare, ett franskt consortium med Alec Couvelaire (fransk agent för Mooney och dessförinnan tidig Learjet-försäljare) och Armand Rivard i spetsen, tänkte på produktutveckling i en annars stagnerad allmänflygindustri. De förde samman en amerikansk tillverkare med en bra produkt med nya europeiska partners. Det här kom att ge resultat i ett par treställiga förkortningar: PFM och TBM.
Har länge tänkt försöka få till ett blogginlägg om Mooneys samarbete med Porsche på 80-talet. Visserligen samarbetade Porsche även med Cessna och Robin, men det var ju med Mooney som man upplevde det som en fullträff. Porsche och Mooney - det handlade nog rätt mycket om samma kundgrupp.
Några år in på 80-talet avdelades två nya Mooney M20K Mooney 231 för prov med Porschemotorer. En av dessa flög jorden runt sommaren 1985, vilket gav flygmotorprojektet stor uppmärksamhet och god PR.
Porsche PFM 3200 hette kraftkällan där PFM stod för förkortningen på avdelningen Porsche-Flugmotoren. Luftkyld såklart, den sexcylindriga motorn var på 3,2 liter och gav 217 hästar. Den nya versionen, kallad certifieringsmässigt M20L, var den första Mooneyn som fick den nya längre kroppen. Denna flygkropp kom senare bli standard i M20-produktionen vid fabriken i Kerrville, Texas.
Se även det tidigare inlägget 1988 Mooney PFM. Där finns en artikel från Air Progress som publicerades i augusti detta år.
Totalt kom 41 stycken Mooney M20L Mooney PFM att tillverkas 1988-89. Sen blev det inte mer. Det som man trodde var en match made in heaven - det bästa av två världar - sket sig, på ren svenska. Av ekonomiska skäl drog sig Porsche ur detta med flygmotortillverkning. Några år in på 2000-talet tillkännagav Porsche att man slutade att ge support till sina flygmotorer och drog tillbaka sitt FAA typcert för M20L.
Att 1989 var året då Mooney M20M Mooney TLS intruducerades är därmed ingen slump. I nosen sattes en Lycoming TIO-540 på 270 hästar. För när allt kom omkring, som någon sa:
The interior/Engine Controls were beautiful and ahead of their time. But the longbody PFM was underpowered and was a sales nightmare when stacked up next to a M20J.
Från Plane & Pilot:
It was a first in many ways, primarily because it offered a high performance automobile manufacturer’s variant for an aircraft, and second, the PFM was the first airplane to have a single-engine power control, the precursor to what is now called FADEC (Fully Automated Digital Electronic Control). Porsche placed limits on their liability exposure by setting a finite availability for the PFM Mooney engine, all of which were eventually removed from their M20 airframes and returned to Porsche.
Inte alla blev av med sina motorer, men rätt många. Man kan undra hur många av de 41 tillverkade Mooney PFM som fortfarande är flygvärdiga. Är det fler en ett dussin? Flera har skrotats och ett antal har konverterats av ModWorks i Florida och fått Continental IO-550-motorer på 280 hästar (samma som M20R Ovation). Fler skulle blivit konverterade om de inte blivit förstörda hos ModWorks när orkaner gång på gång hemsökte Punta Gorda sommaren 2004.
Se här för mer Porsche Aviation.
Kanske var PFM 3200 egentligen bättre passande i den mindre Mooneykroppen? Kanske utfallet hade varit bättre om Porsches ekonomiska status sett ljusare ut? Det var rätt turbulent i ledningen i Porsche dessa år och under 90-talet var biltilverkaren i svår kris. 1993 kom Wiedeking på plats som ny chef och påbörjade en genomgripande omdaning av företaget, som när sekelskiftet passerades hade blivit en framgångssaga. Men det är en annan historia.
Till bilden hör självklart även det som hände hos Mooney. De som var ägare, ett franskt consortium med Alec Couvelaire (fransk agent för Mooney och dessförinnan tidig Learjet-försäljare) och Armand Rivard i spetsen, tänkte på produktutveckling i en annars stagnerad allmänflygindustri. De förde samman en amerikansk tillverkare med en bra produkt med nya europeiska partners. Det här kom att ge resultat i ett par treställiga förkortningar: PFM och TBM.
Avslutningsvis, här nedan kommer en av de bästa artiklarna i ämnet Mooney PFM som jag minns från tiden då det begav sig. Kolla in Flying och dess utgåva från januari 1988. Vältummad, och läst flera gånger. För det här var drömmen. Man tillhör väl den lilla generation inom flygsfären som går igång på PFM och Swiftfury...
