Bildpotpurri - 43
Noorduyn Norseman Mk.IV SE-EGF troligen fotograferad på Notodden runt 1975. Flygplanet hade även tidigare en norsk historia, men var 1964-75 inregistrerat i Sverige och då ägd av Firma Fjällflyg Bröderna Granqqvist i Kiruna.
SE-EGF avregistrerades den 3 juli 1975 som såld till Norge. Sedan några månader hade Norsemannen då varit i Norge och var reserverad LN-DAH. Detta kom dock inte bli något med, utan flygplanet packades på Notodden i juli samma år och skickades till Kanada. Därefter försvinner denna Norseman in i historiens dunkel.
Denna gång blir det ett lite annorlunda bildpotpurri. Normalt brukar jag hämta bilderna från facebookflödet, men inte denna gång. Dessa bilder hittade jag på en gammal hårdisk och tänkte...äh, jag bara slänger ut dem med lite spontan text. Sagt - och härmed - gjort!
Fairchild F-24R-46A Ranger SE-EGG ses här fotograferad gissningsvis av Eino Ritraranta på Helsingfors-Malm i slutet av 60-talet. Flygplanet var registrerad SE-EGG 1966-69, då ägd av G Innala i Haparanda. Blev OH-FCT och en bit in på 70-talet verkar flygplanet modifierats med en annan motor (Lycoming?). Status idag?
En gång var flygplanet inregistrerad i Sverige som SE-BCH - kolla denna annons från Ostermans Aero 1947.
En gång var flygplanet inregistrerad i Sverige som SE-BCH - kolla denna annons från Ostermans Aero 1947.
Tipsy T.66 Nipper II SE-FUT cirka 1974. Detta lilla flygplan importerades begagnat från Schweiz 1973 och hade bara luftvärdighet under två år. Under renovering sedan många år inom EAA och finns numera hos Peter Curwen i Linköping. Sist jag såg SE-FUT var Nippern inte längre blå, utan gul.
Förutom SE-FUT har några andra exemplar av det lilla begiska flygplanet figurerat i Sverige: SE-CWH, SE-EGC och SE-XPF.
Förutom SE-FUT har några andra exemplar av det lilla begiska flygplanet figurerat i Sverige: SE-CWH, SE-EGC och SE-XPF.
Hillerströms/Hilairs Douglas DC-3D SE-CFW på Bulltofta cirka 1970. Rederikoncernen Hillerström i Helsingborg övertog flygplanet från Anders Rogberg t/a Capella Air Charter som återimporterat det från Österrike. Notera att målningen i huvudsak fortfarande Austrian Airlines. Dess registrering var OE-LBD.
SE-CFW hade tidigare, 1957-63, använts av Linjeflyg och innan dess hos DDL/SAS som OY-DCY.
1970 var SE-CFW med i en dansk långfilmskomedi som hette Rend mig i revloutionen! Om detta har jag tidigare bloggat - se till exempel Grön Fox Whiskey - 3. Från ett tidigare Grön Fox Whiskey-inlägg:
SE-CFW såldes till belgiska Delta Air Transport 1971 och hade levererats till Antwerpen ett par månader tidigare då kärran råkade ut för en kollision med en intaxande SF.260. Därefter var det defenitivt slutfluget för denna DC-3, skroten nästa - det tomma vraket hamnade sedan ett tag på en lekplats.
Från början var Delta:s anskaffning inte styrt av något annat faktum än att man behövde reservdelar till DC-3. Och SE-CFW behövde nya vingbultar - ersätta de som fäster yttervingarna med the central wing som slutar precis utanför motorgondolerna - ett jobb som skulle kosta mer än vad en DC-3 var värd i Europa 1971. Så Hilair sålde hellre Fox Whisky än ta den ekonomiska smäll som detta jobb skulle ha medfört.
Annars var flygplanet varken gammalt (tillverkad 1946 och aldrig brukad militärt), eller hade anmärkningsvärt mycket flygtimmar, för att vara en DC-3.
Det tillverkades för övrigt endast 28 stycken DC-3D och fyra stycken har figurerat i Sverige; SE-CFT, SE-CFU och SE-CFW samt SE-EGR.
SE-CFW hade tidigare, 1957-63, använts av Linjeflyg och innan dess hos DDL/SAS som OY-DCY.
1970 var SE-CFW med i en dansk långfilmskomedi som hette Rend mig i revloutionen! Om detta har jag tidigare bloggat - se till exempel Grön Fox Whiskey - 3. Från ett tidigare Grön Fox Whiskey-inlägg:
SE-CFW såldes till belgiska Delta Air Transport 1971 och hade levererats till Antwerpen ett par månader tidigare då kärran råkade ut för en kollision med en intaxande SF.260. Därefter var det defenitivt slutfluget för denna DC-3, skroten nästa - det tomma vraket hamnade sedan ett tag på en lekplats.
Från början var Delta:s anskaffning inte styrt av något annat faktum än att man behövde reservdelar till DC-3. Och SE-CFW behövde nya vingbultar - ersätta de som fäster yttervingarna med the central wing som slutar precis utanför motorgondolerna - ett jobb som skulle kosta mer än vad en DC-3 var värd i Europa 1971. Så Hilair sålde hellre Fox Whisky än ta den ekonomiska smäll som detta jobb skulle ha medfört.
Annars var flygplanet varken gammalt (tillverkad 1946 och aldrig brukad militärt), eller hade anmärkningsvärt mycket flygtimmar, för att vara en DC-3.
Det tillverkades för övrigt endast 28 stycken DC-3D och fyra stycken har figurerat i Sverige; SE-CFT, SE-CFU och SE-CFW samt SE-EGR.
Mitsubishi MU-2B-20 SE-FGO på 2. Stationskompaniets F 10:s platta på Barkåkra AFB, Ängelholm, vid den Skandinaviska flygutställningen som arrangerades i maj 1970 på flottiljeområdet där F 10 huserade.
Muan importerade av svenske agenten Maj-Flyg i slutet av 1969. Två år senare överfördes ägarskapet till AB Otto Hillerström (Hilair) i Helsingborg. Notera rederiets flagga på fenan. I slutet av 1973 tog Svensk Flygtjänst/Swedair över och SE-FGO blev ombyggd till målbogserare. Runt 1990 hade SE-FGO tjänat ut och användes därefter som motorbock på Skavsta av Nyge Aero. Numera tror jag att det mesta av SE-FGO finns på Ljungbyhed.
Erco Ercoupe 415 D SE-BFY fotograferad i Halmstad runt 1970. En av det cirka dussinet som importerades nya till Sveriger efter andra världskriget. Efter att ha varit baserad i Halmstad under ett antal år, kom SE-BFY att 1968 inköpas av Lennart "Svedino" Svedfeldt. Han flög med det fram till 1976, då det forslades till Höganäs för en tänkt översyn, som dock aldrig blev av. SE-BFY kom att finnas nedmonterad i Höganäs under lång tid och för tio år sedan blev vingarna förstörda i en hangarbrand. Sedan 2015 är Ercoupén på långlån från Svedinos Bil- och Flygmuseum till Göteborgs Veteranflygsällskap som f n håller på att restuarera flygplanet vid Aeroseum på Säve.
Muan importerade av svenske agenten Maj-Flyg i slutet av 1969. Två år senare överfördes ägarskapet till AB Otto Hillerström (Hilair) i Helsingborg. Notera rederiets flagga på fenan. I slutet av 1973 tog Svensk Flygtjänst/Swedair över och SE-FGO blev ombyggd till målbogserare. Runt 1990 hade SE-FGO tjänat ut och användes därefter som motorbock på Skavsta av Nyge Aero. Numera tror jag att det mesta av SE-FGO finns på Ljungbyhed.
Erco Ercoupe 415 D SE-BFY fotograferad i Halmstad runt 1970. En av det cirka dussinet som importerades nya till Sveriger efter andra världskriget. Efter att ha varit baserad i Halmstad under ett antal år, kom SE-BFY att 1968 inköpas av Lennart "Svedino" Svedfeldt. Han flög med det fram till 1976, då det forslades till Höganäs för en tänkt översyn, som dock aldrig blev av. SE-BFY kom att finnas nedmonterad i Höganäs under lång tid och för tio år sedan blev vingarna förstörda i en hangarbrand. Sedan 2015 är Ercoupén på långlån från Svedinos Bil- och Flygmuseum till Göteborgs Veteranflygsällskap som f n håller på att restuarera flygplanet vid Aeroseum på Säve.
