"Svarta faran" som blev SE-BEE
En gång i tiden känd som Svarta faran, men här i en helt annan kostym: Ercoupé 415-C SE-BEE utställd när Värnamo Flygklubb arrangerade flygdag i mitten av juni 1986. Nästa bild tog Inge Bergström på samma ställe den 17 maj 1970 och den föreställer samma Ercoupé. På den tiden var den känd som N99991, Svarta faran. Självklart har maskinen en rätt intressant historik...ja, tillräckligt för att det ska bli ett blogginlägg.
I landningen gick bromsen sönder och inte nog med det - militären tog det mystiska flygplanets ankomst som en kuppförsvarsövning och anlände med dragna vapen. Egenligen var det på den tiden inte tillåtet med utländska medborgare och utländska flygplan på Ränneslätt, men när de väl hörde att piloterna var svenska så drog sig militären tillbaka.
Bromssystemet på Svarta faran var plockat från en havererad MFI-9. Det repererades nu lite provosoriskt med hjälp av lite delar inköpta hos en lokal järnhandlare; slangkämmor, kopparrör och klen plastslang. Att notera var också att Ercoupen hade en extratank i baksitsen och denna var ihopkopplad med övriga bränslesystemet via en slang fasttejpad utmed vingen till det "ordinarie" tanklocket.
Det var en nobel instrumentpanel ombord: Tre VOR-mottagare och ingen som fungerade. Skicket på flygplanet kanske var sådär, en dag lär Svarta faran ha nödlandat tre gånger...
Återkommande mål för flygningar var ett företag utanför Oskarshamn, där man landade med maskinen på landsvägen som låg i direkt anslutning.
History Corner
Svarta Farna
Tony Smith writes: As you haven't heard from me for quite a while, I thought I'd let you know I'm still here! In your Newsletter No.27 (May 2010; shows how far behind I am), you ran an ad for Ercoupe SE-BEE.
This has had a bit of a chequered history so I thought you may be interested in a bit of detail.
ERCOUPE 415-C SE-BEE (c/n 2614)
Manufactured 1946 and initially registered NC99991; re-registered N99991 in 1949 and subsequently fitted with a Continental C-85 engine in place of the original C-75.
Purchased by racing driver Arnold Sundquist for $2,600 in the mid-sixties and the C-85 engine replaced by a 100 hp Continental O-200. Owner and aircraft moved to Sweden in circa 1969. The colour scheme of matt black top-side, light blue under-side with US star insignia was retained and the aircraft flown for a few years with US marks (registration pending on USCAR of 1.1.73) by A.Sundquist but registered to his company, Partille Hårdkromverk AB, located in Partille near Gothenburg.
He had two accidents with N99991, the first on 8.2.69 at Kesjvn, Partille, reported as possibly a forced landing. The second accident happened when the aircraft landed on the ice on Lake Vdttern, Vdrnamo Beach, Motala (date not known). Recovered by the Fire Brigade but during the operation the tail section was pulled off. The Ercoupe was repaired with a tail unit from a scrapped Ercoupe, a new O-200 engine being fitted at the same time. Sold to G.Rosen, Vanersborg in 1974 but could not be flown in US marks as the US CoA had expired, so was grounded.
Sold in 1977 to a new owner in Lasca, subsequently being sold to two further owners before being purchased by Sven-Uno Anderson, Landeryo in 1982 for 15,000SKr. Due to corrosion, considerable restoration work was required including fabricating a new plastic engine cowling, a non-standard fuel system, brakes from a scrapped MFI-9 and returning the all-metal wings to fabric covered. Entered on the temporary register as SE-BEE 1.88 and the first flight after restoration was in 1990, being operated on a Permit. Named "Svarta Farna". Flew about 100 hours on a special permit before being transferred to the main register 23.8.94.
Any feedback or additional data would be most welcome!
Cheers – Tony Smith
Som beskrivet ovan så såldes flygplanet till Sven-Uno Andersson som hämtade det i Laxå. Här nedan berättar han om restaureringen (EAA-nummer 82) i lokalpressen.
1993 kom SE-BEE att utannonseras (se nedan) och i augusti året därpå registrerades planet på Kroksjöns Kontrollhönseri H Nilsson & Co HB i Skellefteå. Jag tror att Ercoupén fortfarande finns kvar hos familjen Nilsson i Skellefteå. Man anar att det säkert finns mer att berätta om Svarta faran...
