Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

1975 - det är året då Vietnamkriget slutar och USA har börjat föra en utrikespolitik som betydligt mjukare. För första gången kan man påstå att initativet inte längre ligger hos väst utan hos öst - Sovjetunionen är supermakt nummer 1! Dess flotta har under de senaste decinierna vuxit rejält och visar sig nu på alla världens hav.

I november detta år hände något mycket märkligt i Östersjön - ryssarna beskjuter och bombar en av sina egna fregatter! En händelse som utspelar sig bara fyra-fem mil från Gotland, eller om man så vill bara någon timmes gångtid med fartyget. Namnet? Storozhevoy, en fregatt i Krivak I-klass som bara har ett par år på nacken. Det hade byggts vid Yantar-varvet i Kaliningrad och tagits i tjänst av Östersjöflottan den 30 december 1973.

Händelsen brukar sägas ha inspirerat Tom Clancy till att skriva Jakten på Röd Oktober. Men det man kanske först trodde handlade om ett avhopp från öst av gigantiska mått, var istället frågan om något helt annat...

Detta skedde dagarna efter firandet av årsdagen för den ryska revolutionen och den politiske officeren ombord på Storozhevoy, Valerij Michajlovič Sablin, hade tagit över fartyget. Storozhevoy hade deltagit i firandet Riga och Sablin avsåg nu att med fartyget ta sig till Leningrad och där "elda massorna" för att få igång en ny revolution. Han ansåg att Sovjetunionen hade blivit genomkorrumperat och man måste tillbaka till de kommunistiska rötterna.

Den ryska flottan hade spelat en viktig roll historiskt på vägen till det som skulle bli Sovjetunionen, men även i dess första tid, och på dessa känslor ville Sablin spela. Det var inte konstigt att Sablin hade ordnat en filmvisning av Pansarkryssaren Potemkin för besättningen, medan han låste in fartygets befälhavare...

I hamnen i Leningrad skulle Storozhevoy ankra upp bredvid museifartyget och revolutionsikonen, kryssaren Aurora. Detta var planen för Sablin, men så långt kom han inte. Det är ändå en mycket spännande kalla kriget-historia och här finns två olika dokumentärer inbäddade. Se dem så får ni veta vad som hände...



I skydd av mörker och dimma tog man sig ut från Rigabukten på natten den 9 november. Efter sig hade man snart en hel del av Östersjöflottan och en stor mängd flygplan. Väl ute på Östersjön passerar man en civil farled och med tanke på den obefintliga sikten slår man på radarn....vilket ger "uppådet" ett tacksamt fix - Storozhevoy är hittad!

Nästa dokumentär...

 

Dramats upplösning kom som sagt ske på internationellt vatten, inte långt från Gotland. Hans Jakobsson skrev om denna händelse på sin blogg för några år sedan - jag rekomenderar varmt läsning av inlägget Jakten på stormfågeln.
 
Dessutom publicerade Sjöhistoriska Samfundet 2005 en högintressant text skriven av Lars Ericsson i Forum Navale Nr 61 (s.6 till 16). Han skriver i slutet följande:

Vad hade hänt om Storozjevoj hade tagit sig in på svenskt vatten? Det vet vi inte men händelsen visade hur snabbt en ö med Gotlands läge kunde dras in i en kris med svåra militära och säkerhetspolitiska implikationer.

Nu slapp svenska myndigheter att hantera en sådan skarp kris. Istället fick man koncentrera sig på att möta pressens spekulationer om vad som hade hänt.
 
Är det här som man gärna tänker på det engelska uttrycket Food for thought? Ett par månader efter den inträffat publicerade Expressen en första artikel om händelsen.

Men det finns ytterligare incidenter - med bäring på Sverige - som betydligt konkretare har inspirerat Jakten på Röd Oktober. Jag har för avsikt att vid ett senare tillfälle återkomma till det.

Avslutningsvis kommer här en bild på Storozhevoy tagen 1991. Fartyget bar vid myteriet bognummer 500, vilket ändrades efter reperation. 1993 gav för övrigt Wilhelm Agrell ut en bok just med titeln Krivak 500...