Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Bland sällsamma företelser som genom historien förekommit  bland "allmänflygets fåglar" finns exempelvis den franska varianten av Beech Baron. Har ni tänkt på att en högburen adelsman eller kunglighet saknas i Beechcrafts namn? 
 

Utvecklingen av Marquis började när SFERMA (Societe Franqaise d’Entretien and de Reparation de Materiel Aeronautique) modifierade en Beechcraft Travel Air med två Turbomeca Astazou IIJ-turbopropmotorer på 450 hästar och Ratier-Figeac:s trebladiga propellrar. Flygplanet (No.1 F-WJHC) kom i luften den 12 juli 1960 med Jacques Lecarme vid spakarna. Det fick ett nytt bakre styrverk som baserades på Beechcraft Baron vilken hade flugit för första gången i februari 1960. Den nya franska typen fick namnet Marquis.
LEL tog denna bild på F-WJHC vid Parismässan 1963.

 

Beechcraft hade backat upp projektet redan från början och skickade SFERMA två Baron-skal, vilket den senare färdigställde till Marquis A-standard. Dessa fick de franska testregistreringarna F-WJSI (No.2) och F-WJSJ (No.3).

Efter det att certifiering hade genomförts kom det första serietillverkade exemplaret (No.4, D-ILFA) levereras till Beechcrafts tyska återförsäljare Travelair GmbH i Bremen den 23 juli 1962. Ett flygplan (No.9, F- BKOP) i den första delserien, som omfattande tio flygplan, skickades till USA för att användas för FAA-cerifiering. Denna utfärdades den 6 mars 1963.
Efter det att den första delserien färdigställts påbörjades en ny batch som planerades omfatta 25 flygplan. Bland annat offerades en målbogserarversion till Schweiz.

Tyvärr vek marknaden, delvis antagligen beroende på att Beechcraft själva introducerade sin King Air. Att den franska Markis-Baronen saknade tryckkabin var nog även det en nackdel. Dessutom lär ljudnivån inne i Marquis' kabin varit lindrigt sagt hög. Tillverkningen av Marquis avslutades 1966 när No.19  fanns på bandet - denna blev aldrig färdigställd.  

För den som vill förkovra sig lite mer i denna markis, och har lust att öva på franskan, rekomenderas följande läsning.
 
Två Marquis (No.2 F-BJSI och No.10 F-BLLP) har senare blivit utrustade med ännu starkare motorer. Först med Astazou XII på 741 hästar och därefter Astazou XIV på 921 hästar. F-BJSI användes för övrigt för att sätta några rekord 1964-65, bland annat noterades genomsnittshastigheten 522,68 km/h på en 500 kilometers bana.  
 Den andra, F-BLLP, lär varit den sista Marquis som flögs, enligt uppgift utgick luftvärdigheten 1987. Bilden nedan är från 1976 och av texten på motorn att döma är planet försett med Astazou XIV J. F-BLLP har på senare år fått ny fransk historisk registrering F-AZLP och finns bevarad hos l'association Antilope i Montpellier. Den nya registreringen kan ses som en fingervisning om att man har ambitionen att få markisen i luften igen.