Skroten i Kolbäck 1973
Som en överraskande bonus fick jag ett underlag skickat från Lia med matrial från ett besök på de svenska flygplansskrotarnas skrot nummer ett, den i Kolbäck! Man tackar och bockar...och väl bekomme, bloggläsare.
Mina tidigare publicerade gästinlägg om skrotade militärflygplan har hittills handlat om vad som funnits på olika flygflottiljers brandövningsplatser. Denna gång kommer det inte att handla om räddningsövningsobjekt, utan serien med inlägg på temat avrundas här med några bilder från en plats där de flesta kasserade flygplan till sist hamnade.
Bilderna är tagna en råkall och gråmulen dag i början av november 1973 hos återvinningsföretaget Kolbäcks avfallråvaror AB i Kolbäck. Här hamnade hundratals, kanske rent av fler än tusen, av Flygvapnets kasserade flygplan. Vid tiden för besöket var jag 15 år och redan då väldigt intresserad av skolflygplanet Sk 16 Harvard. Hade året innan, på långt avstånd och dessutom från från fel sida av staketet, sett åtskilliga av dem uppställda utanför CVMV-hangaren på Hässlö. Där skedde demonteringen av flygplanen före vidare transport till Kolbäck.
Tillsammans med min gode vän SuperEchoChris övertalades vår gemensamma bekant Hasse, som hade både körkort och en urgammal Saab, att åka till Kolbäck för ett "studiebesök". I den flyghistoriska tidskriften Kontakt hade det nämligen stått att det var där många av Flygvapnets sista Sk 16 skrotades.
Framme i Kolbäck stod det klart att vi kommit rätt när ett långtradarsläp lastat med en Lansen-kropp syntes uppställd i ett industriområde. Vi gick in genom grindarna och förklarade artigt vårt ärende för en ur personalen. Efter viss tvekan bad han oss följa med in på ett kontor och ringde chefen. Det gavs klarttecken till att under försiktighet, det var lätt att skada sig bland all skrot, röra oss på området. Det gavs även tillåtelse till att fotografera, men först efter löfte om att vi inte tillhörde någon skandalsökande tidning eller liknande .
Till min besvikelse fanns det bara tre Sk 16 kvar. Resterna av de övriga hade sålts till ett skrotföretag i Finland för återvinning av metallen. Nåja, det fanns mycket annat att titta på också. Rester av J 29:or, J 34 Hunter, Lansen och någon havererad Draken. Allt låg i stora högar tillsammans med diverse annat metallskrot.
Sk 16-flygplanen kunde enkelt identifieras som 16036, 16095 och 16097. Det som återstod av dem var bara kropparna, varav bara den förstnämnda stod på landstället. De två andra hade inte mittvingen kvar och låg vräkta över och bredvid 16036.
Dessa Sk 16 Harvard byggdes i Kanada under andra världskriget och användes till flygutbildning på olika baser landet. Efter kriget såldes de som överskottsmateriel och hamnade i Sverige. Sk 16 köptes i tre omgångar mellan 1946 och 1950. 16036 ingick i det första köpet, de övriga två i den andra omgången. Tvärtemot vad många tror, så har faktiskt merparten av alla Sk 16 aldrig flugits vid Krigsflygskolan på Ljungbyhed. Men alla dessa tre har det, och de fanns där i gul färgsättning från 1947 och fram till mitten av 1950-talet, då de även blev kamuoflagemålade i olivgrönt med ljust blågrå undersida.
16036 hamnade på F 8 i Barkarby, för att senare överföras till Kalmar-flottiljen F 12. På F 8 märktes det med 36 på fenan, men det är inte känt vad det fick för nummer när nya nummersystemet infördes 1964. På F 12 kallades det för Ludvig 72 tills det kasserades i november 1970.
Flygplanen 16095 och 16097 hamnade på F 13 i Norrköping, där det märktes med nummer 95 respektive 97 på fenorna. Även dessa kasserades 1970.
Lyckades inte identifiera någon J 34 Hunter, men Lansen på trailerflaket var A 32A nummer 32067. Ett flygplan byggt 1956 och tillhört F 17 i Ronneby som blå Kalle och Quintus 13. Flygplanet kasserades i maj 1973.
J 29:orna låg inklämda bland stora mängder skrot och det finns bara enstaka nummer som går att utläsa på bilderna.
Vet inte hur många år Kolbäcksföretaget köpte upp Flygvapnets kasserade flygplan, men det började antagligen redan på 1950-talet. Drar den slutsatsen efter ett kort sammanträffande med chefen, som jag tyvärr glömt namnet på, fem år efter mitt besök. Jag var då värnpliktig på F 11 i Nyköping och vi möttes i samband med att jag fotograferade några av de kasserade S 32C Lansen som demonterades av företagets personal. Chefen berättade nämligen, med ett leende, hur lätt det hade gått att elda upp J 30 Mosquito på Hässlö när de skrotades. Själv kunde jag inte le åt detta, väl medveten om att det inte finns någon J 30 bevarad, men höll mina tankar för mig själv. Det var ju inte skrotfirmans fel att enstaka exemplar av J 30 och andra nu högt eftertraktade flygplanstyper aldrig sparades till eftervärlden. Fick också veta att han räknade med att börja skrota Viggen omkring 1995-97 eller något i den stilen, minns inte exakt vilket årtal han nämnde.
Att det skrotades Sk 16, Tunnan, Lansen och Draken tyckte jag var naturligt, de var gamla och hade tjänat ut sitt syfte. Att tänka på Viggen-skrotning kändes konstigt. 37:an var ju det modernaste som fanns, fortfarande ny och leveranserna av spanings-Viggen pågick för fullt. Jakt-Viggen var fortfarande på provstadiet. Åren går, nu är även Viggen-systemet historia. Viggen-flygplanen har återvunnits av Stena Metall och det är nog bara Viggen som har havererat under de första åren som kan ha hamnat i Kolbäck.
Någon bloggläsare som vet mera, har minnen och bilder?
