Tio år med Ellen
...med Ellen Key alltså, också känd som November Kilot.
Det är exakt på dagen tio år sedan som dessa bilder togs i Roskilde (EKRK) - SE-LNK hette på den tiden OY-BHB.
Nils och jag bordade den av honom redan sålda Mooney 201 SE-LCL en rejält blåsig eftermiddag, det var snabba ryck nämligen. Tror att han hade hittat denna danskregistrerade Mooney 252 med TTSN 1285 gångtimmar i en annons dagen innan, bytt några fax (this was i det närmaste pre-email-days) och ringde mig på morgonen: "Vad-gör-du-häng-med-till-Roskilde!"
Säljare var den före detta ordföranden i KDA, Per Brüel, en fascinerande liten farbror på 84 vårar. Nu hade doktorn sagt att han inte fick flyga mer på grund av att synen blivit sämre, därför skulle OY-BHB säljas. Brüel hade haft flygplanet sedan slutet av 1992 då han köpte det från dess förste ägare, Peter Lyngdorf. Mooney M20K 252 TSE OY-BHB (c/n 25-1016) levererades ny från Kerrville, Texas, till Lyngdorf i mars 1986.
Brüel pratade för övrigt minst lika bra svenska som Nils och bloggisten (vänta nu, till och med bättre. För vi snackar väl snarast småländska?). Förklaringen till detta var att han forskat vid Chalmers i Göteborg på 40-talet...och om jag inte helt missminner mig även tagit sitt motorcert i Sverige vid denna tid. Han är för övrigt också hedersdoktor vid Chalmers. Per Brüels doktorsavhandling handlade om rumsakustikproblem...och på den vägen fortsatte det: Att konstruera instrument med mera för att mäta akustik och vibrationer - en verksamhet som gick lindrigt sagt bra.
Via sina bolag Brüel & Kjær A/S och Brüel Acoustics ApS hade han ägt ett antal flygplan, till exempel Piper Aztec (som han flög tur och retur till Hong Kong med i slutet av 60-talet...över Sovjetunionen!) och flera Beech King Air. Dessutom hade han privat även en Laverda-byggd F.8L Super-Falco, OY-BKC, som han köpt ny 1968.
Falcon skulle han behålla sa han. Tanken var att han skulle ihop med en annan groundad pilot - hjärtat var orsaken i det fallet - försöka utverka specialtillstånd att fortsätta flyga denna kärra tillsammans. Han hade ett friskt hjärta och den andre fullgod syn, det "överlappar" var deras tanke. Sommaren 2000 var dock även OY-BKC utannonserad.
Efter lite överväganden så slog Nils till - köpte Mooneyn. Egentligen var det inte så mycket att tveka på - priset var attraktivt, detta var ett klipp! En vecka senare var vi tillbaka på Sjælland.
Det hela firades med en trevlig middag på Hotel Marina i Vedbæk på kvällen. Dagen därpå var vi hemma i Brüels egenritade villa i Holte och det formella stökades över samt pengar bytte händer. Det fanns en högst noterbar vurm för det italienska i huset, till exempel i vinkällaren...och i garaget stod flera Lancia. Dessutom hade Brüel samlat på sig en och annan Nimbus-motorcykel, dansk som han var.
Den 20 oktober 1999 blev Mooneyn reserverad som SE-LNK och den 27:e samma månad ferrades hon Grønholt (EKGR) - Axamo (ESGJ). Det var alltså så här det gick till när denna kärra blev November Kilot...eller Ellen K. Idag har hon cirka 2050 flygtimmar "på skrovet".
Det är exakt på dagen tio år sedan som dessa bilder togs i Roskilde (EKRK) - SE-LNK hette på den tiden OY-BHB.
Nils och jag bordade den av honom redan sålda Mooney 201 SE-LCL en rejält blåsig eftermiddag, det var snabba ryck nämligen. Tror att han hade hittat denna danskregistrerade Mooney 252 med TTSN 1285 gångtimmar i en annons dagen innan, bytt några fax (this was i det närmaste pre-email-days) och ringde mig på morgonen: "Vad-gör-du-häng-med-till-Roskilde!"
Säljare var den före detta ordföranden i KDA, Per Brüel, en fascinerande liten farbror på 84 vårar. Nu hade doktorn sagt att han inte fick flyga mer på grund av att synen blivit sämre, därför skulle OY-BHB säljas. Brüel hade haft flygplanet sedan slutet av 1992 då han köpte det från dess förste ägare, Peter Lyngdorf. Mooney M20K 252 TSE OY-BHB (c/n 25-1016) levererades ny från Kerrville, Texas, till Lyngdorf i mars 1986.
Brüel pratade för övrigt minst lika bra svenska som Nils och bloggisten (vänta nu, till och med bättre. För vi snackar väl snarast småländska?). Förklaringen till detta var att han forskat vid Chalmers i Göteborg på 40-talet...och om jag inte helt missminner mig även tagit sitt motorcert i Sverige vid denna tid. Han är för övrigt också hedersdoktor vid Chalmers. Per Brüels doktorsavhandling handlade om rumsakustikproblem...och på den vägen fortsatte det: Att konstruera instrument med mera för att mäta akustik och vibrationer - en verksamhet som gick lindrigt sagt bra.
Via sina bolag Brüel & Kjær A/S och Brüel Acoustics ApS hade han ägt ett antal flygplan, till exempel Piper Aztec (som han flög tur och retur till Hong Kong med i slutet av 60-talet...över Sovjetunionen!) och flera Beech King Air. Dessutom hade han privat även en Laverda-byggd F.8L Super-Falco, OY-BKC, som han köpt ny 1968.
Falcon skulle han behålla sa han. Tanken var att han skulle ihop med en annan groundad pilot - hjärtat var orsaken i det fallet - försöka utverka specialtillstånd att fortsätta flyga denna kärra tillsammans. Han hade ett friskt hjärta och den andre fullgod syn, det "överlappar" var deras tanke. Sommaren 2000 var dock även OY-BKC utannonserad.
Efter lite överväganden så slog Nils till - köpte Mooneyn. Egentligen var det inte så mycket att tveka på - priset var attraktivt, detta var ett klipp! En vecka senare var vi tillbaka på Sjælland.
Det hela firades med en trevlig middag på Hotel Marina i Vedbæk på kvällen. Dagen därpå var vi hemma i Brüels egenritade villa i Holte och det formella stökades över samt pengar bytte händer. Det fanns en högst noterbar vurm för det italienska i huset, till exempel i vinkällaren...och i garaget stod flera Lancia. Dessutom hade Brüel samlat på sig en och annan Nimbus-motorcykel, dansk som han var.
Den 20 oktober 1999 blev Mooneyn reserverad som SE-LNK och den 27:e samma månad ferrades hon Grønholt (EKGR) - Axamo (ESGJ). Det var alltså så här det gick till när denna kärra blev November Kilot...eller Ellen K. Idag har hon cirka 2050 flygtimmar "på skrovet".
