MFI och Biafra - 1
MFI-9B SE-EUF på ESMC.
Jag skrev en gång i tiden en uppsats i historia om Carl Gustaf von Rosen med fleras insatser med MFI-9B på utbrytarstaten Biafras sida i kriget mot Nigeria under 1969. Vartefter tillkom en hel del nya uppgifter och uppsatsen omarbetades till en artikel som publicerades i slutet av 1999 - 30 år efter flygningarna i Biafra.
Texten har nu återigen blivit föremål för en revidering...
Nigeria under 60-talet
Nigeria var administrativt uppdelat i olika regioner: Northern Region bestod mestadels av stammar där islam var (är) förhärskande religion - den största av dessa hette Hausa. I Western Region dominerade Yoruba-stammen och i Eastern Region hette den största stammen Ibo. Efter det att britterna lämnade landet 1960 kom snart stammotsättningarna i öppen dager. Man bildade ytterligare en region, Midwest, för att skilja Yoruba och Ibo.
Den unga federationen fick stora problem med korruption och ekonomisk kräftgång. Inte oväntat kom en militärkupp i januari 1966. Ur kaoset som kuppen förde med sig trädde generalmajoren Johnson Aguiyi-Ironsi fram som landets nye starke man. Ironsi var Ibo och gjorde misstaget att bara välja sin betrodda ur sin egen stam.
Misstänksamheten mot Ibo's kom därför att öka bland de andra folkgrupperna och förföljelser av dem drev många på flykt tillbaka till hemtrakterna i Eastern Region.
I juli 1966 kom en ny kupp där cirka 200 Ibo-officerare mördas, däribland Ironsi. Ny ledare blev nu stabschefen Yakubu "Jack" Gowon, detta mycket på grund av att han helt enkelt var den högste militären kvar i livet i Lagos. Han accepterades fullt ut av de flesta med ett undantag; Eastern Regions militärbefälhavare Chukwuemeka Odumegwu Ojukwu kunde samarbeta med honom för att få ett slut på oroligheterna men erkände honom inte som befälhavare. Detta för att den seniora rangordningen inom armén därmed skulle vara satt ur spel - det fanns sex officerare listade högre än Gowon, däribland Ojukwu.
Tonen mellan den federala regeringen och Ojukwu kom under hösten bli alltmera ansträngd. Regeringen hade misslyckats med att få bukt med kravallerna. När en ny våg av massakrer på Ibo's kom i oktober 1966 spädde detta ytterligare på det dåliga tillståndet i Nigeria. På våren 1967 ombildade Gowon Nigerias regioner till 12 mindre delstater samt införde undantagstillstånd. Bland annat skulle Eastern Region delas upp så att kustremsan blev de nya delstaterna River State och South East State. Dessa områden var väldigt oljerika och regionsledningen skulle i och med uppdelningen förlora kontrollen naturrikedomarna. Några dagar senare, den 30 maj 1967, kom Ojukwu svara med att utropa den nya staten Biafra.
Utbrytarstaten Biafras flagga.
Inbördeskriget blossade upp under sommaren och i början skördade Biafra stora framgångar. Men snart förbyttes offensiven till defensiv. I slutet på maj 1968 intog de federala trupperna Port Harcourt och behärskade därefter kusten, med oljekällorna, igen. Från och med då gick kriget in i en utnötningsfas som kom att sträcka sig till utbrytarstatens kapitulation i januari 1970. Att Biafra i överhuvudtaget kom att existera så länge berodde helt och hållet på att man luftvägen kunde få in vad man behövde.
Nigeria kom i konflikten att backas upp av Storbritannien och Sovjetunionen medan Biafra fick hjälp från Frankrike (Operation Mabel var "arbetsnamnet" för det franska vapenstödet), Portugal, Sydafrika och Kina. Det skall dock klargöras att volymen på vapenhjälpen till Nigeria var mångdubbelt större.
Luftbron
Kort efter Port Harcourts fall, som också hade den sista av Biafra behärskade flygplatsen, kom man att färdigställa en ny landingsstripp bestående av ett rakt parti av landsvägen mellan Uli och Ihiala. Strippen har ofta kallats Airfield Annabelle, men oftast säger man kort och gott bara Uli. Vägsträckan som iordningställdes var närmare 2 400 meter lång och 23 meter bred och förstärktes att tåla flygplan som vägde upp till 75 ton.
Utöver Uli fanns även periodvis även andra landingsstrippar, till exempel Awgu, Airfield Agnes (Obilagu/Obi-strippen) och Uga. Den sistnämnda kom att utnyttjas mest för vapentransporter och låg cirka 25 km norr om Uli. Men det var dock Uli som svalde större delen av flygtrafiken på Biafra och fick ett stort symbolvärde under återstoden av kriget.
Den mest kände entreprenören i tidigaste skedet av luftbron torde "Hank" Warton ha varit. Under 1967-68 flög hans Lockheed Super Constellation's flera turer i veckan från Portugal - via Sao Tomé - med främst vapen, men även en del förnödenheter och personbefodran. 
Flygningarna till Uli utfördes så gott som uteslutande i mörker och var förenade med stora risker. Bland annat gick en av Warton's Constellation åt i ett haveri under inflygningen i ett tropiskt oväder natten mellan den 30 juni och 1 juli 1968 (Befälhavare ombord var Augie Martin, en skapligt känd amerikan som under andra världskriget hade varit en av de så kallade Tuskegee Airmen.).
För att kunna få landa var man tvungen att ha nattens speciella kod. Detta för att banljusen skulle tändas och att biafranerna inte skulle skjuta. På något sätt hade gun-runner'n Warton lyckats ge sken av att hans "airline" (även ibland skämtsamt kallat Biafra Airways) var utbrytarstatens officiella på grund av att han hade monopol på koden och därmed flygningarna till och från Biafra. Riktigt så var inte fallet.
Fortsättning följer...
Läs gärna en bra artikel om Warton och flygningarna från Sao Tomé - börja med att klicka här. Filmen "Jesus Christ Airlines" kom 2001 och är väl värd att se, handlar just precis om flygningarna som utgick från Sao Tomé.
Ett citat från en artikel i TIME sommaren 1968:
"The runway is really only a section of the road between Uli and Mgbidi that has been widened to 75 feet. "That's a nice wide road," comments one flyer, "but a damned narrow runway." Airplanes' wheels have no more than a 20-ft. margin on either side. Wingtips brush treetops, and to avoid running out of runway, pilots reverse their propellers and "stand" on their brakes. Not infrequently, an incoming pilot discovers that the control tower has blithely sent a plane out above or below him."
Dansken Axel Duch var engagerad i luftbron större delen av tiden den existerade - han har en hemsida med bland annat några intressanta teckningar.
"May 29, 2007...Our entity, the Caué Association, Friends of São Tomé e Príncipe, a non-governmental and non-profit organization, is managing a proposal to be introduced to the Santomean Society and to its Government about to declare the remains of the two Lockheed Constellation aircraft ("Connies"), which are resting in the international airport of São Tomé (Africa), as national monuments and international inheritance for peace keeping. As you probably know, these two Constellations were used during the War of Biafra (1967-1969) within the relief air-bridge based in São Tomé Island to provide humanitarian resources to besieged Biafrans in the continent."
