MFI och Biafra - 3
"The magazine cover that made the world take notice."
Förberedelser
Tanken på stora, svårkamuflerade, jetflygplan inne i det alltmer krympande Biafra var för CG von Rosen tämligen absurd. Det skulle kräva mer underhåll och bränsle än man kunde skaffa samt långa hårdgjorda start- och landningsbanor - det vill säga, det skulle endast bli aktuellt att basera dem på Uli (eller Uga, som tillkom senare).
Julen 1968 var von Rosen officiellt i Etiopien, men i verkligheten var han återigen inne i Biafra, som under denna helg skulle åtnjuta ett eldupphör. Men vid en marknadsplats i Umuahia fick han själv vara med om ett nigerianskt flyganfall - detta tog von Rosen mycket hårt. Han hade redan innan pläderat för attacker med småflygplan mot de federala flygbaserna, men efter Umuahia-händelsen hade beslutet att också göra någonting, av allt att döma, mognat klart. Under hösten hade von Rosen engagerat hårt i arbetet för Biafra och rest världen runt för att väcka opinion mot Nigerias krigföring. I de nigerianska stridsflygplanen, hävdade han, satt legopiloter som fick extra betalt då de återvände utan sin bomblast. Om man kunde slå ut Nigerian Air Force (NAF) skulle dels inte terrorbombningarna kunna fortsätta, dels skulle luftbron säkras.
I augusti 1968 hade CG von Rosen kontaktat sin bekant H G "Jack" Wellmann i ärendet. Han hade varit stridsflygare i Luftwaffe under slutåren av andra världskriget och var nu chef hos den svenska Beech-agenten Travelair Scandinavia i Norrköping. Den 27 augusti 1968 startade Wellmann och Carl-Henrik Caedraeus från Bulltofta i den senares Beech Baron SE-EKZ. Planet var officiellt chartrat av Lutherhjälpen för att användas som sambands- och reläflygplan ifrån Sao Tomé.
Väl på plats studerade Wellmann den federala nigerianska arsenalen och föreslog därefter att man skulle använda en egen variant av den amerikanska COIN-metoden (COIN kommer från COunter INsurgence = ungefär motattack) som tillämpades i Vietnam. Där brukades i första hand helikoptrar för uppgiften men man skulle kunna använda vilken typ av mindre flygplan som helst.
MFI-9B Militrainer/MiniCOIN
Sommaren 1964 hade den förbättrade B-versionen av MFI-9 provats som vapenplattform för Bantam-robotar och raketer med mera på Hammars backar och Ravlunda skjutfält, inför militärer från ett dussintal länder. Då MFI-9B salufördes civilt som "Trainer" kallades den i militärt bruk för "Militrainer".
SE-EFM utställd på Paris-mässan 1965.
Åren 1966-67 "hyrköpte" flygvapnet tio exemplar såsom första "grovgallrings-skolflygplan", men typen befanns för trång och alla återlämnades (militär typbeteckning Fpl 801).
De tongivande inom MFI (Malmö Flygindustri), nians konstruktör Björn Andreasson och direktör Rudolf Abelin, fortsatte dock arbeta på sitt MiniCOIN-koncept. Den militärteknologiska utvecklingen hade de senaste två decennierna rusat iväg - detta hade gjort stridflygplanen snabba och komplicerade och inte lämpade för närunderstöd. Som exempel kunde man peka på amerikanarna i Sydostasien, vilka fick damma av trotjänare från andra världskriget som Skyraider eller beväpna skolflygplan som T-28 Trojan.
1964 var det år som CG von Rosen för första gången stiftade närmare bekantskap med MFI-9. Sommaren detta år praktiserade sonen Eric hos MFI och för sin praktikantlön hyrde han en "nia" så de bägge kunde göra en tur till Danmark. CG von Rosen lärde känna både Abelin och Andreasson efter detta.
Fortsättning följer...
