Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Nu vaknar man sådär meningslöst och oförskämt tidigt, pigg och glad med spänd förväntan på den kommande dagen .. ja, hela helgen. Lite samma känsla som beskrevs i det repriserade dagboksinlägget för några dagar sedan - och det finns kanske lite likheter, då och nu.

Peter och hans tjej Nicky tog sig upp hit i det 70-åriga Miles Falcon-planet igår, landade här halvsex. Vädret som de mött på vägen har lindrigt sagt varit dåligt, så det är banne mig en bedrift. Det har blivit en tradtion (har ju skett två gånger nu) att möta Peter efter landning med ett gäng ölburkar Falcon, därav en halv burk hälls på Miles-märket precis under fontrutan. En skrockfull cermoni? Kanske, men han är skönt galen. Är kanske förresten en förutsättning att få för sig att dra iväg på en expedition som denna?

Paul kom ner från Motala och var med på middagen igårkväll. Matnyttigt på alla vis. Peter berättade bland annat om sin nödlandning med sin Ryan PT-22 på Old Warden för en månad sedan. När man sitter i en jätterökfackla så borde man dra av Kinner-motorn. Inte han. Motorn är ändå körd och tio sekunder extra på full skaft var vad som behövdes för att nå banan. Det horibla är att han några veckor tidigare hade köpt en motor extra på ren spekulation. Så det första han utbrister till personen som sitter i den främre sittbrunnen när det börjar ryka och vartalet ilsket går upp, är:

- Don't worry, I got another engine....

Himlen är klarblå, inte ett moln kan anas. Kommer bli en bra dag. Snart börjar de röra på sig mot norr och Barkarby. Ytterligare en Miles - en Messenger från 1947 - flyger från norra Tyskland idag. Imorgon kommer en Miles Gemini från Skåne och en Mercury från Danmark. Fyra olika Miles på flight line på Barkarby på lördag alltså, inte vardagsmat - inte ens i UK. Mycket "på'n" där, men det är väl just för att det är just det: På.

Nils har bokat bord på Grill Ruby ikväll. Det är också "på". Kommer bli skoj! Något annat kan man inte på-stå...