Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

De senaste dagarna har, rent ut sagt, känts näst intill overkliga. Efter att ha fått Peter överförtjust i Visingsö (tre besök in alles) kom vi äntligen iväg i hans flygplan mot Skåne och Sebbarp vid klockan halvfem på torsdagseftermiddagen. Från början var tänkt att vi då ungefär skulle ha landat där. Men det gick som på räls och vi anlände 17.50, blev till och med mottagna i luften - Micke i sin Piper Cub ledde oss in till stråket.

Besöket började lite trevande. Peter berättade att han bland annat håller på att bygga en replika av en Fokker Dr.I, Röde baronens flygplan. Arbetet görs efter ett amerikanskt ritningsunderlag från 60-talet, som skiljer sig ganska markant från orginalet från 1917, av Paul Ford i UK. Man är i det närmaste klara och tror sig kunna flyga replikan under sensommaren på Old Warden. Den har en kuliss istället för en roterande stjärnmotor, bakom den döljs en hederlig 160 hästars Lycoming. Micke är ju en auktoritet vad det gäller bygga replikor av gamla flygplan - och när jag säger gamla, då menar jag så gamla de kan i överhuvudtaget bli. Hans två flygande Bleriot XI av modell 1910 vittnar ju till exempel om detta. Bland de projekt han just nu sysslar med finns en Fokker D.VII och  - just det: en Fokker Dr.I. Aldrig skulle han få för sig att sätta något annat än en motor av rätt sort i nosen av sina byggen. I fallet med Dr.I alltså en LeRhône type J eller Oberursel  UR II. Därför var han rätt måttligt impad av Peters bygge. Jag märkte att Peter inte gjorde det intryck som han är van att göra och att han ville att vi skulle åka vidare. Men utveckligen vände rätt snart. Visst var Peter rätt impad av vad som fanns att se under tillverkning och "in store". Helt plötsligt sa han till Micke ta en sväng med min kärra. Först så trodde Micke att han skämtade, men så tillade han att han kände sig rätt trygg då "Anyone who can fly the Bleriot can fly any of my aircraft."



Så först en sväng själv för Micke, sedan en kort skånerunda i junikvällen med frugan i baksätet. Inte så lite romantiskt i ett plan som kunde varit med i Mitt Afrika II...om den funnits någon bok/film med den titeln. Sedan blev vi erbjudna natthärberge på skånegården - vilket ställe! Jag hade visserligen varit här tidigare men denna treat var något jag inte förutsett. Som tack för att vi bo där ville Peter bjuda på en stadig middag. Innan man visste ordet av var bord bokat på Grand Hotel i Lund...


 
På fredagsmorgonen var dimman rätt tjock. Peter var missmodig, men jag var betydligt mer optimistisk. Och vid halvelvatiden startade vi mot Eslöv, en kort flygning på sex-sju minuter. Innan dess hade jag gjort en väderflygning tillsammans med Micke i Cub:en, så visst .. vi kunde startat tidigare. Vägen kan jag.

Hos Sten i Eslöv fixades tankning och en färdplan till Stauning, som sedermera fick ett nytt mål: Esbjerg. Anledningen till detta var att jag fick kalla fötter. Det visade sig att jag inte hade en säker skjuts tillbaka på lördag eller söndag. Så vad göra? Man fick ta det säkra före det osäkra och stanna. Därför kunde Peter flyga direkt till Esbjerg för att plocka upp den innan nämnde Paul Ford, som kom dit med Ryanair och sedan fortsätta söderut till Stauning. Visst, han var inte helt glad att jag hoppade av, men förstod min skäl.

Denna planändring gav mig ett geografiskt läge att utnyttja - att passa på att besöka Rasmus i Malmö. Så fick det bli. Börjande med att våldgästa Christer i Lund och handlade upp en del i klädesväg hos honom. Vi kollade på invigningsmatchen på kulturen innan vi åkte ner till Rasmus. Sedan händer det som alltid händer när dessa gentlemen återser varandra: En rätt våldsam konsumtion av maltdrycker.

Så det var lite som att ta det säkra före det osäkra när jag tog tåget hem i gåreftermiddag. Öl är hälsa, och hälsan ska man vara rädd om...



....och det är inget man bara kan blunda för.



Vår nye bäste vän Telly Savalas var med i helgen och sjöng/sa mest hela tiden Who loves ya, baby...

"Before embarking on a writing career, James Ellroy caddied for various celebrities, among them Telly Savalas (famed for his title role on the hit '70s series "Kojak").

"18 holes... it's 117 degrees," Ellroy recalled. "He's in all black: spandex, alligator black shoes. We walked fourteen holes. He doesn't say a word. In the middle of the fourteenth fairway, there's a dead gopher, belly up, like that. Belts him with the driver, says, 'Who loves ya, baby?'"

Det blev också en 100 dollar-sedel i dricks för Ellroy.