Steppens spakande med kamera - 8
Idag berättar Stefan "Steppen" Sonestedt om hur det var att flyga Jaktviggen. Skillnader mot den första Viggen-generationen, förändringar och modifieringar - hur var det att jobba med JA 37 under dessa år? Somliga säger att man skrotade Jaktviggen i förtid...
Kolla gärna in de tidigare inläggen Steppens spakande med kamera - 1, Steppens spakande med kamera - 2, Steppens spakande med kamera - 3, Steppens spakande med kamera - 4, Steppens spakande med kamera - 5, Steppens spakande med kamera - 6 och Steppens spakande med kamera - 7.
JA37 Jaktviggen var lättflugen. Hade roderharmoni och lägre spakkrafter än i AJ37 Viggen. Jag flög Jaktviggen med dataedition 26 till 32 (1985 -96). Med styrautomat i dämpingsläge var hon stabil och även med dämpningen urkopplad var hon lättflugen. Med urkopplad dämpfunktion var flygplanet likt en J35 med inkopplad dämpfunktion att flyga. Så det var inget besvär att flyga på grundstyrsystem. JA37 hade ju inte sådana hyss för sig som J35 som man lätt kunde ”täta” med. D.v.s. nosen reste sig och man fick parera.
Jag upplevde Jaktviggens stora cockpit som en salong i jämförelse med J35:s trånga cockpit. I J35 måste man ställa in stolshöjden manuellt innan passet. I Jaktviggen sköttes det med en elmotor som manövrerades med en vippa på sitsens sarg. Man kunde åka hiss i salongen. Hur högt man satt var individuellt. Jag fick jämka på att se det översta i HUD och få bra sikt ut. Jag ville sitta högre än vad HUD var optimerad för.
Med edition 28 kom bl.a. Rb74, AIM-9L Sidewinder. I edition 32 förändrades vapensystemet. Luftbromsen försvann och den knappen användes till snabbval radar, låsa på mål och låsa upp radarn. Luftbromsen på JA37 var ineffektiv under 600 km/t. Så jag saknade inte luftbromsen när den funktionen togs bort. I kurvstrid var det jättebra att kunna välja vapen med en knapp på gasspaken. Du valde akan direkt med knappen åt ett håll. Åt andra hållet stegade du mellan robottyperna. Du fick upp i siktet/HUD vilket vapen du valt så du behövde inte titta ner på panelerna. I edition 32 kom även automatsiktning in.
Varningssystemet för höga belastning eller alfa(anfallsvinkel) fungerade bra med två olika frekvenser för förvarning och knatter i spaken och ljud när man överskred gränsvärdena. Det var olika ljud för G-krafter och alfa så du visste vilken gräns du var nära. JA37 var behaglig att flyga i alla farter, belastningar och alfa. Lättmanövrerad också i höga alfa och motorn, RM8B, inte alls så pumpkänslig som med RM8A i AJ37. I Jaktviggen fick vi ta några grader till i alfa. Flög man bara rent gick det att överskrida tillåtet värde betydligt.
På låg höjd (runt 1 000 m) kunde man börja med 400 km/t för looping och mjukt flyga flygplanet i en looping. I början accelerade Jaktviggen till 430 km/t innan farten backade och på toppen hade man fortfarande över 140 km/t vilket är lägsta fart som indikerades på fartmätaren. På hög höjd, lite över 9 000 m kunde man göra looping med ingångsfart M0,95 och fortfarande ha indikerad fart över 140 km/t på toppen. Som mest hade jag 9 300 m som ingångshöjd med Jaktviggen.
Max vikt var 18,6 ton. Med den vikten var Jaktviggen degig i landningsfart. Det var ett helt annat flygplan att flyga i låg fart, gav en känsla av instabilitet. Vid den vanliga startvikten på drygt 16 ton märkte jag inte av den effekten.
Rote JA37 landar Kallax. Bilden tog jag från taket på vår hangar på Kallax.
