Flygplan från en annan planet - Jupiter
Jag känner en slags någon märklig dragningskraft till udda konstruktioner, gärna missförstådda eller allmänt misslyckade. Kanske har jag hittat någon absurd form av perversion, men 'fuck it' - det är skönt att det inte är värre. Och så här i påsktider är det rätt gött att få leva ut lite av känslorna, efter ett litet tag känns det som om man vore på en helt annan planet...och det planet heter Jupiter!
Var vill jag komma med detta flummiga resonemang? Jo, vi ska idag titta närmare på Moynet M360 Jupiter. Så här beskrivs flygplantypen i översättning och bearbetning av Sven-Erik "Neje" Everstål i Flygplan i Färg 4 Privatflygplan (1970):
Jupiter som är den andra lätta flygplantyp som byggts under senare år enligt principen CLT (centre-line thrust), har konstruerats av den franske parlamentsledamoten och piloten André Moynet (han hävdar att han påverkat Cessna vid fabrikens konstruktion av Skymaster). Frånsett den ökade säkerheten med motorerna placerade i centerlinjen - flygplanet ändrar inte sitt flygtillstånd om en motor stoppar - finns många andra fördelar med CLT-principen. Planet får bland annat en enklare kontruktion vilket reducerar kostnaderna. Man får bättre en-motoregenskaper än vad som är fallet med konventionell två-motorplacering. Vingarna blir fria från motorerna och får därför bättre effekt. Sikten från förarsitsen blir dessutom bättre.
Den första prototypen av Jupiter (F-WLKE) som visas på färgplanschen, byggdes på fem månader och fick sin offentliga debut vid Le Bourget 1963. Premiärflygningen utfördes från Villacoublay den 17 december 1963. Modellen med beteckningen M360-4 byggdes av SA Engins MATRA, som också ansvarade för byggandet av modell nummer 2 F-WLKY.
Denna variant, M360-6, var sex-sjusitsig med något större kabin än föregångaren. Kroppen var 8,77 m lång och motorn var en Lycoming IO-540. Premiärflygningen skedde den 23 maj 1965 samtidigt som det offentliggjordes att det var Sud Aviation som skulle fortsätta utvecklingen och tillverkningen av flygplanet.
Ett inte känt antal av för-produktionsmodellen beställdes i mars 1966 av de franska civila luftfartsmyndigheterna. Det kungjordes även att M360-6 skulle finnas i en modell betecknad M360-6P med tryckkabin och 340 hkr Lycomingmotorer. Detta projekt har nu ersatts av den Sud-utvecklade Présidence, som har 400 hkr TIGO-541 motorer, större utrymme invändigt, större dimensioner och en max flygvikt av 2800 kg (6170 lb).
Under tiden har M360-4 och M360-6 prototyperna visats på många platser i USA och Europa och om Cessnas resultat med Skymaster kan tas som exempel, torde detta trevliga flygplan ha en lovande framtid. Ett annat CLT-projekt som annonserades 1963 var Moynet 2000, en "enkelstjärt" med åtta sittplatser och en Astazou-turbinmotor i nosen och en JT-12A jetmotor baktill, men det förefaller som om detta projekt har övergivits.
MATRA har ju tidigare varit på bloggtapeten när jag skrev om Biafra. För många andra av oss är firman även känd från Formel 1-cirkusen och det var just André Moynet, som figurerade i uppstarten av företaget, som styrde MATRA i den riktningen. Så MATRA:s involvering i M360-projektet ligger nära till hands, så även Sud Aviations - Moynet hade ju varit testpilot i Caravelle-programmet.
Moynet hade under andra världskriget bland annat tillhört det legendariska förbandet Normadie-Niemen där han flög Yak-3 på östfronten. Efter krigsslutet blev han politiker, ett tag var han fransk sportminister. Med andra ord, man kan lugnt påstå att André Moynet hade många strängar på sin lyra...
När den första provflygningen med Jupiter gjordes i december 1963 (varför tänkte jag nu på en låt med The Four Seasons?) var Moynet himself självklart en av piloterna. Den andre var Lucien Tieles.
Sven Sandberg testade Jupiter och berättade om det i nummer av KSAK-Nytt 1965. Klicka och bilden kommer upp i nytt fönster i större variant för att underlätta läsning.
Bägge flygplanen har överlevt. F-BLKE tillhör Musée de l'Air et de l'Espace på Le Bourget. Det andra exemplaret, den mer "skarpa" M360-6 F-BLKY, var 2013 utställd - under renovering - vid flygmässan på Le Bourget.
Under tiden har M360-4 och M360-6 prototyperna visats på många platser i USA och Europa och om Cessnas resultat med Skymaster kan tas som exempel, torde detta trevliga flygplan ha en lovande framtid. Ett annat CLT-projekt som annonserades 1963 var Moynet 2000, en "enkelstjärt" med åtta sittplatser och en Astazou-turbinmotor i nosen och en JT-12A jetmotor baktill, men det förefaller som om detta projekt har övergivits.
MATRA har ju tidigare varit på bloggtapeten när jag skrev om Biafra. För många andra av oss är firman även känd från Formel 1-cirkusen och det var just André Moynet, som figurerade i uppstarten av företaget, som styrde MATRA i den riktningen. Så MATRA:s involvering i M360-projektet ligger nära till hands, så även Sud Aviations - Moynet hade ju varit testpilot i Caravelle-programmet.
Moynet hade under andra världskriget bland annat tillhört det legendariska förbandet Normadie-Niemen där han flög Yak-3 på östfronten. Efter krigsslutet blev han politiker, ett tag var han fransk sportminister. Med andra ord, man kan lugnt påstå att André Moynet hade många strängar på sin lyra...
När den första provflygningen med Jupiter gjordes i december 1963 (varför tänkte jag nu på en låt med The Four Seasons?) var Moynet himself självklart en av piloterna. Den andre var Lucien Tieles.
Sista sidan av artikeln finns här.
Tack vare boken vars text som i sin helhet om typen citerades ovan har bloggisten i sin lilla enfald trott mer om Jupiter: Att flygplanet kom i serieproduktion och "ett gäng" blev tillverkade. Men faktum är att så blev inte alls fallet. Det blev bara två! M360-4 F-BLKE (ex F-WLKE) och M360-6 F-BLKY (ex F-WLKY).
Bägge flygplanen har överlevt. F-BLKE tillhör Musée de l'Air et de l'Espace på Le Bourget. Det andra exemplaret, den mer "skarpa" M360-6 F-BLKY, var 2013 utställd - under renovering - vid flygmässan på Le Bourget.
För två år sedan såg flygplanet ut så här i utställningen hos Musée Espace Air Passion i Angers. I slutet av januari i år var det roll out för den färdigställda F-BLKY...
Varför blev Jupiter ett misslyckande? Ja, som sagt - det undrar även jag. I Frankrike hade man inte på denna tid några som helst problem med att från statens sida stötta med order. Se till exempel hur man gjorde några år senare i fallet med CERVA CE.43 Guépard som jag bloggade om för cirka ett år sedan. Så varför drog man tillbaka beställningen som gjordes i mars 1966?
MATRA tillverkade de bägge prototyperna och sedan var det tänkt att Sud Aviation skulle ta över och serieproducera. Med tanke på hur situationen inom (statlig) fransk flygindusti var, kan man ändå inte bli helt förvånad: Det var kaos. Några år senare kom Sud Aviation slås ihop med Nord Aviation och bilda Aérospatiale.
Sen var det här med utseendet. Jag tror inte Jupiter lyckades att hitta några intressenter i USA - This was another strange looking French aircraft. Varför köpa denna när Cessna 337 Skymaster fanns? Hittar man ingen partner "over there" så är det svårt. Samtidigt var fransmännen kanske brända av hur Douglas gjorde med Caravelle? Det var ett samarbete som ändå kan betecknas som tidernas blåsning: Douglas tog fram ett eget flygplan, DC-9, istället för att sälja Caravelle i USA.
Kanske uppfattades utseendet så okonventionellt att...ja, att flygplanet kunde ha kommit därifrån som det hette?
