BHT-1 SE-ANX - 3
Totalt kom BHT-1 SE-ANX att logga 144 flygtimmar mellan 1944 och 1950. Sista flygningen skedde på hösten detta året och därefter påbörjande ägaren Jan Christie arbetet med att "racing-optimera" flygplanet efter eget huvud. Detta projekt blev som tidigare nämt i inlägget BHT-1 SE-ANX - 2 aldrig färdigställt.
1977 såldes flygplanet till Ingemar Ehrenström som avsåg att återställa det i orginalskick...och flyga. Hos Ehrenström i Österskär kom flygplanet monteras ned och grundligt besiktigas. Hur var det med trästrukturen? Duger den? Det mesta gjorde det, dessutom kom Erik Bratt med tips om vissa förbättringar/förstärkningar. Byggtillstånd hos EAA utfärdades i september 1990.
1998/99 började man så sakterliga svänga in på upploppet med restaureringen. BHT-1:an flyttades till Åke Janssons verkstad. Han och Stefan Sandberg kom nu att färdigställa SE-ANX. En artikel signerad Curt och Stefan Sandberg som handlar om restaureringen hittar man i I luften 2002 - där berättas det bland annat:
För att öka styrkan i skalet beslöts att duka hela kroppen (som är skalkonstruktion i plywood) med polyesterduk. styrkan i framför allt bakkroppen ökade därmed markant. Flygkroppen spackaldes inte före dukningen så flygplanet upplevs som något buckligt. Även vingar och samtliga roder dukades om med polyestersuk. Duken är dopad med 20 lager nirat- och buterate dope samt 4 lager färgade dope. Den mörkröda kulören "Santa Fe Red" är mycket lik orginalfärgen...Dukning och målning utfördes av Åke Jansson i Vallentuna.
På bilden ser vi Åke vid propellern. Notera det rätt frikostiga motorutymmet, detta även med Walter Mikro'n monterad. Tänkt var var att byta ut denna mot en Hirth HM 504 på 105 hästar. Enligt beräkningar skulle stiget med en sådan motor ligga på 9 m/sek.
Mer från artikeln I luften 2002:
Ihopmontering, installation av instrument, reglage mm, utfördes av Stefan Sandberg. När allt var monterat skulle flygplanet vägas. Enligt det första luftvärdighetsbeviset (som vi hittade och kopierade på Riksarkivet) skulle flygplanet väga 240 kg. Väl uppe på vågarna stannade vikten nu på 280 kg.
Vid renoveringen har alltså 40 kg mer än orginal lagts på. Tyngdpunkten är dock precis på rätt ställe enligt ursprungsdokumentationen. Maxviken är 420 kg, så fortfarande finns det utrymme för förare och fulla tankar.
På nedanstående bild ser vi SE-ANX utställd på fly in'et på Barkarby i juni 2000. På grund av främst motorproblem kom provflygningen dröja till augusti 2001. Pilot var innan nämnde Stefan. Då hade det förflutit nästan 51 år sedan förra gången BHT-1:an var i luften.
Flygutprovningen påbörjades. Ytterligare en flygning företogs under hösten (första gången man vevade in landstället). På våren 2002 gjordes en flygning, landningen gick bra men under taxningen efteråt vek sig landstället. Flygutprovningen avbröts för reperation - totalt var SE-ANX i luften 2001 och 2002 i 3 x 20 minuter.
Det har dragit ut på tiden men nu är stället reparerat igen. Dessutom har en del förstärkningar gjorts. Faktum är att man nog inte ska sticka under stol med att BHT-1 är en "spröd sak". Kommer ni ihåg vad jag skrev tidigare? Att man närmast nog kan likna flygplanet som ett modellplan med plats för en pilot i skala 1:1 - för vara ett flygplan är BHT:an i grunden lite för "tunt byggd".
I mina ögon borde SE-ANX exponeras utställd på ett museum, då och då framplockad och varsamt flugen. För som sagt - BHT-1:an är en ikon i flyg-Sverige och som sådan hoppas man att SE-ANX ska "räcka" så länge som möjligt...
Nu ska snart besiktning ske och då kommer förhoppningsvis ett nytt flygtillstånd att utfärdas. Så bli inte förvånade om det kommer mer inlägg om BHT-1 SE-ANX...
