Bästa sommarlåtarna - 31
Gino Vannelli Wild Horses
Sommaren 1988. Men vad nu, säger ni - är inte serien med sommarlåtar slut för säsongen? Jo, egentligen är den väl det, men jag är inte sämre än jag kan göra ett litet undantag.Vi är ju trots allt "bara" någon vecka in i augusti...
Wild Horses påminner mig om de sista veckorna i lumpen. Minns hur jag en junieftermiddag lyckades med konststycket att somna på en "trettifemma" (alltså en styck J 35 Draken, i det här fallet närmare bestämt av version "Filip"). Låg och solade på vingen - med kompaniexpen långt bort på andra sidan fenan - på ett härligt grönskande F 10. Man grunnade på vad ska hända nu, efter muck? Då och då stördes friden av pyset av förångad isopropylnitrat, motorer som varvar upp och därefter Drakar som taxar förbi på väg ut till start bana 32. Fast direkt störd var jag inte av starterna...eller landningarna. Egentligen tvärtom - det var ytterst angenämt.
Där låg man och småslumrade i ett "jetparadis" och förträngde sin lätta existentiella ångest. Självklart såg man fram mot muck, men...
Wild Horses släpptes redan året innan, 1987. Var en såndär smygare, man hörde den då och då på radion och tog sin lilla tid för låten att "sätta sig". Därför är den mer sommaren 1988 än -87 för mig. På den tiden sa man inte gärna till sina polare att man gillade en låt med Gino Vannelli, så Wild Horses kan på sätt och vis klassas som något som är upplockat ur guilty pleasure-säcken. Missa nu inte kanadicken Vannellis state of the art-jeansmode...