Lae - inte bara en stad på Nya Guinea

Flygkultur i bloggosfären sedan 2005

DC-7BF "Super Snoopy"

Publicerad 2009-04-26 10:15:00 i Biafra, Personligt urval, Propulärkultur,


Ett glatt gäng framför Race #64 i november 1970. Platsen är Mojave och avbildade herrar är Clay Lacy, Joe Matos och Allen E. Paulson. Instuckna emellan herrarna är mrs Lacy och mrs Paulson.

Allen E. Paulson ägde och drev California Airmotive Inc., ett företag som "på den tiden" köpte och sålde samt ofta skrotade propliners som Lockeed Constellation, Douglas DC-6 och DC-7 etc. I samband med att Svenska Röda Korset (SRK) opererade några DC-7:or i luftbron till Biafra 1968-69 kom man få ett erbjudande från California Airmotive att köpa ett antal DC-7BF. F'et i "BF" står för freighter och sjuorna SRK då använde var ärvda från dansk-svenska charterbolaget Internord som gått i konkurs i oktober 1968.

Med andra ord hade SRK "bara" plockat ut stolarna ur dessa DC-7 och in- och utlastning skedde genom de vanliga passagerardörrarna. Detta tog tid, och tid var något man hade ont om nere på marken i Biafra - flygningarna skedde nämligen på natten i skydd av mörkret. Helst skulle varje flygplan göra tre vändor per natt!

Erbjudandet var därför högst intressant och i mitten av april 1969 kom en delegation med Ulf Engelbrecht i spetsen skriva på en order på fyra stycken DC-7BF. 

Den första av dessa, SE-ERS (c/n 45238, ex N341AA, N752Z) ankom Bromma den 31 maj.

På kvällen den 5 juni 1969 kom en av SRKs DC-7B, SE-ERP, att skjutas ner av en MiG-17 ur Nigerian Air Force vid passagen av kustlinjen på väg in mot Biafra. Detta medförde ett stopp för Röda korsets luftbro (kyrkorna fortsatte med sin luftbro fram till Biafras kapitulation i januari 1970).

De närmaste veckorna därpå var hektiska med förhandlingar mellan de bägge stridande och Röda korset. Det gick inte få några garrantier för att man inte skulle skjuta på de vitmålade flygplanen igen och på grund av detta kom beslutet att avveckla flygverksamheten. Därför kom två av de fyra DC-7BF-planen att avbeställas den 18 juni. Arbetet på nummer två hade gått så pass långt så att levereransen inte kunde hejdas. Detta var SE-ERF (c/n 45232, ex N335AA, N758Z) som landade på Bromma efter ferry från USA den 2 juli

Varken SE-ERF eller SE-ERS hann alltså användas för det ändamål de inköpts för. Rörande dessa DC-7BF föreslår jag att ni läser ett tidigare inlägg: AvArt: Swedecross DC-7BF

De två andra flygplanen då? Vilka var de? De var tänkt att bli registrerade SE-ERH och SE-ERT, men hittills har jag inte lyckas knyta ihop "vem som är vem" med de amerikanska identiteterna; N187W (c/n 45397, ex N344AA, N754Z) och N759Z (c/n 45233, ex N336AA)...och det är om den sistnämnda som resten ska handla om...


Som det AVGAS-freak som jag trots allt är så spinner jag igång på dessa bilder med råge. 

Alla fyra DC-7orna stod från början hos California Airmotive Inc. i Lancaster, CA., och en del arbete hade gjorts på N759Z när avbeställningen kom. Detta avstannade självklart då och man tog sig en funderare "på sjuttion ska vi hitta på nu?"  

Det gick nog i det närmaste ett år innan det började hända saker igen - N759Z var nu anmäld till "Californa 1000 Air Race" i Movjave, detta som Race No. 64. Ett tilltag som då, som nu, måste setts som "fullständigt galet". Precis så pass galet att det måste klassas som...alldeles...alldeles....underbart...

#64 var den välkände dåvarande United Airlines kaptenen Clay Lacys "egna stadigvarande race number" - inte nog med det, han var också President of the Professional Race Pilots Association. Så något underdrivet: Lacy hade racing skills, Allen Paulson hade flygplanet.

Dessa herrar fick sällskap i cockpit av en välbehövlig "throttle guy"" (annat ord för flight engineeer/färdmekaniker) som hette Joe Matos. N795Z hade nu enligt tradition för racingflygplan döpts, detta till "Super Snoopy". Runt hörnet väntade även "The Red Baron" i form av en Lockheed L-1049G Super Constellation.

I mitten av november 1970 var det då upp till bevis för Lacy, Matos och Paulson och deras DC-7BF. Följande är saxat från ett amerikansk flygforum på nätet: 

One writer observed during the race that the DC-7 flew lower than some of the single-engined aircraft and that it flew faster and made better pylon turns than a competing Douglas A-26 Invader. The DC-7 finished in a commendable sixth place in a field of twenty and still had 1,500 gallons of fuel remaining. (For the record, the race was won by a Sea Fury in 2 hours 52 minutes and 38 seconds at an average speed of 344.08 mph). "

1970 - Nov 13-15, California 1000 Air Race, Mojave CA
Unlimited (partial list):
1. Sherman Cooper, Sea Fury II
2. Cliff Cummins, P-51D
3. Mike Loening, P-51D
4. Bob Metcalf/Lyle Shelton, Sea Fury II
5. Jack Sliker, P-51D
6. Clay Lacy/Allen Paulsen, DC-7B
7. Howard Keefe, P-51D


Tanken var var att race'a "Super Snoopy" och "The Red Baron" mot varandra året därpå i San Diego, men så blev det inte. Som det beskrivs på websidan The Connie Racer - What Might Have Been:

There are varying reports of what transpired when race day arrived. One report suggests that several pilots who had been beaten by the DC-7 at Mojave the previous year objected to the presence of the DC-7 and the Connie, ostensibly on the grounds of wake turbulence, and that both aircraft were scratched. Other reports suggest that Lacy and Salmon elected not to race, although Lacy did demonstrate the DC-7 in a race with a dragster!


Rolf Larsson såg och fotograferade N759Z "Super Snoopy" i Miami den 8 november 1972. Roffe ska ha stort tack för hjälp med underlag till detta blogginlägg.

Lite flygplanshistorik:

N759Z , c/n 45233 - med  line number 828 -   var ursprungligen en Douglas DC-7B som levererades till American Airlines 25 juni 1957 som N336AA med namnet "Flagship Utah". Ombyggd till Freighter (DC-7BF) andra kvartalet 1960 och såldes 3 oktober 1966 till Zantop som N759Z , Zantop blev Universal också under 1966. Såld till  California Airmotive Inc. 1969 och "stored" Lancaster, CA.. I november 1970 flugen i California Air Races med namnet "Super Snoopy" och med race number 64. Till American World Airlines och sågs parkerad i Beirut 1973, fanns fortfarande där i september 1980. Där kom också N759Z att gå skrotdöden till mötes i mitten av 80-talet.

...ungefär samtidigt satte Allen E. Paulson sitt första rekord med den då nya Gulfstream G.IV (han ägde tillverkaren Gulfstream Aerospace i olika perioder). Paulson ligger på lut för ytterligare blogginlägg. Även Lacy förresten...


N759Z hos American World Airlines, här fotograferad i  Beirut den 12 mars 1974 av Tommy Lakmaker.
 
En avslutande bild: Vilken syn! Ljudet får man fantisera om. 


Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Mårten

Publicerad 2009-04-26 22:19:06

va skoj, det är som å komma med en scania till en ferrariträff :D

Postat av: F

Publicerad 2009-04-26 22:40:29

he he...något åt det hållet, ja. Och sedan tränga ferrarisarna av vägen ;)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lazerjesus

Les Aventures de lazer du Jesus

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela