Flyg är kultur - 7
Glöm de veteranflygplan som på senare år har importerats hit. Det är självklart glädjande att det finns möjlighet till detta men det handlar då om flygplanindivider som allt som oftast inte är rotade i ett land eller sammanhang, eller...ja, kultur.
Men flygplan som funnits i Sverige sedan de varit nya på 30-, 40- och i viss mån även 50-talet, ska man hantera lite mer varsamt. Fundera några varv extra innan de säljs till exempel till Tyskland eller UK. Utrön verkligen att det inte finns någon svensk intressent som kan tänka sig köpa flygplanet innan utländska spekulanter kommer in i bilden. Vet att den svenska marknaden är ytterst begränsad och tyvärr krympande, men försök!
Genom åren har jag vid flera tillfällen bistått flygplansrenoverare när man behövt etablera/säkerställa fångesthandlingskedjor på äldre flygplan som inte varit upptagna på registret på länge. Transportstyrelsen vill ha en komplett ägandehistorik redovisad inför återregistrering av flygplanet. Detta för att ingen ska kunna senare komma att hävda äganderätt. Att jobba med detta är inte alltid enkelt och kan ibland ta sin lilla tid med efterforskning av olika efterlevande...om de nu ens finns.
Dessa jobb har ändå varit kul, för mitt hjärta klappar ju lite extra för denna form av kulturhistoria. Min motivation till att assistera med detta har varit att se en bit här - och en bit där - av vår kulturhistoria i luften igen. Och det här i Sverige, där föremålet har sin plats rent historiskt. Man hanterar inte till exempel en tysktillverkad Klemm som kommit till Sverige på 30-/40-talet som en Cessna 172 från 60-/70-talet. Eller en Hornet Moth, eller en... nej, jag väljer att hålla snattran rörande de enskilda fallen.
På senare år har jag alltmer tappat sugen. Jag kan inte kräva att flygplanägare ska resonera som jag gör, men kortfattat: Delar ni inte min syn på detta, kom inte och be om hjälp. Ni gör mig rent av ledsen när det inte görs ett seriöst försök - på lika villkor/samma pris - att hitta en ny svensk ägare när det är dags att sälja. Jag ser Er som förvaltare av en bit svensk kultur och historia. Inte som ägare till vilken PA-28 som helst. (Och för den delen: även PA-28 har sin viktiga roll i svensk flyghistoria.)
Så ibland undrar jag varför man engarerade sig..?
Detta har ju som ni kanske förstår har varit en av grundnäringarna för bloggen - kunna, om man kan, berätta om framsteg, rörande svensk flygkultur och dess historia. Men nu känns som det kan vara dags att lägga ner på riktigt? Tiden är en annan, synsätten också. Tydligen.
Dessa jobb har ändå varit kul, för mitt hjärta klappar ju lite extra för denna form av kulturhistoria. Min motivation till att assistera med detta har varit att se en bit här - och en bit där - av vår kulturhistoria i luften igen. Och det här i Sverige, där föremålet har sin plats rent historiskt. Man hanterar inte till exempel en tysktillverkad Klemm som kommit till Sverige på 30-/40-talet som en Cessna 172 från 60-/70-talet. Eller en Hornet Moth, eller en... nej, jag väljer att hålla snattran rörande de enskilda fallen.
På senare år har jag alltmer tappat sugen. Jag kan inte kräva att flygplanägare ska resonera som jag gör, men kortfattat: Delar ni inte min syn på detta, kom inte och be om hjälp. Ni gör mig rent av ledsen när det inte görs ett seriöst försök - på lika villkor/samma pris - att hitta en ny svensk ägare när det är dags att sälja. Jag ser Er som förvaltare av en bit svensk kultur och historia. Inte som ägare till vilken PA-28 som helst. (Och för den delen: även PA-28 har sin viktiga roll i svensk flyghistoria.)
Så ibland undrar jag varför man engarerade sig..?
Detta har ju som ni kanske förstår har varit en av grundnäringarna för bloggen - kunna, om man kan, berätta om framsteg, rörande svensk flygkultur och dess historia. Men nu känns som det kan vara dags att lägga ner på riktigt? Tiden är en annan, synsätten också. Tydligen.
